jag Agape Dig

Han kunde tala så vackert om drömmar och visioner

De som lyssnade rycktes så lätt med i hans målande beskrivningar

hänförda, magiskt berörda

Han talade som vår tids största talare

Spred ut visdomar och lärdomar

Folket slukade vartenda ord och lärde sig

att memorera 

Han handlade som en stor man

Aldrig utan eftertanke

Alla steg han tog, var noggrant planerade

Han var en visionär, en drömmare, en sann illusionist  

Män såg upp till honom, ville dela hans olika attribut 

Kvinnor drömde om honom och lät fantasin flöda fritt 

Han älskade de som älskade 

Han älskade även de som hatade

Jag rycktes med av hans charm

Han talade som om världen var hans 

och genom hans ögon ville jag betrakta världen

Jag hade sett min värld alldeles för länge

Ju mer vi talade, ju mer vi agerade, ju närmare vi kom elden

Ju mer började vi dra oss tillbaka 

Jag fick stunder under hans skinn 

Stunder som jag för alltid kommer leva vidare på 

Jag insåg att han inte var man nog, för sina ord. 

Han lyckades förtrolla och förundra den stora folkmassan 

De älskade hans storhet

Han lyckades bygga upp en fasad, som han själv

så gärna ville tro på, leva efter

Men när natten omringade hans själ

Var det endast han, som förtrollat sin verklighet

Han trodde att han var bättre, ville vara bättre

Än det falska ideal själar slavade efter

Men när jag fick de stunder under hans skinn.. 

När han talade till mig utan att behöva vara den storhet

de ansåg honom att vara

Visste jag att han inte besatt den storhet

Att han aldrig var bättre, Sällan ens mycket visare 

Men under hans skinn 

Kom jag att älska honom just för den han var

Aldrig för vad själar runtom ansåg

Jag lärde mig att älska alla hans småegenheter 

Han behövde inte vara en storhet

I min famn var han mindre 

än dessa rader

Du vet att jag inte kan låta dig gå

då jag vet att du behöver mig

på ett sätt jag aldrig har varit behövd på tidigare

När ditt hjärta värker och tårarna dränker

är det min famn du söker

När din själ skrattar och ler

så är det med mig du vill dela detta

Jag kan inte släppa din hand

Jag ler tillbaka när du ler

Jag skrattar med dig

Jag bär din tyngd åt dig

Jag kan inte låta dig gå

Därför ber jag dig gå

Jag ber dig släppa min hand

Det är dags för dig att vandra

ensam

Med mig vid din sida

växer du inte

Du står och stampar på samma plats

med samma förvirring

med samma vilsenhet

Nu är det inte längre jag

som ska reda ut ditt trassliga sinne

Inte längre jag som ska hjälpa dig

finna din väg

Jag kan inte gå min väg

jag kan inte släppa din hand

Därför ber jag dig

släppa min

Släpp den

Vandra ensam

Jag vet att du klarar det

Jag följer dig längs vägen

Även om du aldrig ser mig

mamma <3

Jag o mamma fixar och donar i vad som brukade vara mitt rum då jag fortfarande bodde hemma. 

Jag som inte kan göra något alls utan musik, har givetvis musiken på, även om den är på ganska låg volym då mamma " inte orkar med oväsen". Hade någon annan sagt det hade jag höjt av ren irritation, men att mamma inte delar min musiksmak är helt OK. 

Har en random playlist på och plötligt spelas " alla som inte dansar e våldtäktsmän ". 

Låten börjar ju med " Han é våldtäktsman". 

mamma:  VADÅ VEM ÄR VÅLDTÄKTSMAN? ( Vado vem er volteckten)  

Jag: nej mamma de sjunger om att alla som inte dansar är våldtäktsmän. 

mamma: jassååå..? Jävla skit sång ( evla schit song ) . 

Mamma, you crack me up !

skatfan

Skator. Varför finns de? Vilken funktion uppfyller de i vår välkända näringskedja. De äter maskar. Och kryp. Och stjäl silver. 

Jag gillar dem inte. De väsnas nåt så fruktansvärt på morgonen och det irriterar mig. 

Deras fågelkvitter är inte ens vackert. Inte är de fina att se på heller. 

Nej, de är onödiga. Fett jäkla onödiga. 

Kackerlackor, skator, tvestjärtar och damm... det är något som borde förintas. 

Skulle jag kunna vara skat-Hitler och utrota alla skator på ett koncentrationsläger utan att ha dåligt samvete. Bli känd i historien som den kvinna som hämningslöst tog död på flera miljoner skator, enbart för att hon ansåg att deras jävla kraxande var irriterande ?

hm.. Yes i think so. Fast.. skatungar.. är ganska söta. Nej söta är de inte men de kraxar inte som den äldre generationen. Kanske är det först när de hamnar i puberteten som de väsnas som mongoloider. 

fan.. jävla samvete. 

Du gifta ?

Min kärlek till denna man, delas av min älskade K...
länkar direkt dit så även ni får ta del av denna kärlek.
fridens
http://spokenmind.wordpress.com/2009/06/17/paulo-coelho-mannen-med-stort-m/

space

Hon frågar mig försiktigt varför jag är så tystlåten. Är det något som är fel undrar hon. Hon är så rädd för att verka tjatig, hon vet att jag ibland bara vill vara ifred, även då Hon befinner sig i min närvaro.
Jag ler och försäkrar henne om att ingenting är fel, allt är så rätt som det bara kan vara..
Men just för stunden är det tusentals tankar på en gång som rör sig i mitt inre. Tankar som inte lämnar utrymme för mig att konversera.
Börjar jag tala, börjar jag förmodligen i fel ände och kanske slutar jag i rätt. Hur jag än hade valt att tala hade Hon inte förstått, då jag själv inte förstår.
Tankarna är enivsare än viljan, och de stannar ihärdigt kvar och blåser upp känslorna som en storm. En storm som inte lämnar mig obemärkt.

Hon tystnar även hon.. men lämnar inte min sida. Vi vandrar sida vid sida i tysthet... Idag behöver vi inte tala.
Tack för att du ger mig det utrymmet jag ibland behöver, tack för att du låter mig tänka själv, men aldrig behöver känna mig ensam.

balance

jag citerar hela låten.
rakt av.

midsommar

jag skulle kunna försöka beskriva skönheten som finns bara vi ser den.. Bara vi är villiga att förstå den.
Idag grabbade jag tag i min ipod och min vovve och begav mig ut i den småländska skogen. En dag som denna var inte musiken nödvändig då vinden skapade musik som människan aldrig skulle bemästra. Solen bildade vackra skuggor som inte ens Picasso skulle kunna förverkliga.
Världens bästa fotograf skulle aldrig kunna fånga detta ögonblick för att låta folket se. Ty fågelkvitter och smekande vindar fångas aldrig på bild.

again and again

jag öppnar sällan avslutade kapitel men då och då frestas jag till att läsa det som skedde i en tid då jag kan påstå att jag inte var mig själv. Då var jag den jag är då men idag är jag någon annan.
Idag lever jag vidare på det minnen från den gånga tiden, med insikter jag gavs och tog till mig då.
Varje gång jag öppnar dessa kapitel, kan jag tydligt se när och var en förändring skedde..
när och var något i mig förändrades till det bättre, ibland till det sämre.

Jag minns även hur och när Du vandrade in i ett av mina älskade kapitel. Idag öppnade jag det kapitel,där du vandrade ut igen.
Ett par kapitel i min bok skrevs rad efter rad utav min, ibland din penna, om mig och dig tillsammans. Det är bland det vackraste som någonsin skrivits i min bok och det sista kapitlet där du närvarar, är bland de kapitel som smärtat mig mest. Till och med idag när jag öppnar detta kapitel, för första gången sedan jag stängde det, så smärtar det. Som om smärtan inte fått läka all denna tid, utan som om den precis uppkommit i mitt hjärta.
Enda skillnaden nu, som gör att jag faktiskt orkar läsa vidare, är att smärtan endast berör mig idag. Smärtan jag känner då jag läser dessa rader, inkluderar inte ens dig. Du är idag, en av de många skuggor, som endast lever vidare i mitt minne.
Det som smärtar, är hur jag blint trodde på att det vi upplevde, var så rätt att inte ens våra fel kunde vara fel. Inte ens våra misstag, kunde göra det vi hade mindre rätt.
Det smärtar att vi bägge vågade tro men att vi så snabbt motbevisades.
Det smärtar mig att vi bägge föll , men aldrig för varandra utan i en bottenlös avgrund. Där vi bägge låg så länge och undrar, vad det var som gick så fel, när vi var så rätt.
Länge hade jag inte ork eller styrka att skriva några fler kapitel. Tiden stod still efter den tid då du fanns. Jag låg där och hade inte ens vilja att röra mig vidare, inte ett enda steg ville jag ta, då jag visste att du inte skulle finnas vid min sida, och vandra med mig.
Jag började ta små steg, jag började skriva ett par få ord. Ord som var svarta som natten och som aldrig erkände ljus.
Jag trodde, jag gav mig hän, jag satsade allt jag hade och jag förlorade mer, än det som stod på spel.
Idag när jag läser detta avslutade kapitel kan jag le, och med en brinnande känsla i bröstet säga... att jag hade gjort det igen. Utan att tänka efter före. Jag hade satsat allt. Även om det skulle innebära, att jag ännu en gång, från botten får ta mig upp på egen hand. Utan den människa, som fick mig att falla så vackert. Från så vackra höjder.
Jag hade gjort det igen och igen och igen.
Även om jag endast får sväva i vad som känns som ett ögonblick för att falla i vad som känns som en evighet.
Hade jag låtit det skrivas hundratals kapitel likt detta avslutade kapitel.
Jag hade skrivit, tills den dagen då mitt hjärta, är så försvagat, att de inte längre orkar sväva.
Jag hade skrivit, till den dag, då min penna saknar bläck.
Jag skriver till den dagen då orden sviker mig.
Om och om och om igen .
all day
any day
aGape

Förlåt

Jag önskar att jag kunde förändra faktum
att vi båda skulle lämna denna nutid till en dåtid
bägge som vinnare
Ibland vill vi, av anledningar vi inte förstår
vi ställer frågor som aldrig kan besvaras
vi bara vet
som en mystisk vetenskap där teorier existerar
men aldrig kan förklaras
Varje försök du gör ser jag
tro inte att jag försummar
jag ser vartenda steg du tar
jag hör vartenda ord du talar
jag ser mörkret i dina ögon
då du inser
att vi inte ser på samma hav längre
att vi inte andas samma luft
Jag önskar att det vore annorlunda
att jag av okända anledningar kunde tala det språk
ditt hjärta talar
Jag lärde mig alrig det språket
och mitt hjärta, talar om annat
mitt hjärta och ditt
förstår inte varandra
Även om beröringen talar för oss
även om vi ler åt varandra
Så står vi som två främlingar
från två olika världar som vill
men som inte kan
Vi lärde oss aldrig att tala ett gemensamt språk
även om jag vet att du gjorde allt i din makt
för att lära dig
även om jag vet att jag inte ens försökte
Förlåt mig då jag talade när jag inte förstod
Förlåt för att jag aldrig försökte, la manken till
Förlåt att jag stannade kvar lite för länge
enbart för att jag trivdes så i din främmande närvaro
Förlåt för att jag viskade främmande saker om natten
då jag trodde att du sov och inte hörde
Visst hörde du
du hörde mina viskningar och kom till min räddning
Förlåt att jag aldrig förstod

har du

vi välsignar trädet o all den frukt den ger oss
vi sitter i skuggan av den och pustar ut i värmen
vi ser på dess skönhet och andas in dess doft
körsbärsträdet skänker oss leenden i så många avseenden

men det uttorkade trädet som ej längre har löv
går vi snabbt förbi o skänker inte ens en tanke
gör vi det så är det i frågande aspekter då vi undrar
varför ingen har eliminerat trädet
för visst sticker det i ögonen när vi betraktar
en uttorkad stam
visst skänker den oss skräck om natten då grenarna
skapar hemska skuggor som ger får oss att inbilla oss
det värsta tänkbara

En gång i tiden satt vi i detta hemska trädets skugga
vi talade om dess skönhet och älskade den söta smaken av dess frukt
du plockade en blomma från en kvist och la den i mitt hår
jag behöll blomman och torkade den mellan mina böcker

detta minnet dog inte ut, men det gjorde vårt träd
vårt träd fick inte den näring den behövde, och slutade en dag att andas
aldrig mer kommer någon sitta i dess svalkande skugga aldrig mer
kommer den skänka oss frukt
aldrig mer kommer någon att beskåda detta vackra träd
och se den skönhet som en gång varit
den skönhet som en gång varit
är endast ett minne blott


Jag vet inte vart dessa rader kom ifrån
jag vet inte vad det är jag vill relatera till
men just nu sitter jag med en känsla i bröstet som jag inte får ur mig.
Jag vill tala men när jag talar är det ingen som hör
den som hör förstår inte
den som förstår talar inte
vi pratar men vi talar inte
---
om det som verkligen rör sig i vårt inre
vi skjuter upp allt det som egentligen bör sägas
låter känslor beblandas med tankar
kanske vågar vi tala om det.. en annan gång..
en gång.. då tiden är rätt..
våra hämmningar hindrar oss från att verkligen tala ut
från att verkligen leva ut
i rädsla av att förlora ser vi istället till att vi aldrig får
det vi längtar efter
eftersom, det vi aldrig haft, kan vi ju inte förlora?
Har du någonsin satt allting på spel, enbart för känslan skull
har du någonsin varit beredd på att ge upp allt
endast för kärlek?
Har du någonsin kunnat tänka högt inför någon
utan att behöva väga dina ord
utan att behöva begränsa vad det är du egentligen säger
sällan talar vi från hjärtat
direkt ur hjärtat
vi känner, orden från hjärtat omformulerar vi med hjälp av vårt intellekt
sedan kommer orden ur oss..
bearbetade av så många olika faktorer.
ord kan väcka så många tankar
tankar kan väcka så många känslor
känslor som berör utan beröring
känslor som vi aldrig talar om
när jag talar så undrar jag vem som egentligen hör
och den som hör
vad tänker denne


en dag kommer jag vara det träd som i saknad av sin näring har gett upp
med endast minnen om den uppskattning jag en gång fick
om det jag fick motta
om det jag fick ge

har du någonsin gett allt ,satsat allt på ett kort
förlorat
rest dig igen
lät du någon hjälpa dig upp?
har du någonsin talat rakt ur hjärtat
blundat och inte ens ansträngt dig för att orden ska komma ut
utan enbat låtit hjärta tala fritt
om du har
vad sa du då ?
hörde någon dig?

en vacker kärlekshistoria har nu nått sin ände

aldrig har jag älskat

som jag älskat med dig

H.

Högsta volym; Nas- Hero

Då var du den jag såg upp till.min själsfrände
.Varje steg du tog, följde jag blint efter
du var den som betydde mest.. själsfrände
Oavsett vad som sades eller vad som gjordes
Du var den, vars rygg aldrig backade undan från min
Snart växte jag upp, likaså du..
Idag står vi sida vid sida
och lämnar aldrig varann
två själar
ihopflätade

Idag, har du bevisat för mig, för alla andra och inte minst för dig själv
Att du lyckas.. Du lyckas med allt du tror på och allt du vill
Aldrig har jag trott på någon, så som jag tror på dig
Allt som ligger i min makt gör jag för dig, min själsfrände
Tvivlar du någonsin på din förmåga så vet, att jag finns här för dig
Jag avlägsnar allt det som föder oro i din själ
Jag avlägsnar allt det som ger dig sorg
I krigstider skänker jag ditt sinne frid
I fredstider ser jag till att bevara den frid du behöver

Var trygg i att jag förevigt vandrar vid din sida
Var trygg med tanken om att jag för alltid finns här
Var trygg med att du förevigt kan ta mig för givet
Det är givet
Att jag går framför dig då du går vilse
Jag vägleder dig
Såsom du alltid väglett mig
Jag backar upp dig
Så som du alltid backat upp mig

Du har vandrat med mig under hela denna livslånga vandring
Du höll min hand och hjälpte mig upp när jag på stapplande steg
lärde mig att gå
Du fanns där, när jag sa mitt första ord
Du hjälpte mig att dra ut min första tand
Du sprang med mig när vi blev jagade av arga tanter vi stulit äpplen ifrån
Du ljög för mamma och pappa när du behövde
för min skull
På min student grät du

Idag gråter jag
Dessa lyckliga tårar som faller endast för dig
Du lyckades med det du så länge kämpat med
Jag tvivlade aldrig
aldrig har jag tvivlat
Stoltheten jag känner idag är så svår att beskriva
Du min själsfrände
Är min stolthet!
Jag önskar innerligt att jag kunde få vara där idag..
denna dag då du bevisat för dig själv att du kan...

Vet att mitt hjärta är nära ditt
även om avståndet skiljer oss åt
Vet att jag är den stoltaste syster som idag vandrar på jordens yta

Jag älskar dig mer än livet
Jag älskar dig storebror

i wish...

I was so afraid of losing
that i ended up choosing
you away
I turned my back on you
didn't dare to tell you
that my aim was you

vi pratar men vi talar aldrig
vi hörs men vi hör aldrig
vi tittar men vi ser aldrig
vi hoppas men vi ber aldrig
vi klagar med vi löser aldrig
vi tackar men vi välsignar aldrig
vi pratar men vi talar aldrig
vi skrapar inte ens på den yta
som håller hoss isär
Vi nöjer oss med ytan
någonstans vet vi vad
som döljer sig under
Vi känner, vi vet, vi förstår..
Skrapar vi inte på den yta
som håller oss isär
Blir vi endast yta för varandra
Vi borde dyka
men vi räds för att drunkna
Kanske hade vi räddat varandra,
kanske hade vi drunknat..
Vi vågade aldrig dyka..
istället drunknade vi
i frågor om vad som hade kunnat ske
under den yta
som vi aldrig vågade skrapa

möt mig...

han upptäckte henne innan hon han upptäcka honom
han stannade upp och njöt av det han såg
den människa som saknats honom...
hon tog en klunk av kaffet hon hade framför sig och såg på klockan
han var sen men ville njuta ännu en stund
av att se den kvinna, vars närvaro gav honom sinnesfrid

Denna kvinna som ännu var en halv främling
ännu hade han inte fått njuta av att se på henne medan hon sov
han längtade efter den stund då hennes fingrar flätade ihop sig med hans
efter den stund då deras läppar talade utan ord
han längtade efter den stund
då missförståndet skulle leda till sorg
enbart för att de då skulle kunna tala ut
och finna vägen tillbaka till varandra

Hon undrade hur han log när han var som lyckligast
Hon undrade om han skulle låta henne hålla om honom
Då hans värld rasade
Skulle hon få finnas där för att hjälpa honom bygga upp
Hon undrade hur hans ögon såg ut då de brann av passion
Eller hur de såg ut då de blev svarta av hat
Skulle hon få vara där och få honom att älska igen
Hon undrade om Han skulle finnas där
Då allt omkring henne drunknade i mörker
Skulle Han stå vid hennes sida och vara Hennes ljus

Han längtade efter alla minnen som snart skulle bli deras gemensamma
han längtade efter den vardag som snart skulle bli deras gemensamma
Han längtade efter allt vad framtiden innebar
Han längtar

Om han bara visste
Hur hennes längtan fick hjärtat att slå snabbare
Hon längtar...

Nu hade hon upptäckt honom där han stod och smålog för sig själv
Hon sken upp som om solen befann sig i symbios med hennes själ
aldrig förr hade han sett någon skina så, då hennes ögon mötte hans
Deras händer möttes
Deras ögon möttes
Hans leende mötte hennes
Hennes själ
mötte hans

Vad som hände sen är för vackert för att beskriva med ord
Det som hände sen vet bara de själar som möttes där och då


Det är det vackraste möte
mina ögon någonsin fått beskåda

vet du..
det jag har att säga dig är så viktigt, men jag får det aldrig sagt
det jag vill göra för dig, får jag aldrig gjort
talförmågan sviker och jag är
handlingsförlamad
när jag väl finner modet till att tala hör du inte
och när jag väl handlar ser du inte
jag vill inte stjäla uppmärksamhet som inte är tilldelad mig
jag vill inte stjäla tid som inte är tilldelad mig
jag har vandrat på olika väga för att nå dig
jag har talat olika språk i hopp om att du ska höra mig
har agerat på sätt som inte är mina i hopp om att finna dig

nu har jag vandrat vilse och förvirrat min väg till dig

Jag sätter mig ner nu
andas ut och andas in dig
så som jag minns dig

jag slutar tala nu
och minns det vi talat om
i den tiden då våra vägar lyckades mötas

jag slutar försöka nu älskade
och minns tillbaka till tiden
då jag gjorde allt
med alla medel jag kunde finna
för att nå fram till dig

Nu slutar jag vandra
slutar tala

Jag
&
hoppet
väntar på att du ska hitta hit
hoppas på att din väg leder hit
Hitta hit älskade
Jag väntar...

throw it up high just to watch it fall deep
catch it hard just to let it go easy
run fast but talk slow
never forget but love always

Your mind's made up and you ask me to give in
I might break down but I will fight my way up
Wish I could ask of you to stay to make it all okay
It beats me how a heartbeat can get beaten by something
meant to be so beautiful that gets so ugly
But the beauty lies in the eye of the beholder
when the beholder don't hold but only gives away
It's hard to stay on that simple getaway
It's sadness, that you hold on to all of that badness
never let the light surround you when you fall to darkness
I wish i could call it MADNESS
no

It's simple things that make you long for something else
false or maybe true
I will never get to know you
so
throw it up high just to make it fall deep
catch it hard just to let it go easy
play along just to belong
play along just to belong
to something bigger then I
bigger then The
truth that forever will be unspoken
broken
when you feel forsaken
dedicated
but freighted
headed towards better knowing
to always keep it growing
dreams for chasing
stories ending
it all keeps fading
never let me forget
that you threw me up high just to make me fall deep
catch me hard and let me go easy
don't worry
don't be sorry
If i go
I'll throw you crumbles you can fallow

droppen är helheten

helheten är droppen

strömmen är kraften

kraften strömmen

drömmen

om bättre vetande

mindre velande

sinnen

kombinerande definierande 

bedövande berörande

sövande rörande 

bedrövade separerade

helande förenade 

Tanken slår mig då och då

Ibland låter jag tanken agera färdigt innan den lämnar mig

kanske med en ny insikt och en klarare sikt

ibland endast med fler tankar eftersläpande 

Om saker och ting hade skett på ett annat sätt

hade du och jag skett på ett annat sätt

hade vi skett eller hade vi aldrig någonsin hänt

Hade vi börjat på en annan ruta hade vi idag

tagit de kliv vi tar idag eller hade vinden fört oss

mot en annan dimension mot en annan riktning

Hade jag berört din själ som jag berört den 

Hade du berört min själ eller hade min själ för dig

varit onåbar 

Hade din själ varit tillgänglig för min beröring 

för min tacksamhet för min uppskattning

eller hade du slutit dig och aldrig låtit mig komma nära

Hade någon annan idag fått glädjen av att beröra din själ

Hade någon annan idag fått smeka ditt hjärta

Hade du varit den som håller om och låtit mig vara den som håller av

Var du menad för mig

jag för dig

eller är vi något som skedde

Då våra själar var öppna för beröring

då våra hjärtan längtade efter någon annans

Är vi ett undantag som bekräftade varandra

Tack för att jag får vara den som smeker din själ till sömns

tack för att jag får vara den som får dig att le

let us just be facing the facts

here is no way for them to be erasing that

swich the track but we will still bring it back

screming and shouting

always keep  it coming

to them

givin them eargasms

just grasp'em

krig

jag agerar i stillhet

ingenting du varken ser eller hör

varken då du är vaken eller då jag dör

Jag agerar med hoppet som min vän i strid

jag agerar mot oddsen i längtan efter frid

Kanske lyckas jag med det jag tror på

kanske hittar jag rätt på vägen jag vandrar på

När ska vi tala med varandra

istället för att tala om varandra

med andra, om varandra

När ska du tala med mig om mig och dig

När ska jag tala med dig om dig och mig

När ska vi välja att glömma bort allt det 

som omvärlden har lärt oss och istället

lära omvärlden om det som vi lärt oss

Det du och jag tillsammans har skapat

När ska vi tala om det som andra enbart hatat

Hatat i en tid då vi enbart älskat

Tvivla inte och påstå inte att du inte hann

Du besitter en styrka som endast en krigare kan

Vilket slagfält du än ger dig ut på så

Finns jag någonstans där för att kriga med dig

Även om kriget inte tillhör mig, även om slagen ej bör bli

slagna utav mig, så slår jag för jag lovar, att det är dig

jag tror på. 

När ska vi tala med varandra

istället för att tala om varandra

med andra, om varandra 

Om jag just nu

kunnat tala med dig

hade jag endast viskat orden

...

ord

endast du får höra

...

låt oss börja tala

Beat

nothing more nothing less
Let me give you what I feel needs to be given
This is not a way for me to ask to be forgiven
I will never want anything in return
I will give, it's nothing you have to earn
Let me give you what I feel needs to be given
I wish I could give you the stars maybe a fortune
But it's just a simple thing witch to you belongs
It needs your cherishe and for yours, it longs
Let me give you what I feel needs to be given
Take it or break it
Make it or forsake it
Let me give you what I feel needs to be given
With only me as it's companion it makes no use
If I don't give, and just keep, it will be an abuse
Of something so pure don't let me make it feel misused
Let me give you what I feel needs to be given
I want nothing in return
Please take what I give
If it is seen as a crime
I have no motive
What I give, has no rhyme
Let me give you what I feel needs to be given

When it beats
you might feel it
you might dig it
you might unseal it

I can ensure you
It's the most amazing beat you've ever heard
The beat is just for you
When it beats
It beats for you
Make it your beat
make it an upbeat
put it on repeat
the heartbeat

Let me give you, the heart, beating
just to feel your
beat
beat

repeat

143,5 zahir

We can do it Let us co-oporate
We can do it, call it a duet
Make it a unity that will never separate
dealing time to just get by, by get healing
I’ve got your back, let’s join the battling
Kismet I bet we’ll never forget
Sweat in the sunset praise what I get

Let it be our own quiet private secret
Never speak it out loud but think of it with pride
It ain't easy to be confined but we
are allied

Up, down, in or out I’ll join you on the bumpy ride
Let the outside touch the inside, don’t hide
Put the pain and sorrow aside
We’re turning the page leaving it behind
Combined,confined,divined,intwined
Feeling the breeze while we follow the wind

Let it be our own quiet private secret
Seek it but Never speak it
It ain't easy to be confined but we..

are allied

I will let you go whenever you feel that you need to grow
I will always follow make sure you'll never feel sorrow
no-show
mellow

To let love someone
more then that someone loves himself
To let love someone
More than I love myself
To let someone be
Whatever he needs to be
see, I am not me without he
see, I am not she without the
One who plus me
equals
we

You for I and I for You

no need for you to shout neither for me to doubt
If it's like you said a game, then without feeling shame
I'll go all in, the line is thin, but don't fear, I'll win

The winner takes it all right? Then, there is no need to fight
Just keep it polite alright?
everything is fair in love and war, or?
when the darkness fades away, soon there's a brighter day
So hey, we don't need to wait, nor do we hesitate
before it's to late, let's escape
let our hearts take shape
like
Agape

eternity

Det var ett tag sedan jag talade med dig, eller var det kanske du med mig?

Ska vi dela en stund ihop snart? Du vet, stunder som bara du och jag kunde kalla för just sådana stunder som aldrig hände om varken du eller jag var närvarande?

stunder då du och jag kunde talas vid och vår främsta önskan där och då, var att dagen aldrig skulle nå sitt slut. 

Sittandes på en parkbänk värmde vi varandras händer, trots den bitande kylan var det ingen av oss som klagade, det var värt vartenda talande ögonblick. 

Minns du de dagar då vi vägrade sömnen dess närvaro, då sömnen skulle ta oss till andra platser än den vi befann oss på just där och då. 

Men när vi utmattade tillslut ändå somnade tillsammans fanns det ingenting som någonsin kunde jämföras med vårt första vakna ögonblick, då vi insåg, att vi fortfarande befann oss på samma plats. Tillsammans. Är det kanske vad de kallar för magi..

Vi talade i mun på varandra, avbröt, skrattade, retades, älskade med orden, ibland sa vi ingenting alls. 

Aldrig hatade vi utan levde för kärleken då vi visste att den levde enbart för oss. 

Det var aldrig du och jag mot världen, det var du och jag Med världen. 

Världen log mot oss, och vi likaså. 

Tvivel eller misstro fick aldrig plats i vår värld och vi förkastade dem tillsammans med lögner och svek. 

Vi var författare till vår historia och våra beslut togs av oss, utan att rådfrågas av någon annan. 

Från första ord till sista punkt var det du och jag som beslutade om hur och var vi skulle vända blad.

Vi bestämde när historien skulle ta drastiska vändningar eller skapa spänning i mörkret. 

Vi gjorde för varandra samtidigt som vi tog av varandra, aldrig någonsin såg vi det som uppoffringar utan som givna handlingar i aGapes namn. 

Visst hade vi utan tvivel gjort det om och om och om igen. 

Som livets eviga cirkel. 

Vi är förevigade, i minnet, i sinnet, i våra hjärtan är vi förevigade. 

Aldrig kommer vi att sluta minnas, det vi en gång var delaktiga i. 

Även om din hand sluten kring min hand, satte sista punkten. 

Så fortsätter berättelsen... 

Vi kan sätta miljontals punkter, slutet är för det förevigade aldrig ett slut utan endast en ny början. 

Du var mitt slut och du är min början. 

Vi sätter punkt för det förgångna. 

Men välkomnar det okända. 

Som livets eviga cirkel

we'll keep it on forever and ever for you and for me forever

tills den dagen då punkten sätter oss

aldrig vi den

If things don't go my way, Im'a go the ways way - aGape

the thruth - I.A

Let me tell you why I love him

Cause he is the truth

Said he is so real

And I love the way that he makes me feel

And if I am a reflection of him then I must be fly because

His light it shines so bright I wouldn't lie no

I remember the very first day that I saw him

I found myself immediately intrigued by him

It's almost like I knew this man from another life

Like back then maybe I was his husband maybe he was my wife

And even,things I don't like about him are fine with me

Cause it's not hard for me to understand him cause he's so much like me

And it's truly my pleasure to share his company 

And I know that it's God's gift to breathe 

The air he breathes

How can the same man that makes me so mad

Turn right around and kiss me so soft

If he ever left me I wouldn't even be sad no

Cause there's a blessin' in every lesson

And I'm glad that I knew him at all

I love the way he speaks

I love the way he thinks

I love the way that he treats his mama

I love that gap in between his teeth

I love him in every way that a woman can love a man

From personal to universal but most of all

It's unconditional

There ain't no substitute for the truth

Either it is or isn't 

You see the truth it needs no proof

Either it is or it isn't 

Now you know the truth by the way it feels

And if I am a reflection of him then I must be fly

Because he is, yes he is

I wonder does he know

sinne likt vatten

just nu släpper jag taget, tar beslutet, med ett sinne likt vatten.
Jag släpper men vet att jag står kvar, om du söker dig hitåt.
Med ett sinne likt vatten, slutar jag nu att försöka, förstå mig på saker
som för mig är för komplexa, och kanske inte ens mottagliga.
Jag försökte kanske för mycket, kanske på fel sätt, kanske tillochmed för lite.
Men jag försökte.
Nu, är handlingarna ett faktum och inte längre en önskan.
Nu, med ett sinne likt vatten, återgår jag till den tid, då jag flöt med strömmen.
Den ström, som tillhör de vågor, i ett hav som endast jag, har fått skåda.
Med ett sinne likt vatten, rengör jag nu omgivningen.
Ett blankt blad, alla ord är nu utsuddade,
En ny berättelse kan en dag kanske åter påbörjas.
Men nu, med ett sinne likt vatten, i hopp om att slutet hinner bli vardag
innan början tar form, hoppas jag att min plats är tydlig.
Låt gå, låt mig förstå, låt tiden förgå, låt agape bestå,
möt mitt sinne likt vatten, det är glasklart
iskallt när jag säger hejdå

OmViDrarLåtOssDraNu

Nu ska jag alltså försöka se alla dessa varningstecken som något som egentligen inte existerar. Utan bara är inbillning från tidigare erfarenheter då saker och ting som har utvecklats på detta sätt, enbart har varit något jag missuppfattat, förstorat och slutligen förkastat. Min sanning har varit min sanning och blivit till en lögn som endast förrått mig och ingen annan. What a way of truth.

Om jag bara hade fått möta den trygghet som jag önskade om den infunnit sig hade det ju aldrig varit några tvivel. Men nu befinner vi oss på den plattform och undrar på när nästa avfärd ska ske. När ska vi få lämna denna plats som vi så länge stått och stampat på för att få möta nya insikter. Kanske reser vi tillsammans kanske gör vi det inte. Men här kan vi inte stå och stampa längre. Marken under våra fötter är oss för bekant. Spåren framför oss är för enkelriktade och här finns längre ingenting att hämta. Alla lärdomar har vi fått, alla utmaningar har vi klarat av, alla missöden har vi tagit oss igenom , här har vi lyckats finna en sinnesfrid, här har vi funnit lycka. Men nu står vi här och våra själar kräver mer. Vi törstar efter mer. Nu måste vi finna ett sätt, ett färdmedel att ta oss vidare på. För att mätta våra hungrande själar. När sker det. Missar vi gång på gång vår resa?
Är det för sent för oss att ta oss vidare härifrån.
Om jag inte får vandra framåt nu, så börjar jag snart röra mig bakåt.
För jag vägrar stå still!
Jag vill inte befinna mig på denna plats längre. Det mindre bra, väger mer, än det som varit bra.
En droppe blod färgar
Färgar pölen röd
Det pulserande blodet som strömmar in och ut ur våra hjärtan
Får hela havet att blöda.
Dags att gå, röra sig, framåt mars.
Om jag måste springa, låt mig då springa.
Om jag långsamt måste gå, tvinga mig inte att skynda.
Om jag måste lunka fram, gör mig sällskap om du är en lunkare.
Om det krävs att jag ska sväva fram, lär mig att sväva
Om det krävs att jag flyger fram, ge mig mina vingar.
Jag gör vad som krävs, vad som av mig väntas, för att lyckas med att röra mig framåt.
Men är din hand här nödvändig. Sträck då ut den. Neka inte mig din hjälp när jag bedjande behöver den.
Gör det som ligger i din makt som kan hjälpa mig påbörja min efterlängtade resa.
Res med mig eller stanna kvar, men förhindra inte min avfärd
Du vet att jag hade gjort det för dig utan att tänka efter före.
Jag gör det idag, imorgon ,igår, även om du aldrig skulle gjort detsamma.
Jag förväntar mig enbart att du sträcker ut din hand nu när min hand väntar på ditt stöttande sällskap.

dont't leave me hanging

Be the foundation of our building
Give a nickle for the one who’s begging
Believe him who the truth is claiming
We make mistakes fuckit who’s counting
Breathe me if you see me drowning
Me, dwelling sure got you doubting
Are we living a lie just to get by?

ruya

Kanske gick jag händelserna i förväg när jag tog din hand och förde dig till den plats där allting en gång börjat
Men du vet och jag vet att du självmant följde med utan att jag behövde be dig
Kanske visste vi att det var dags… den dagen vi bävat så länge inför
Hade nu infunnit sig
Tidigare än vad jag hoppades på men att stunden var kommen gick inte att förneka
Bägge med öppet sinne slog vi oss ner för att lätta våra bördor
Bördor som vi ofrivilligt givit varandra, vi ville väl, men ödet ville annat
Kanske trodde vi att genom att tala skulle denna tyngd på våra axlar flyga iväg
Likt samförståndet som en gång fanns mellan oss så enkelt gjort
Nu när så många motgångar fått oss att betvivla vår trygghet försökte vi återigen
återskapa det som vi nu ansåg fattades oss
utan hämningar talade vi, utan fördomar hörde vi , orden både sårade och läkte
nu spelade inte längre det förflutna någon roll
det som en gång varit hade ingen betydelse, gick inte att få ogjort
Vi stängde boken för att sedan bränna den, utomstående ögon skulle aldrig någonsin få läsa den berättelse vars handling endast vi memorerat
Askan blåste iväg i vinden och lämnade inga spår av den storhet som fanns nedskrivet bland dessa blad
Även om vi just då, kunde vartenda ord utantill så skulle tiden, försvaga för att sedan förinta vårt minne till intet, likt elden förintade berättelsen.
Solen framför oss avled och hann återfödas i gryningen innan vi reste oss och gick därifrån
Vi stod kvar en stund för att i tysthet ta farväl av den plats där vi första gången delade ett gemensamt ögonblick.
Först då insåg jag hur jag så starkt levt för en dröm
När jag kunde ha levt för verkligheten
Det var den vackraste dröm jag någonsin upplevt
Ibland önskar jag att jag aldrig vaknat

don't make this something personal
because it aint

letgo

if you could rip out your heart and set it free
let it go and just let it be
would you give it away just let it go astray
if you could give it wings just to avoid those feelings
would you let it fly, let it guide, follow it blind
it's time to let go, Amors arrow got you in sorrow, status quo, end of the show
it kept you alive, somehow you'll survive

you can't loose what u don't have

Återigen så satt hon där med knäna uppdragna till hakan.
Andra såg på henne som en liten människa, där hon satt och fällde sina tårar,
men synd är väl det att hennes yttre
aldrig skvallrar om hennes inre storhet
Hon är ju den som sitter och gråter men vet att hon reser sig för tårar torkar
dårar sårar,minnet, det starkaste sinnet ,drömmen om sömnen...
suck
Trots att hon får andas genom ansträngande tag så vet hon att även denna börda snart lättar
hon tittar upp och ler, tackar för att hon idag, kan bekymra sig om sådant som förr var så avlägset
förr då kriget hon utkämpade var så mycket större och fick henne att lida så mycket mer.
Nu sitter hon här och lider av hjärtesorg, något hon älskar att hata.
Hon gjorde det igen. Fann honom och satte honom på en plats där han egentligen inte hörde hemma.
högt i skyn placerade hon den hon valt att älska.
Varför kunde hon inte behålla honom vid sin sida så att de tillsammans kunde ta sig upp i skyn
Ensam valde hon att stå kvar, stadigt och vuxet. Hon lät honom sväva bland molnen.
Hennes morgondag började ständigt med att hon talade om hans storhet. Hon beundrade hans godhet.
Ibland hittar han ner till henne och talar om vad han sett uppe i skyn, i hennes frånvaro. Hon älskar att höra och lever på stunder som dessa. Hon kräver aldrig mer inte heller mindre. Hon vet, att han, ibland, dyker ner till henne.
Där kan de stå sida vid sida tala om vad som skett i det nutida.
Ibland ångrar hon att hon satte honom där så högt över henne själv.
Det är svårt att sträcka sig efter honom när hon försöker honom nå. Hennes motiv blir ifrågasatt och frågor ställs om vem han är och vad han gjort för att förtjäna denna plats.
Hon önskar att hon kunde skrika dom döva med sin egna sanning.
Men hennes sanning finns i hennes hjärta och den talar inte ens till henne. Hon bara vet, och känner att hans plats är där. Han förtjänar inget mindre. Även om det innebär att de ska vara isär. Kommer hon aldrig någonsin be honom att ta sig ner.
Kanske lär hon sig att ta sig upp.
Kanske ger hon upp
Det enda hon vet är att när hon ser upp så ler hon med själ och hjärta för han är den hon valt att älska

who's lying and who's denying his way of truth
wasting his youth, while looking at a perfect frame,
let him who is without sin cast the first stone
emptiness and regrets just looking for that someone to blame
when you don't follow the path within you'll never find home
the knife to the bone, do for you or do for others
the question is who is foes and who is brothers
lovers stuck in between the fake colors
looking for cover trying to discover, open mind or walking blind
without getting behind the line, hear the time tick-tick-tickin away
someway you'll climb upon the stairway
you can't give up now, your halfway
You know that I'll be your getaway
For the lost ones, let us pray

Sannlögn

det är enkelt att rättfärdiga ett misstag
så enkelt att förkasta en sanning man inte vill ta till sig
men när sanningen är ihärdig och inte ger sig
fören den är mottagen och tillämpad till verkligheten
så är det enklare att tiga och svälja en lögn
än att spotta ut en sanning som gör så många människor illa.
När vi talade om rätt och fel var allting så svart och vitt och vi valde
att aldrig ta till oss den bittra gråa zonen.
Men när fel begås, när vi agerar fel blir plötsligt allting just till en gråzon.
Där jag nu befinner mig.
Jag vågar inte ta ställning till den sanning som nu har givits mig.
Jag var lyckligare när jag levde med lögnen.
Jag hade nog helst sett till att jag fick fortsätta leva i ovisshet.
Ovissheten gav mig varken sanningar eller lögner.
Den gav mig ingenting. Och aldrig någonsin krävde jag heller någonting.
Rätt och fel.
sinnestillstånd
Upp och ner.
Jag vågar inte ta ställning, jag vågar inte tala, jag vågar inte tro.
Sanningen var brutalare än lögnen.
Vad har förändrats?
Det värsta tänkbara har nu skett.
Det gör ont att skriva ner det.. kanske borde jag låta bli..
kanske kan det på så sätt.. bli något relativt istället för att bli ett faktum.
Kanske..
Jag låter bli att skriva det..
Sanningen tilldelades mig.
Kanske bör jag hålla denna sanning hemlig.
Om det ligger i min makt att låta ovissheten vara bestående,
så låt mig få göra det.
När drömmarna är vackrare än verkligheten
håll mig inte tillbaka
låt mig falla i djup sömn
Jag vaknar nog när det är dags...

den som älskar ser, längtar, hör
den som blir älskad talar, agerar, märker inte
det som den älskande i tysthet gör.

Vila i Frid...

Jag hoppas du funnit frid på den plats där du nu befinner dig när du inte längre finns bland oss
vila i frid

dont make me a hater, i'm dedicated to aGape

Med ett ledset humör skriver jag nu dessa rader. Jag som ständigt undvikit att skriva här när jag befinner mig i detta sinnestillstånd gör det nu ändå. Det behöver skrivas ner. Detta är något jag behöver minnas. Även då jag kommit över även detta.
Jag är så otroligt besviken. Främst på mig själv. Men även på att människor, faktiskt kan vara så hänsynslösa. Samvetslösa.
När jag endast ville väl, mitt eget och andras bästa, så slog min välvilja mig rakt på käften och smällen gjorde fruktansvärt ont. En brutalväckning tillbaka till en cynisk verklighet.
Bör jag vara som dem, dessa cyniker som endast ser de bittra med vår värld. En cyniker lär ju aldrig bli besviken när deras mörka värld ständigt befinner sig i mörker. Saknar du aldrig ljuset, du cyniska bittra själ?
Jag gjorde allt i min makt för att allting skulle vara frid och fröjd. Med lätta steg agerade jag och med ett lätt hjärta talade jag.
Vilket slog tillbaka med en sådan kraft att jag heltochhållet tappade fotfästet.
Ett djupt andetag.
Så.
Helvete. Nej jag ska inte låta dessa onda handlingar påverka mig eller utesluta allt gott jag har fått. Jag vägrar låta dessa hemska handlingar överväga de goda handlingarna som har gett mig styrka och mod.
Nu reser jag på mig igen, jag kan inte ligga här och låta detta påverka mig mer än vad det redan har gjort. Brush it off. It's off!
Det jag gjorde, står jag för, jag kommer att göra det igen, och igen, och igen, och igen. Även om jag varje gång, blir bemött med likartat bemötande. Även om min välvilja möter yttre faktorers onda avsikter, så kommer jag aldrig att låta det göra mig till en bitter människa. Ni bittra människor är bittra nog åt oss alla.
Det finns själar i min vardag, på nära håll och på långt avstånd, som ger mig den godhet jag behöver, den näring min själ behöver. Låt mig få njuta av allt det fina jag har runtomkring mig.

Så, nu känns det genast mycket bättre.
1aGape

hemma

vakade precis upp ur den sömn som var så efterlängtad. Efter att inte ha kunnat sova ordentligt på över en vecka, hade jag verkligen räknat ner tiden, till den stund då huvudet och kudden skulle få mötas.
mm.. O nu sitter jag här och är klarvaken ändå. Klickar försiktigt med tangenterna för att inte vecka någon hemma. Helt plötsligt är jag där igen. På hemmaplan. På det plan där jag inte längre kan spela musik hur högt jag vill, där jag inte kan vara vaken hur länge jag vill ( om jag vill slippa få fyrahundratjugosju frågor om varför jag inte sover,knarkar du?). Jag befinner mig nu där, En kopp kaffe med far i morgonmörkret är guld värt. Där en godnattkram från mor innan jag somnar, får mig att med ett leende ge mig in i drömmarnas rike.
Bröderna. Männen i mitt liv. Att få vara nära dem, umgås med dem dagligen... vilken rikedom.
I min famn ligger ett svartvitt litet monster och Spinner så högt att jag är rädd att någon kanske vaknar. Han är lika trygg i min famn som jag är i hemmets famn.
Ja det känns skönt.
att få ha alla älskade själar i min närhet igen...

M.A

Hon satt på stolen i kontoret.. med slöjan kring sitt hår.. suckade djupt och uppgivet.. Nahide...
sedan skakade hon på huvudet.
Hon behövde inte säga mer.. denna människa vars liv är sammanflätat med mitt. Vars liv har levts, sida vid sida med mitt. Jag förstod det hon ville ha sagt. Jag förstod att det var dags för mig att släppa taget. Det var lättare än väntat. Jag höll det trots allt inte för hårt. Av rädsla för annat.
Med varsin kaffekopp i handen, gick vi ut till köket. Vi pratade till en början om det vi alltid gör. När bara hon och jag hör.
Sedan började vi tala om oss.
Vi talade utan hämningar, vi talade. Vi hörde. Vi möttes.
Vad vi talade om behöver endast jag och hon veta..
Låt mig istället berätta om..
Människan som berikar mitt liv med sin vänskap och systerskap. Människan som sätter mig på plats när detta behövs. Människan som älskar mig för den jag är trots att jag ibland inte förtjänar det. Människan som ser mina rätta färger, även då jag försöker kamouflera mig.
Låt mig istället berätta om..
Hon som står när alla andra faller. Hon som tror när alla andra tvivlar. Hon som möter styrka när andra möter svaghet. Hon som andas stolthet när andra kvävs. Hon som finner lycka genom andras lycka. Hon som ger lycka åt de om möter sorg. Hon som ler åt livet och som livet ständigt ler åt.
Hon som vet vad hon vill när alla andra velar.
Hon som står med huvudet högt, när andra böjer sitt.
Hon som älskar och blir älskad på det renaste sättet som existerar.
Låt mig istället berätta om..
Att hon i alla år, haft min rygg och aldrig någonsin har hon backat undan. Att hon krigat med mig, sida vid sida, även då kriget aldrig varit hennes egna. Hon har krigat åt mig i tider då jag inte orkat. Hon har fått mig att fredsförhandla då jag endast sett rött. Hon har fått mig att släppa och greppa när jag på egen hand inte lyckats agera.

Hon, satt bredvid mig, första dagen i första klass. Hon, lärde mig att skriva mitt första ord..
viskade i mitt öra ; Så här.. skriver man MAMMA.
Hon, som i första ring, fuskade åt mig på ett matteprov.
Vi åkte dit.
Tillsammans.
Hon backade upp mig och sa inte ett ord.
Viskade sedan i mitt öra ; Jag har din rygg
Vi klarade oss undan.
Tillsammans.
Hon, åkte flera mil, enbart för att hålla mig i handen vid ett sjukhusbesök.
Viskade i mitt öra ; Även detta går över.

I hela mitt liv har hon funnits där, den själ, den familj jag inte blivit tilldelad, utan valt.

Med ett leende på läpparna skriver jag nu..

Hon kommer att ha min rygg
tills ryggen inte längre bär

morgondagens hjälte

vissa ord bör bli nedskrivna i sand
vinden kan eliminera det som skapats med hjälp av din hand

ibland bör orden bli inristade i hårdaste sten
tiden kan låta orden bli lästa av förstående ögon i framtiden

vissa ord bör inte skrivas ned alls
kanske kan vi på så sätt låtsas som om de aldrig fanns

skrik ut de smärtsamma orden i vinden
jag vet att du klarar av att ta dig över hindren
jag beundrar din styrka att fortsätta orka vandra
ditt inre befinner sig i mörker,men du ger ljus åt andra
du orkar vägleda när du själv gått vilse
du orkar iaktta det ingen annan vill se
ensam gav du dig in för att kriga
enbart för att du inte längre kunde tiga
skrik ut din kamp för öron som lyssnar
se till att slagorden aldrig någonsin tystnar

A
G
A
P
E

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi behöver inte fackplacera för at vara definerade
vi behöver inte pusslas ihop för att vara kombinerade
vi behöver inte bevisa något för att vara legitimerade
vi behöver inte tala om för någon att vi, är fascinerade

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi blir
aldrig
eliminerade
agape
har vår rygg

etträttsätt

att inte agera är nu mer fel än att agera fel
att inte tala är nu mer fel än att tala fel
att inte le nu är mer fel än att leva fel

ändå väljer jag att fela när den rätta vägen är så rak
ändå väljer jag att vandra fel, göra fel, tala fel, agera
fel
i hopp
om att fel
blir rätt
då viljan
vill rätt
på rätt sätt
kanske fel blir rätt
på rätt sätt
kanske du
förstår mina fel
rätt
min vilja vill rätt
på rätt sätt
på ett sätt
kanske du förstår rätt

jag medger

Jag medger med handen på ett för stunden förslutet hjärta
jag medger, jag ville endast väl
jag medger med handen på ett för stunden försummat hjärta
jag medger, att jag aldrig vågade tala

jag vågade inte tala av rädsla för att orden skulle bli missförstådda
misstrodda
jag vågade inte agera i rädsla av att handlingarna skulle bli missförstådda
misstrodda

Jag medger med handen på ett för stunden uppgivet hjärta
jag medger att jag saknade dig i din frånvaro
Jag medger med handen på ett för stunden längtande hjärta
jag medger att jag i dig fann något jag aldrig funnit tidigare

klockan tickar i takt med att förståndet nickar
viskar.. lämna det bakom dig...
Så många dagar, så många veckor, så
många
år
sedan jag var välsignad med din närhet

en oändlig tid, krymper snabbt ihop till en gårdag

en gårdag då mitt hjärta vågade tala till dig
då jag vågade agera med en vetskap om att du skulle förstå

jag vågade tala i en tid som vi idag kallar för längesen
men idag
är du inte mottaglig
jag medger
jag ger
med kärleken
jag ger
med hoppet
jag ger
upp

det är bättre att låta bli
att slå dövörat till när hjärtat talar
och släcka längtan som om dess eld vore giftig för själen
det är bättre att låta bli
det är lättare att våga förlora
än att våga vinna
det är bättre att låta bli

tiden har lärt oss varandra

jag har lärt mig dig
du har lärt dig mig
likt kunskap har vi läst in varandra
och anser oss nu besitta en vetskap
som endast tiden kunnat ge oss
Såsom du har lärt dig vad som får mig att le
såsom jag har lärt mig vad som får dig att bli lugn
endast genom att se på varandra
ger oss varandras kunskap insikt i vad som är rätt eller kanske fel
dina fel har jag lärt mig att göra rätt
mina fel har du lärt dig att göra rätt
tillsammans med tiden har vi utkämpat ett personligt krig
ibland du och jag mot varandra
ibland jag mot mig själv
ibland du mot dig själv
ibland du och jag mot tiden
jag läser av dina andetag som om det vore en kemisk formel jag förstår mig på
jag vet när och hur jag bör hålla din hand, då du hellre går iväg än stannar kvar
jag vet vilka ord du behöver höra när alla andra ord är otillräckliga
Med tiden har jag lärt mig
lära känna dig
lära känna mig

tiden har lärt oss varandra
jag vet idag vad som föder dina tårar och vad som dödar din sorg.
jag har lärt mig att endast tiden har kunnat ge oss
det som vi hoppades på skulle finnas där från början
i Vår begynnelse var vi inte alls det vi trodde att vi var
men med hjälp av tiden hann vi bli det
vi hann även inse att du och jag och tiden
ständigt skulle komma att vandra ihop
tiden har lärt oss varandra
att med varandra vandra

men ödet och tiden vandrar för oss inte med varandra
även om vi vandrar med tiden
så ser ödet till
att vi vandrar med varandra
men vi vandrar aldrig
för varandra

1aGape

mittemot mig sitter kvinnan vars andetag ger mig liv

åh.. jag försöker med simpla ord.. skriva ner en kärleksförklaring

till kvinnan mittemot vars andetag ger mig liv..

men jag väljer att hellre hålla om henne
och låta mina handlingar tala....

eller

leva i en vacker lögn
eller
i en brutal sanning
förneka en hemsk verklighet
eller
bejaka en underbar illusion
le åt osanna ord
eller
gråta till sanna
älska drömmen
eller
hata realiteten

andas in kärlek
eller
andas ut smärta

1aGape

1 dygn

24 timmar

1440 minuter

86400 sekunder

2 människor

2 hjärtan

4 öron

4 händer

4 ögon

2 själar

1 ögonblick

1 tillfälle

1aGape

Om jag endast hade ett dygn kvar tillsammans med dig. Ett dygn med din närvaro, resterande evighet med din frånvaro. 

Om jag hade vetskapen om att dessa ord, är de sista du någonsin kommer att få höra från mig. Vad hade jag sagt?

Om jag visste att detta dygn, var då, jag för en sista gång skulle få se dig i ögonen. Hade jag vågat se på något annat?

Om jag visste att minuterna som stjäls ifrån mig, alldeles för fort, snart når sitt mål, Hur hade jag agerat?

Om sanningen var den att jag snart, för en sista gång skulle få känna konturerna av dina händer. Hade jag vågat släppa dem?

Om det var så att du och jag aldrig mer hade fått vara faktorer i varandras liv, vad hade varit viktigt och mindre viktigt

just där och då , i en tid, som för dig och mig, aldrig mer skulle komma att infinna sig? 

Om vi nu, aldrig mer kunde se framåt då framtiden för oss två aldrig kom, hade vi valt att se bakåt?

Eller

endast

andas

in

varandra

nu

Jag ser dig se på mig och smärtan växer då jag förstår, att min blick, aldrig mer kommer att få möta din. 

Du lever vidare men är i min verklighet snart avliden. Jag är i din verklighet, snart, något du kommer önska en fridfull vila. 

Jag kommer att leva vidare med vetskapen om att du lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Du kommer att leva vidare med vetskapen om att jag lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Jag vill att du minns mig och allt det vi har delat med en fridfull sinnesstämning. 

Du fäller en tår och undrar hur det kunde bli såhär. 

Jag tröstar dig, för att trösta mig själv, men jag ställer samma fråga. Hur. 

Du ler till och undrar om jag minns vårt första möte

Jag ler tillbaka men säger ingenting, jag vågar inte slösa ord på något som är så givet. 

Du förstår min tystnad och håller min hand lite hårdare än förut. Vi måste våga släppa. 

Jag vill säga så mycket men att tala väl valda ord när tiden är begränsad, är nästan omöjligt. 

Du är lika tyst som jag då även dina ord sviker i denna stund, som snart når sitt slut

Stunden

då 

vi

upphör

Jag....... håller om,kysser, skrattar, gråter och lider, älskar och hatar när jag med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns mig i framtiden och den dagen dina sår har bildat små vackra ärr, minns då mig med glädje, för du var min glädje. Snälla gör det som jag ibland lovar dig att göra. Gå till den plats där du fick mig att sväva för första gången. Gå dit ibland och sväva i din ensamhet. Enbart för att ta dig tillbaka i tiden en stund, tillbaka till Vår tid. Memorera min röst och mina händer kring dina, memorera konturerna i mitt ansikte, memorera mitt skratt och minns mig som du ser på mig just nu. När du möter svårigheter i livet, minns då min röst och hör vad jag hade sagt dig, om jag hade fått ta del av dina svårigheter. Vet, att jag vet, att du klarar dig igenom vadsomhelst, du är den starkaste själ jag någonsin älskat och vågat förlora. Du är den som lärde mig, vad styrka egentligen innebär. När du finner lycka återigen, vet, att jag är lyckligare än vad du är för du, du kom att bli min lycka. 

Du..... håller om, kysser, skrattar, gråter, lider, älskar och hatar när du med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns att du var mitt lättade andetag, minns att du för mig var allt som trygghet och kärlek innebär. Minns att tiden du och jag fick tillsammans var den enda tid i livet som jag verkligen kände mig genuint levandes i. Minns de morgnar som vi omfamnade varandra samtidigt som vi omfamnade dagen ihop, för att sedan omfamna natten ihop när vi omfamnade varandra. Minns att med dig, omfamnade jag hela världen. Enbart för att du fanns i min värld. När ditt hjärta bildat vackra ärr efter detta tragiska slut, Omfamna världen i din ensamhet, i vetskap om att jag vandrar vidare i den, även om vi inte vandrar ihop, precis såsom jag förevigt lovar dig att göra. Vi klarade allt ihop. Idag och imorgon och många imorgnar efter detta kommer jag, inte heller du, tro på att vi kommer att klara någonting utan varandra. Men låt oss våga tro på att tiden kommer att läka även våra själar. Låt oss veta att vi älskade varandra mer än vad vi älskade livet, men att livet alltid älskade oss mest. Jag älskar det faktum att du var mitt liv. Jag kommer att leva på detta faktum de resterande dagarna av detta som jag imorgon inte längre kommer att kalla för liv. Styrkan vi har gett varandra under Vår tid, måste räcka livet ut. Annars blir andetagen aldrig livsgivande. 

Nu talar vi inte längre

orden

fyller 

ingen

funktion. 

Vi ser på varandra en sista gång, Ler en sista gång. Fäller en sista tår. Kysser en sista kyss.

Andas

In

OSS

en 

sista

gång

Må vi vila i frid.

and the winner is...

so we finally did it
we broke the barriers and we fought the warriors
We finally did it
climbed over the mountains and crossed the oceans
We made it trough
we kept ourselves warm in the stormiest weather
we kept our faith asking and wishing for the better
So we made it
on top on the world now standing
with no more needs demanding
On top on the world now screaming
THE ONLY THING TIME PROMISES IS HEALING
The only thing We needed was us believing

From the bottom of my heart
I want you to know the fact that I
I love and cherish you as a dear friend
Let me keep you forever
Because you and I
we made it trough

Replay

den sång, den melodi, som är dig så bekant. 

Du har hört den så många gånger förr och den skänker dig endast glädje

och väldigt vackra minnen

den tar dig tillbaka till stunder och platser

drar fram känslor och får dig att känna dofter

från en annan tid

en annan plats

nästan , ett annat liv. 

Du har memorerat orden i ditt hjärta

och även om du inte sjunger högt

så sjunger ditt hjärta

och din själ dansar

ger sig hän 

till rytmen

Du känner den så väl

Och den vill dig så väl

Det är ditt lilla lyckopiller

Som oavsett tidigare sinnestillstånd

Puts that smile on your face

Jag iakttar dig

där du sitter och ler för dig själv

där ditt huvud nickar långsamt

i takt med musiken

upp och ner

upp och ner

diggin

feelin

enjoyin

reminissin

kickin

lovin

Du älskar denna sång

Som ger dig allt detta

Den tilltalar dig på ett sätt

Som få ting någonsin lyckats göra

Let me play it for you

over n over n over n over n over again

Enbart för att få se dig le 

sådär vackert

så där genuint

hemlighetsfullt

Jag undrar vilka platser du tas tillbaka på i ditt inre

nyfiken på vilka händelser som utspelades just där och då

din sång, spelades

nyfiken på hur just din trip längs med nostalgia lane ser ut

Let me play it for you

put it on repeat

Vi älskar Mest

Vi talar

Vi hoppas mycket

Vi längtar mer

Vi älskar mest

Vi agerar mindre

mindre

än storleken på våra ord

mindre

än styrkan av vårt hopp

mindre

än vad som krävs

för att hålla längtan längtandes

men Vi älskar mest

Vi talar på ett sätt…

...som ger insikt eller på ett sätt som enbart sårar.

...som varken du eller jag, Vi, ibland förstår

...för att försöka gottgöra tidigare sårande ord.

...Ett rätt sätt, endast för att omvända alla fel, till dess motsats.

...Där orden egentligen inte är ord utan underförstådda budskap

...Där orden egentligen är överflödiga

...Där orden ibland ekar i oändligheten

...Där orden ibland dödar det levande

...Där orden ibland väcker liv i det sovande

...Som ibland, egentligen inte talar

Vi hoppas på att Vi …

...aldrig ska förvirra Vi ifrån det Vi har funnit.

...ritar varandra kartor för att aldrig hamna vilse.

...finns där, när ingen annan finns.

...lyckas mötas på de plan Vi aldrig tidigare mötts på.

...Ibland kan försvinna, enbart för att ta reda på ,hur det känns att hitta hem igen.

...Vi är Vi tills att Vi inte längre är Vi men inte heller någon annan.

...Lyckas bege oss ut på okända fält med vetskapen om att för oss är endast det som för Er ses som en omöjlighet, en verklighet.

...Vi hoppas på att vi med hjälp av Vi, aldrig

slutar 

hoppas.

Vi längtar efter det som…

...Givmilt delar med sig av det som Vi anser är vackert

...Fridfullt omfamnar oss med sinnesfrid

...Mättar vår hunger

...Släcker vår törst

...Sveper in Vi, i en verklighet, som anses overklig.

...Bekräftar, vår tro, om ett Vi, som världen tidigare, Aldrig skådat.

...Även Längtan själv, längtar efter.

...Vi aldrig kommer att möta, ty Vi vet.. enbart att längta, är vackert.

Vi älskar Vi för att Vi

Är Du och Jag

Du vandrar ibland ifrån Jag

Jag vandrar ibland ifrån Du

Vi svävar fritt tillsammans med friheten

Vi älskar Vi för att Vi

Fann friheten i Jag och Du

Fann friheten…

En frihet som befriade fängslade själar.

Vi Älskar mest

Mer än sårbara ord, mer än misstag, mer än det som dödar, mer än det som härdar, mer än okända ögonblick, mer än tårarna som Vi ibland föder, mer än…

fuckit,

förstår Ni.

Vi älskar mest.

Oavsett vad Ni kontrar med

Så älskar Vi mest.

Vi älskar Vi mer än vad vi älskar Jag och Du

Vi älskar Vi mer än vad vi älskar älskandet

Vi älskar Vi, till den grad, att Vi, Låter Jag och Du, vandra iväg

Enbart för att få tala, hoppas, längta, älska

Även i Livet efter detta

Oändligt

back n forth

back n forth

forth n back

still playing that same ol' track

Like a song put on repeat

You and I were to afraid of the heat

forth n back

back n forth

today I found a different beat

you and I no longer compete

Let me connect the dots

put an end to this right on spot

forth n back

back n forth

thoughts being un thought

words being unspoken

willing wings being broken

Our story were never our fortune

forth n back

back n forth

we were warriors and like Spartans

we fought for a better cause

then we got eliminated cuz of our flaws

so without waiting for the applause

I'm putting this track on pause

forth n back

back n forth

Let me be a shadow in your past

indeed we had a blast

Sleepless

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

Time; 05.45
Mood; Mellow
tick tick tick tack...

"Dear family and friends

I need to thank you

In this note that I'm sending you

I need to show my gratitude

I'm truly grateful to you

Thank you for pulling me through"

Sleepless i Uppsala, som så många gånger förr. Många nätter där sömnen inte varit en deltagare men sömnens närvaro är just nu inte heller saknad. So stay the hell away!
Återigen lämnar jag snart Uppsala för att vara sleepless i Istanbul. Sleepless here sleepless there..
Det är mycket som skall göras innan avfärd, och det är först nu jag inser, hur snart det faktiskt bär iväg. Jag som alltid har min traditionella countdown, har inte ens börjat med nedräkning. The countdown, counts me down instead.

soulfood at the moment : Pete Philly - Mellow.

Denna gång stannar jag dock borta lite längre än vad jag vanligtvis brukar göra.
Jag längtar efter alla nya lärdomar, nya ansikten, nya insikter, nya minnen, nya perspektiv jag kommer att möta.
Längtar efter allt det som kommer att tilldelas mig, enbart genom en liten resa, lite, lite längre bort.
Samma stjärnor, samma himmel, samma luft, samma Nahide
men så, så annorlunda.

Soulfood at the moment : Amos Lee - keep it loose, keep it tight.

"But the people on the street, Out on buses or on feet, We all got the same blood flow"

Oavsett var jag möter dessa människor, oberoende av tid och plats, är alla dessa människor, likt mig, människor i mängden. En mängd som jag just nu enbart vill dyka in i. Dyka in i den, få syrebrist, Dyka djupare för att sedan, i en främlings närvaro ta ett djupt andetag, andas in livet återigen. Jag har dykt i Uppsala, så många gånger förr. Så många främlingar, är idag de människor, jag vill ha i min närhet, dagen innan avfärd. Dessa främlingar som jag snart vill hålla om och med ett leende säga " See you soon mon ami, arrivederci".

Soulfood at the moment: Damien Rice - The Blowers Daughter. 

" And so it is, just as it should be"

För, visst är allting som det bör vara. I skrivande stund inser jag, att jag är där, jag drömde om att få vara...
För fem år sedan, drömde jag om den dagen då jag, hade blivit en del, av folkmassan i Uppsala. Längtade efter den dagen då Uppsala hade växt inuti mig. Då, var Uppsala en helt främmande plats. När jag blundade fanns det ingenting och ingen, som snabbspolades i mitt inre. När jag blundar idag. Ser jag platser, ansikten, leenden, stunder fyllda av kärlek, stunder fyllda av sorg, stunder fyllda av.. Uppsala. Idag är Uppsala inte längre ett tomt blad som jag längtade efter att få fylla med mina egna ord. Idag är Uptown ett kapitel ur mitt liv, som jag älskar att bläddra i.

Soulfood at the moment: Musiq Soulchild - Future. 

"Hey ya'll, hey ya'll don't you ever let no one tell you to grow up and give up on your

dreams". 

And I didn't. Ingen och ingenting fick mig att ge upp. Även om dessa år, innebar mitt livs största motgångar. Motgångar som fick mig att falla till avgrunden och ställa mig själv frågan om jag skulle orka ta ett steg till. Jag föll, och föll, andra föll med mig, Sorgligt nog, fick Jag, andra att falla. Men vi reste oss tillsammans. Tillsammans tog vi oss tillbaka upp igen. Idag sitter jag här och andas ut. Lättad över att proud and loud, säga att jag faktiskt klarade mig. jag klarade mig hit, och jag klarar mig även dit. I samband med att jag nådde målet om att ta mig hit.. inte enbart hit som i Uppsala, utan som i hit, the state of mind som jag befinner mig i just nu. Smiling and shining. 

Soulfood at the moment: Dilated Peoples : Worst comes to worst.

My peoples comes first. 

Allways have, allways will. My people, my people, ni som inte gav upp när jag själv gav upp. Ni som aldrig någonsin tvivlade på mig, när jag själv tvivlade. Ni som fann vägar att älska mig, när jag själv inte förmådde mig själv att älska. Ni som bar upp allt det där, som jag aldrig orkade bära. My people, My people. Ni som följt varenda steg jag någonsin tagit, ni, som har gjort det möjligt för mig att våga ta dessa stora kliv i livet. Ni som ständigt haft min rygg. Worst comes to worst, You always come first. 

Soulfood at the moment : Nikah Costa - Push & Pull

"He questions whether chance or fate will ever show a sign"

 And so did I. I struggled with the knot. 

Och här sitter jag idag. Den natt, då sömnen inte gjorde mig sällskap. Nu denna morgon, där Musiq, Nikah, Amos Lee med flera har varit det enda sällskap jag har behövt.

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

Time; 06.15
Mood; Peace in heart, in mind, in soul..
tick tick tick tack...

Tack.. My people.. Utan er..
hade dessa ord i mitt inre blivit förevigade. Utan er hade jag aldrig lyckats ta mig hit. Utan er.
Ni är människorna som får mig att fortsätta vandra. Det underbaraste stunder i livet, är de stunder då jag är välsignad med er närvaro.
Även när ni fysiskt inte är mig nära, är ni mig så, så nära, att er närvaro är påtaglig även om avståndet är oändligt.
1 agape..
soulfood at the moment : Talib Kweli - Hot thing
dedicated to you..and you..and you.. and you.. My people.

Soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

"Dear family and friends

I really need to thank you

You are there for me

so I will always be - there for you

And this is how I show my gratitude"

...One Agape...

miss +mister minus miss

Hon är
Miss
Misstro
missförstånd
missuppfattning
misslyckad
missöde
missmod
misstag
missnåd

han är
Mister minus miss som älskar Miss minus miss


de är
tro
förstånd
uppfattning
lycka
mod
tag
nåd
öde

DEDICATED

sann man

Han talade som om den enda sanningen som existerade var den sanning som han hade i sin ägo
Han talade som om det enda jag behövde höra just där och då var det han hade att meddela mig
Han talade som om det han talade om var det enda som det behövdes talas om och allt annat. var. endast. ingenting.
Jag lyssnade som om hans sanning var den sanning som så länge varit mig saknad
jag lyssnade som om hans ord var de enda ord jag just där och då behövde höra för att finna.mitt.lugn.
Jag lyssnade
jag hörde
Sanningen var svår att handskas med och jag frågar mig själv om jag verkligen ville ta till mig den
Sanningen var hårdare och brutalare än vad jag hade hoppats på, drömt om och längtat efter.
Sanningen var hans sanning, den sanningen som kom att bli min sanning. Sanningen.
Lögnerna eliminerades en efter en. Misstron tog Missmodet i hand och gemensamt. vandrade de iväg.
Lögnerna avled när jag och han andades enbart sanningen. Sanningen som fyllde våra lungor.
Lögnerna slutade nu att ge oss näring. Trots det faktum att lögnernas näring,stundvis gav mer.
Är sanningen oändlig, Är din sanning idag, din sanning imorgon. Är sanningen sann förevigt.
Är sanningen sann förevigt.
Min Sanning var din lögn.
Din sanning blev min börda
Jag bär den
Min sanning var din lögn
För tung för dig att bära.
Men jag bär din börda för jag hoppas innerligt på att din sanning som nu är min sanning en dag finner ett sätt att bli sannare på ,då din sanning som nu är min sanning en dag utvecklas och blir så sann, så sann, att dagens sanning, den dagen vi möter den sannare sanningen, inte ses som någonting annat, än en förnekelse.

till tonerna som dina fingrar ditt hjärta din själ just i skrivande stund skapar
skapar jag dessa ord med mina fingrar mitt hjärta min själ
för en liten stund flyr vi till en annan tid och plats
där tonerna möter orden
där orden möter tonerna
där du och jag inte talar
utan låter orden som skrivs ner
och tonerna som spelas
bilda något
så vackert
så fullständigt
tack för att jag får fly med dig
en liten stund om natten
då sömnen flyr mig

ifmaybe

If
Maybe i woke you up in the middle of the night and asked for your comfort and asked for your shoulder to cry on
Would you then maybe comfort me or would you
make me
feel bad about me
for waking you
Taking you
away from the beauty in your dreams
If
Maybe i would be down some day
Would you then maybe get down with me just to show your presence
Or would you
make me
feel bad about me
taking you
Bringing you
down to me
If
Maybe I wouldn't be able to smile for you as you want me to
Would you then maybe ask me why, search for the reasons that I cry
Or would you
make me feel
bad about me
making you
ask why I’m
bringing you
to a mellow state of mind

if i reached for your hand when my eyes are blind to see
would you guide me
or would you let me go astray looking for my path, my way
on my own

in good or bad moments
would you be the one that makes me calm
you have me in the palm, of your hand
if maybe
you could belive
as I might do
if maybe
you could stay for a while
and ignore the past of hit n runs
if maybe
we could sit and meet in another level
if maybe
we could trust in trusting
love the loving
have faith in faith
if maybe
we believed the fact that we are destined to believe destiny
if maybe baby
you and I
I and you
Could see above the shallow things
If maybe baby
You could believe in me
If maybe baby
I could belive in you
Maybe
All this
If maybes
Would not be maybes
Just
You and I
Combined
We
Just
May
Be