Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden,
försöker lyssna efter den, vet inte längre, vem som är du eller vem som hände
sen
Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess
takt, men det krävs två för dans har dem sagt.
Så vi dansade åt olika håll, jag snubblade och fumlade med
blicken vänd åt fel håll, det var aldrig du. Det var endast jag.
tusentals toner, miljoner melodier beblandar sig och lägger
sig i, plötsligt skapas normer i vårt namn, och vi blir bestulna vår trygga
famn.
Det var aldrig för bra för att vara sant, endast för sant för
att vara bra, lite för sent för att vara menat, jag menar idag, är det för
sent.
Vi hade visioner och helt egna toner fast vi svävade högt så
tog dom ner oss från skyn, fläckade ner vår oskyldighet med deras avsky
Vi föll ner i en sådan hastighet att inte ens ljuset hann ikapp.
Men aldrig för varann ,Du glömde bort att
påminna oss, att ingenting kunde förinta våra stenhårda vingar. du.gav.upp, jag
blev uppgiven.
Så Jag lär mig idag att skapa en rytm, endast jag behöver
följa. Den må verka taktlös för den som inte hör, men för mig…
är den absolut perfekt. Den är ultimat och jag svävar ut.
Svävar ut
Jag skriver inte ut mina toner så att du kan följa efter.
Stanna där du är. Du och jag, har nu dansat färdigt. lär mig nu det någon lärt
dig, tack för dansen men jag tar över nu.
har förstått att när du viskade trygghet som i vått och torrt
var regnet aldrig närvarande och törsten alltid släckt.
Tack men nej tack. Du ville mätta munnar, men vad förstår väl du av hunger med magen
full.
Pass för tomma löften lika ytliga som din fasad som
smulas sönder och faller av
Pass för toner som klingar falskt,
Pass för otaktiska förlorande drag,
Pass,
passera gå men passa dig för att inkassera något som tillhör
mig. I vår kära lek fanns det aldrig ett monopol, bara jag och min motpol.
Bara jag och min rytm
Du förstår jag
var det bästa som hänt dig, fast jag hände aldrig dig för du vände när det blev
lite tungt att gå, fast vi kände aldrig egentligen någonting Vi två. Förblev nära främlingar som
lärde känna avstånd som bara växte i takt med vår distanserade dans.
Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess
takt, men det krävs två för dans har dom sagt.
Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, jag
vet inte längre, vem som är du.
Jag vet vem som är jag, känner min egen rytm så väl att jag
dansar blint. dansar mig själv döv. fumlar aldrig mer med stegen, låter ingen
leda mig varken fram eller bak, för i min dans, finns inte plats för leda.
Låt oss inte längre vara egoistiska egon som agerar som om vi
vore bättre än nån. Vi var aldrig bättre. Vi blev aldrig.
För vi var aldrig bättre än våra tankar om dom och vi glömde
bort att deras tankar, aldrig var vår ensak.
Det är en sak, att påpeka något uppenbart meningslöst. Men att
peka på meningslöshet gör uppenbarligen inte saken bättre.
Om världen vore svart och vit vore vi övergången i kontrasten
Motsägelsefulla motsatser som mot alla odds är sammanlänkade,
Ihopförankrade
Ja vi är kontraster och motsatser
Suddiga kanter på väldigt skarpa ytor
Låt oss kapa strängarna som skapar toner i vårt namn
Strängarna om livnär oss, Förtvivlar, förivrar, förvirrar,
förblindar, förhindrar oss
Från oss
Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess
takt, men det krävs två för dans har dem sagt
