lördag 31 oktober 2009

jag vill


Jag vill hoppa från en hög höjd och njuta av tiden då jag svävar
jag vill inte... tänka på studen då jag träffar marken
Jag vill skrika det som mitt hjärta håller inne och njuta av att få det sagt
jag vill inte... uppleva konsekvensera av att vinna eller förlora
Jag vill hålla en bit eld inuti min hand och njuta av dess värme
jag vill inte... hålla så länge att det börjar göra ont på min hud
Jag vill hoppa från en hög höjd... ja
låtsas att jag kan flyga, låtsas att jag är friare än vinden, låtsas att det inte finns något
som håller mig tillbaka.
Jag vill drömma de mest absurda drömmar och sedan vakna
för att sträva efter dessa, för att drömma om att mina drömmar en dag...
faktiskt blir verklighet.
Jag vill skrika men aldrig tappa rösten
jag vill höra men jag vill kunna välja att bli döv
då det jag får höra gör hjärtat så svagt, så svagt
Jag vill älska till den grad att det värker i bröstet
Jag vill kunna hata bara för att få lära känna kärlekens motsats
Jag vill falla och göra mig illa och sedan veta att jag alltid tar mig upp
jag vill bryta ett ben enbart för att kunna förlita mig blint på det friska

jag vill spendera en hel dag med ögonbindel enbart för att få njuta av allt vackert ljud
som omringar mig men som jag kanske inte alltid hör då synen tar över.
en dag... vill jag bara smaka på livet.
ta en stor tugga och låta den smälta på min tunga.
Jag tror att den ibland smakar bittert, kanske surt.
Men jag är säker på att de flesta tuggor...
har en smak som inte går att tillagas eller beskrivas...

livet kan ju bara upplevas
Jag vill falla från en hög höjd bara för att få sväva i ett par sekunder...
Vart jag än landar, vare sig underlaget är hårt eller mjukt..
så gör nog fallet värt
allt

jag tror jag har upptäckt ett sätt att falla på

där fallet aldrig tar slut...

slutet på början


Jag slutar aldrig förundras över hur små enkla handlingar kan skapa så mycket glädje
hur ett ord, en omedveten handling kan ge så mycket
Jag slutar aldrig förundras över dessa möten med människor
dessa främlingar som en dag blir vänner som en dag blir mer
Hur de kommer in och ut ur mitt liv
hur jag kommer in och ut ur deras
Jag undrar vilka spår av min närvaro jag lämnat kvar...
Jag undrar vilka känslor, tanken på min närvaro, framkallar
hos de jag lämnat efter, och hos de som lämnat mig efter
Jag önskar att jag aldrig lämnat någon, ensam och sårad
Men jag hade inte agerat annorlunda, även om det hade sparat...
tårar, hjärtsorg och mörka dagar..
Jag kan säga förlåt, men jag har själv fått höra förlåt
Förlåt är ett lika tomt ord, som en tom själ
som står kvar efter
Jag har själv stått kvar, ensam och sårad.
Men vad gör man inte för kärleken...
ger in och ger efter
lämnar ut och lämnar efter
då man längtar efter
det som...
får en att stanna kvar
stanna kvar

torsdag 29 oktober 2009

I kärlekens namn

Jag sitter och tänker på en specifik händelse. En händelse som fick mig att tänka till och tänka om. Jag var kär. För första gången i mitt liv, hade jag den känslan i kroppen som jag hade hört talas om men aldrig upplevt. Nu var jag där. Men det var inte en sådan kärlek jag kunde tala högt om. Han visste nämligen inte. Han fick heller aldrig reda på att han faktiskt var min första kärlek.
Jag vill inte säga att "jag inte visste bättre", då jag gav honom allt. Min tid, min uppmärksamhet, mina dagar och mina nätter. Jag gav ALLT. Men jag fick inte mycket tillbaka. Det lilla jag fick levde jag sparsamt på, länge. Jag hade inte agerat på samma sätt idag. Men det jag gjorde för honom, ångrar jag inte. Jag agerade endast med mina känslor anledning. Även då vänner, som hade varit där förr, bad mig att öppna ögonen. Mina ögon var öppna. De var så öppna som de kunde förmå sig till att vara. Då.
Jag minns att jag låg i min väns famn och grät. När förtvivlan smugit sig in i min kropp, släppte jag allt och tårarna började rinna. Jag och mitt förkrossade hjärta undrade varför han inte kunde se allt jag gjorde för honom.
Det som fick mig att tänka efter, tänka om. Var då han med ett bultande hjärta berättade om tjejen han träffat. Han talade om saker de gjort ihop, och saker hon gjort för honom som han tyckte var så fascinerande.
Allt hon hade gjort för honom, allt de gjort tillsammans hade även vi gjort. Men han såg henne med andra ögon och han såg hennes handlingar ur samma synvinkel.
Idag sitter jag här och tänker tillbaka. Hur lätt det är, att man inte ser saker som görs för en i kärlekens namn. Man ser bara de ting som händer när man själv ser ur kärlekens ögon.
Jag vet att det finns en själ där ute just nu, som gör saker för mig i kärlekens namn. Jag ser dem. Jag ser allt han gör. Jag hör hans ord och jag kan läsa bland raderna. Han finns inte inuti min kärleksradar. Jag ser inte på honom ur kärlekens ögon. Även om hans handlingar hade fått mig att skaka av glädje, om jag befunnit mig i kärlekens zon med honom.
Jag uppskattar allt han gör, även om jag vet att han aldrig gjort det för mig, om det inte vore för kärleken.
Jag hoppas han är medveten om att det en dag kommer att finnas en kvinna som han inte kommer att behöva göra något alls för. Där inga stordåd kommer att krävas för att han ska fånga hennes uppmärksamhet.
Likväl vet jag, att jag aldrig behöver agera större än kärleken själv. Jag behöver inte ge mina dagar och nätter i kärlekens namn. Jag vet att den människa som ser mig ur kärlekens ögon, som talar om mig i kärlekens namn, endast ser mig. Och inte mina handlingar.
Jag vet att jag kommer att ge ALLT för den jag älskar. Men inte för att bli sedd, inte för att bli älskad och uppskattad. Utan för att det faller sig så, så naturligt. Att ge allt, att ge mig själv och hela min själ, till den min själ... känner sig tom utan.
Ja, när den dagen kommer, så vet jag. Att allt kommer ske så naturligt. Lika naturligt... som våra andetag.
Som endast andas kärlek.

onsdag 28 oktober 2009

där jag sitter och ler




Mitt all stress och jäkt
finner jag mig själv sittandes
inuti kaosets öga
och jag ler
ler på ett sätt jag aldrig lett förut
för jag ser inget annat än skönhet
jag ser inget annat än kärlek
för det är det jag har inuti
det är vad som lever inuti mig
just nu är det, det enda jag ser
det enda, jag väljer att se
jag ler mot alla ögon som möter mina
försöker dela med mig
ge lite av det jag har
strör allting runt omkring mig
hoppas på att vinden för det
till världens alla hörn
ja
jag tror nog jag sitter kvar här
ett tag till

heartpoke

" det här är vad jag älskar och längtar till
det här är vad för mig är du
det här är en plats jag vill befinna mig på
det här är något, mitt tillhör." sade han och tryckte sitt pekfinger hårt mot mitt hjärta.
DET,pekfinger.hårt.mot.hjärtat.
DET.pekfinger.......
Jag minns att jag tänkte AAAAAJJJJJJJJJJ
men jag sa ingenting. log.
Några dagar senare minns jag att... hans ord var borta, även han.
Men det lilla runda blåmärket på mitt bröst stannade kvar. länge. länge.
Det skiftade färg lilagröntblåttgult
ständig förändring till att den tillslut försvann.
kvar fanns inte ett enda spår av hans existens i min värld.
ibland strävar min hand till den plats han pekat på.
Ibland känns det som om jag fortfarande kan känna den ömma plats.
Där hans blåmärke färgade min hy.
Han menade det när han sa det, jag minns så väl hur, tårarna strömmade ner för hans kinder.
Jag förstår. Han var rädd för det blåmärke jag kanske hade kunnat ge.
Han har inte lärt sig att sår läker. Han har aldrig sett det ske.
Om jag bara kunde visa honom, det lilla färgglada blåmärket på mitt bröst.
Han stannar aldrig tillräckligt länge, för att låta det ske.
Jag jagade honom aldrig, bad honom aldrig stanna kvar. För vadå.
Var jag beredd på att ta ett blåmärke. Inuti mitt huvud skrika AAAAAAAJJJJJ
men inför honom bara le.
Jag liksom han
är ju värd den lilla smärta


tisdag 27 oktober 2009

brutna vingar

läker...
vad sker med de fallna?

jag är där...
du kan inte urskilja mig från mängden
men jag svävar där ovanför någonstans
ditt öga lärde sig aldrig
att se ur den vinkel
som hade visat dig mig
jag är där
jag svävar med lätta vingar
flyga är det jag är bäst på
det faller mig lika naturligt
som det faller för dig att falla
jag undrar hur livet är där hos dig
om dina oanvända vingar funnit frid
eller om de hellre önskar att sväva
jag är där
du har förlorat förmågan att känna igen
ljudet av mina vingslag
du hör bara i tusental
detaljerna är numer alltför vaga
jag kikar ner för att kika till dig
dina vingar verkar så hårt bundna
hoppas att ditt inre svävar lika fritt
som min själ
jag försökte falla ner till dig
i en tid då jag gav upp skyarna
jag lärde mig att urskilja vinden
som en gång rört vid dig
från alla andra vindar som enbart passerat
dig
jag lärde mig att känna igen marken
där dina steg en gång belastat den
jag var där
Men du hade förlorat förmågan
att urskilja ljudet av mina vingslag
de som du förr hörde
även i det hårdaste krig av ljud
Jag är där och tittar till dig ibland
undrar om du någonsin kommer sväva igen
kanske har du fallit för att stanna
Mina vingar svävar fritt ovanför
snart är jag så högt
att jag blir ett med skyn
då jag inte är där
lovar jag att se till
att någons vingar omfamnar dig
för evigt trygg
kanske lär du dig att återigen
urskilja dessa unika vingar
från andra unika sådana
var jag än är
så sänder jag ibland ner
en lätt liten fjäder som faller
precis som du en gång gjorde
låt de få stanna hos dig ett tag
släpp de sedan fria ut i stormen
de för med sig din doft
tillbaka till mig



lördag 24 oktober 2009

every.time.same

"It hurts so much to say good-bye because we had to do this million times in former lives. And I know I have spent every life before this one searching for you. Not someone like you, but you, for your soul and mine must always come together. The reason it hurts so much to separate is because our souls are connected."
-The Notebook

fredag 23 oktober 2009

picture of my day...

en dag

Någon levde
någon kände
någon hade
allt
det där som
alla lever för
alla känner för
alla har
men som många inte ser
det som många betvivlar
men ändå hoppas på
Jag tror
En dag ska jag bli en av dem
som berättar för er
En dag ska jag bli en av dem
som försöker få er att tro
på att det är möjligt
på att det är verklighet
Jag är inte där ännu
Det jag känner är min sanning
ännu ej redo att delas med er
En dag ska jag bli en av dem
som berättar för er
hur långt min tro tog mig
hur vackert det var
och hur vackert det blev
berätta om allt det som är
och som för evigt kommer att vara
Om ni hinner dit före
Berätta
Låt hela världen få ta del

Facts to react

Okej. Taking a deep breath. Just got some news. It didn't make me smile yet it didn't make me cry. So I won't call it, bad news. Taking a deep breath all over again. Like deep breaths could make deep scars disappear. Hah..
Back to the news. It didn't and it wont kill me. Sure, a little weaker now then before, but I will make it to the top once more. Not that I really climbed down at all. But at this moment I'm not staring at the stars but staring down below.
Questions looking for answers. Could it be true? Yes. It is and I can't run away from it. It'll catch up with me no matter how fast I run.

So, it is true. Now I have to take the facts from here. Can't go back.
Taking a deep breath.
Hey, I've fought in bigger wars and made it. I've been on this battlefield many times before. And never. Never did I meet a component strong enough to bring me down. So will I let this?
Hell.no.
Will the facts that I'm facing make me weak enough to loose. Naaah..
I am after all only as strong as my thoughts. And I am too strong to be weak.
To stubborn to give in.
Too happy to be sad.
And my smile... is way more beautiful
then the tears in my eyes.
So I rather keep on smiling, and keep on shining.
I have too much to give, to give in now.
Taking a deep breath
a breath
followed by
my special kind of smile
I have too much to give, to give in now.

torsdag 22 oktober 2009

Sharing is caring..

Love songs i Love to Love
kickit!








1aGape


...2 souls...
Chapter 1
Strangers becoming friends. He takes one step forward, she takes one step back. To afraid of the unknown. He only looks forward, she can't help looking back. She had her share of shattered hearts. He had his share of love running away. He takes one further step not knowing if it is something he's going to regret. She stays a while but soon the past takes over and she runs back to square one...
Chapter 2
He stops approaching not knowing her intentions. He tries to calm down his beating heart. But she's all in his head. She's on her own wondering about his intentions. Is he the exception. Too afraid of the unknown she stays in the safe zone. If they only knew that their thoughts always stays together. But their actions keep them apart. They both belive in love but find it hard to belive each other. Oh, If they only knew.
Chapter 3
It's hard to sleep sometimes she even finds it hard to breath. He knows what his heart holds in but she's to far away to reach it. She knows what her heart holds in but she's to afraid to flaunt it. He looks into her eyes then realize that she's worth the gamble. He will put his heart at stake, ask her to stay for a while. She looks into his eyes and realize that he has the purest heart she will ever find.
Chapter 4
So he goes all in. Ready to get hurt but more in for the loving. He believes that one hour of love is worth one year of sorrow. But deep down, something tells him that she's the exception he's been waiting for. He believes and hopes for her doing the same. She's afraid. Her heart is longing for his but her mind keeps reminding her of the past. Will this last. It's hard to see clearly when her eyes gets blurry with tears. Why won't her heart and her mind co-operate.
Chapter 5
He is ready, standing steady. His mind is confused but his heart makes a louder noise. From now on he wont take one step forward. He will run towards her, hoping to be able to stay only, when he's in her arms. She knows that she will loose it all if she doesn't step forward. It's time to meet him in the middle. Or they will be the greatest story never told.
Chapter 6
So he runs towards her. He's mind is screaming and demanding him to slow down. His friends does the same. But he turns deaf. The only thing he hears this moment, is his heartbeat, beating harder and faster for every step. She slowly takes a careful step. She's afraid. But her heart has become brave.
Chapter 7
They finally meet in the middle. His heart is beating so hard it makes it hard to speak. He has so much to say but he can't utter a word. She takes one step forward and look him in his eyes. Then slowly she starts to cry. He's standing still and is about to wipe her tears away. Ask her what her heart holds in.
- I love you. Is the only words he manages himself to speak. It's chaos inside his head. Was that the right thing to stay or did he get ahead of himself. No. The words came from the bottom of his believing heart and he would tell them again. And again.
Chapter 8.
She takes his hand and put it on her heart. Silence. The first time he feels her skin. He closes his eyes, trying to forever keep this moment inside his heart.
She opens her mouth. His heart suddenly skips a beat. Hoping she's about to say that the feeling is mutual.
- I'm sorry.
Chapter 9
She turns around and starts to walk away. She already regrets what she just did. To afraid of falling, instead she lets her tears fall.
He looks at her back while she's waling away. His head starts to spin. This is not how it was supposed to be. Tears are falling down. He dries them away. He's mind is made up. He will go all in.
Chapter 10
He runs after her, runs so fast that it feels like his flying. He wont let her run away. Not this time.
He catches her, her beautiful face is drowning in tears.
Now he takes her hand and put it on his heart.
- Don't do this to us. Stay with me I promise to handle your pain. Stay with me and let us become 1.
She doesn't move. She finally gives in.

And this is... the story about 2 souls becoming 1.
1
aGape

The end

Adele - Daydreamer


Daydreamer sitting on the sea
Soaking up the sun
He is a real lover of making up the past
And feeling up his girl like he's never felt her figure before

A jaw dropper
Looks good when he walks
He's the subject of their talk
He would be hard to chase but good to catch
And he could change the world with his hands behind his back
Oh

You can find him sitting on your doorstep
Waiting for the surprise
And he will feel like he's been there for hours
And you can tell that he'll be there for life

Daydreamer with eyes that make you melt
He lends his coat for shelter
Plus he's there for you when he shouldn't be but he stays all the same
Waits for you then sees you through

There's no way I could describe him
But I'll say he's just what I'm hoping for

But I will find him sitting on my doorstep
Waiting for the surprise
And it will feel like he's been there for hours
And I can tell that he'll be there for life
And I can tell that he'll be there for life

onsdag 21 oktober 2009

Lögner faller ner


Det är en tragisk sanning att vi mött detta öde. Men faktum kvarstår. Det är en sanning.
Det är en vacker tragedi, att livet tagit oss så långt att vi idag är långt ifrån varandra.
Det är ledsamt men sanningar är inte alltid vackra och ibland smärtar den mer, än vad den frigör.
Jag är glad att sanningen slagit mig, även om den slog mig hårt och ganska brutalt.
Jag är glad över att ha nått den insikt, som fick mig att aldrig nå dig.
Vi som alltid var sanna mot varandra blev tillslut förintade av det som höll oss samman.
Sanningen.
Jag försökte hålla kvar, hålla fast, hålla vid.
Men du gled ur mitt grepp.
Kanske höll jag inte tillräckligt hårt.
Kanske höll sanningen hårdare.
Den höll i varje fall längre.
För någonstans längs med vägen, gav jag upp.
Sanningen insåg mitt nederlag innan jag hann tänka det.
Sanningen insåg utgången innan jag hann gå in i den.
Nu när jag sitter här med endast sanningen som mitt sällskap
Ser jag tillbaka på vår tid och det finns något som fattas.
Till en början är det svårt att förstå vad
Men återigen är mitt sällskap sanningen där och slår.
Det är din hand som saknas.
Jag försökte hålla kvar, hålla fast hålla vid.
Men din hand fanns aldrig där.
Sanningen är där och slår.
Det är först nu jag förstår.
Att jag höll fast vid en lögn.
Sanningen är där och slår.
Hade jag håll fast vid sanningen, hade den nu inte slagit
utan endast smekt min själ samtidigt som jag smekt din.
Lögnen är en girig jävel.
Den får aldrig nog och den sprider sig, förökar sig
likt frön inuti en kraftig vind
Likt gift inuti en pulserande åder.
Din hand fanns aldrig där.
Medvetet lät du mig klamra mig fast vid en lögn
Medvetet talade du dessa lögner
du gjorde det jäkligt bra
För jag svalde varje ord, jag omfamnade varje handling.
Jag hungrade till och med efter mer.
Du var givmild. Ditt lager var oändligt och du hade fortsatt att ge
om inte sanningen ryckt in
Min tro för dig fick mig att misstro sanningen
Men sanningen står för evigt som ensam vinnare i alla krig
Nu när jag sitter här med endast sanningen som mitt sällskap
sköljer tacksamheten över mig
Tacksam över att du trots alla dina lögner
aldrig lyckades få mig att misstro ärlighet
aldrig lyckades få mig att känna tvivel inför ärlighet
Dina lögner suddas långsamt ut, försvagade av sanningen, för svaga för att kvarstå
Min tro på ärlighet kommer att för evigt bestå
Lögner och jag vandrar aldrig hand i hand, min mor uppfostrade mig, bättre än så

Love

Let me steal a moment which you'll never get back
Might give you some courage that'll get you on track
Hear me out, this is without a doubt a knockout
I see your sad face sitting at the same place
Here's the case, Love doesn't cope with your chase
Want someone that to you belong, for love you do long
Love, you got it all wrong
You can't own anything you put on a thrown
Up there she's unreachable you'll end up alone
your heart turns into stone, killing slowly like a knife to the bone
Don't keep her up there, make her stay beside your side
As your allied feeling pride in being your bride
Your too doubtful thinking that Love is dreadful
The simple work of the devil
when it comes to Love love, the word is faithful
Love.does.not.hurt.
It will come to you without you making an effort
Find your peace within embrace all the lovin
Your in for the win
To love and loose is not a sin
But a way of life to begin

måndag 19 oktober 2009


Har skrivit det förr, skriver det igen. Go check it. GOgogogogogo
klicka.

nu.sa.jag!

på rätt sätt blir det lätt

Det är lätt hänt att trampa snett fastän jag inte springer
Det är lätt att gå vilse fastän jag aldrig avviker från vägen
Det är lätt att begå misstag fastän tanken var god
Det är lätt att falla även då jag står still
Ibland svävar jag, utan att lyfta från marken
Det är okej om jag gör mig illa, plåster har jag så många
Det är okej att trampa snett, att alltid gå rakt blir lätt monotont
Går jag vilse så finns det alltid någon som guidar mig rätt
Begår jag misstag så glöm inte att jag bara är människa
men låt mig sväva fritt även om jag aldrig lyfter från marken
Låt mig tro, även om du säger att det är omöjligt
Låt mig tro även om du vet att det är lönlöst
Låt mig tro, låt mig tro, även om du vet bättre
Det är lätt att falla även om jag står still
Springer jag så låt mig springa så länge benen bär
Sträck ut din hand om du vill göra mig sällskap
jag lovar att hålla hårt i den
Om du vill kan vi springa i din takt, kanske orkar du inte springa lika fort
Vi kan stå still om du vill, jag kan lära dig att sväva
flyg med mig så ska jag visa dig saker du tidigare aldrig sett
flyg med mig så ska du få känna det du aldrig känt
flyg med mig
Jag lovar att det blir en vacker resa
Även om du aldrig kan fånga den
Även om du aldrig kan återberätta den
Även om ingen annan någonsin får veta
Vilken vacker resa du precis varit på
Flyg med mig
Ingen behöver veta
Det krävs inte mycket för att trampa snett
Det är inte alltid lätt
Men vi gör det på vårt sätt
Att göra fel kan ibland vara rätt
Allt går inte alltid i takt
Ibland finns det ingen puls, ingen rytm
Ibland räcker inte viljan till
om du vill så står vi still
Vi kan göra precis vad vi vill
Det är inte alltid lätt att vandra
Räcker det om vi har varandra
Kanske ser du dig om efter andra
Jag vet inte vad du söker
Men jag ser att du försöker
Vi kan väl njuta av stunden som leker
Vi kan väl älska vinden som våra själar smeker
Det är lätt att begå misstag även om tanken var god
Vi gör vad vi vill om vi får behålla vårt mod
Det är lätt
vi gör vad vi vill så länge vi får göra det på vårt sätt
Att göra fel kan ibland vara rätt




söndag 18 oktober 2009

Och jag..

Det finns för många munnar att mätta jag är ledsen om jag låter någon hungra men det här är vad jag räcker till.
det finns så många öron och ögon att tillfredsställa, jag ber om ursäkt då ni blir besvikna, men det här är allt jag kan skänka.
Så många själar som behöver stimuli, ledsen att jag ibland slösar er tid, fast det egentligen inte finns någon tid utan endast klockor.
finns så många hjärtan som längtar efter beröring, men ingen som berör mitt. Ingen som berör mitt.
De kan mätta det som hungrar, de kan stimulera mitt intellekt med vackra ord , löften som bygger förväntningar som leder till hopp som leder till spänning som leder till behov som leder till ... inte mycket mer. aldrig mer.
Ögonen tillfredsställs då de får vila på skönhet då de får se in i ögon som ser in i mina som glimrar till som ibland blir kyssta på ovansidan som ibland fäller tårar som ibland blundar för verkligheten som ibland möter morgonen tillsammans som ibland blundar för... att aldrig mer se igen.
De försöker, de vill så gärna nå mitt hjärta, de försöker äga det. De vill så gärna säga att jag tillhör. Min. Mitt. Jag. De vill så gärna veta mina hemligheter, veta vad som finns där inuti
De tycker om hur mitt namn låter bredvid deras. De älskar när min uppmärksamhet enbart riktas mot dem.
Han lovar guld och gröna skogar. Han lovar att han finns där. Jaja.ja du.kan.lita.på.mig. Han lovar att han för alltid kommer göra allt han kan. Stanna kvar här. Här är du trygg. Gå inte, stanna en liten stund till, jag trivs så i ditt sällskap.
Men jag går. Jag går alltid. Ibland stannar jag en liten stund, men enbart med vetskapen om att jag går. Förr eller senare så går jag. Jag stänger försiktigt dörren bakom mig. Men jag ser alltid till att den är stängd. Ordentligt.
Han lovar och agerar enbart för att övertyga mig om att jag aldrig behöver vara rädd. Han står vid min sida och han har min rygg. Oroa dig inte. Jag är här.
Det gör att jag förstår att jag aldrig kan stanna här. Det ger mig insikten om att han aldrig kommer komma närmare än vad han är just nu. Han kanske kan backa, för framåt kommer han aldrig. Närmare, djupare når han mig aldrig.
Han vill ge mig trygghet när jag har all trygghet jag behöver, min egen. Han skyddar mig så att jag inte bränner mig på elden, förstår han inte att jag är en eld som inte söker efter vatten utan en liten låga att ansluta mig till. Han tror att jag är rädd, han ser inte ens min tapperhet, han känner inte ens igen mitt mod. Aldrig är jag rädd. Kanske förlorar jag mina slag. Då gör det ont. Då lider jag. Kanske dör jag lite grann. Men rädd. Aldrig.
Mitt hjärta blir aldrig hans. Hur kan han tro att han kan äga något som jag själv inte äger utan som äger mig. Hur kan han vilja komma åt något som jag inte ens kommer åt men som i varje stund kommer åt mig. Han älskar något som jag ibland avskyr men som alltid, alltid älskar mig. Även i de stunder då det förrått mig och orsakat mig sådan olidlig smärta.
Rädd? Aldrig.
Men du berör inte mitt hjärta.
Fastän du kanske rört vid mig.


fredag 16 oktober 2009

Agera

Har du tänkt på att regndroppar är tysta
det är först då de faller på något som ett ljud uppstår
Har du tänkt på att vintervinden inte är särskilt kall
det är först när den möter din hud som du ryser
Likt böckerna på ett bibliotek
Inte fyller de en funktion förrän du faktiskt läst dem
och tagit till dig dess kunskap
Har du tänkt på att stearinljuset varken sprider värme eller ljus
förrän då du tänt dess veke
Cigaretter tar inga liv det är rökningen som skördar offer
En revolver tar inga liv det är kulan i ditt bröst som gör det
Kärlek krossar inga hjärtan, förväntningar och besvikelse är bovarna i dramat
Solen värmer inte den själ som tar skydd bakom väggar och under tak
Pianot skapar ingen toner utan pianistens skickliga fingrar
Havet dränker inte de liv som kan andas under ytan
Ord är ingenting av betydelse
Ord är meningslöst
För den som ej förstår språket
Ord fyller ingen funktion förrän då de träffar mig
ibland som en käftsmäll, hårt och smärtsamt
ibland rakt i hjärtat


torsdag 15 oktober 2009

Jag älskar dig

Så som jag älskar blomman som ännu ej blommat ut
som jag älskar dagen som ännu ej grytt
som jag älskar natten som ännu ej blivit mörk
som jag älskar kunskapen jag ej ännu besitter
som jag älskar de minnen jag ännu ej har
som jag älskar mitt ofödda barn
som jag älskar framtiden som ännu ej är här
som jag älskar de ord jag ännu ej fått höra
som jag älskar den väg jag ännu ej vandrat
som jag älskar den hand jag ännu ej fått hålla
som jag älskar de ögon jag ännu ej fått se in i
som jag älskar det leende som ännu ej blivit tilldelat mig
som jag älskar den själ som ännu ej älskar mig
Så älskar jag dig
Som jag ännu ej ens träffat
Men sanna mina ord den dagen jag talar om för dig
att jag älskade dig redan innan jag visste att du fanns...