talatig

Är det när vi slutar tala som vi ger upp

är det när vi slutar förmedla som vi slutar påverka

är det när vi slutar känna som vi dör ut

För visst är det vi talar om en kamp

det är inte alltid lätt att ta till ord men när vi gör det, visst är det väl då vi känner att något måste ske. Visst är det tystnaden som tar våra liv och aldrig det livliga. Det är väl först när likgiltigheten kliver in

som orden kliver ut.

Ur våra hjärtan, ur våra själar men aldrig når de dina öron. Visst finns det en vacker tystnad, den då orden är överflödiga. Men det är inte den jag talar om. Jag talar om den tystnad som är öronbedövande. Den tystnad som sluter ut och får mig att sluta mig. Jag.läcker.inte.längre.ett.ord.

Den tystnad som är så isolerad att den inte ens hade tagit sig ut om jag så hade skrikit.

Eller är det istället du som inte hör. Är det kanske därför denna tystnad är född inuti mig. Är det din dövhet som ger min tystnad näring.

Vi når inte längre varandra.

Vi yttrar ytliga ord och artiga fraser. Men vi når inte varandra. Min själ är för dig nu utom räckhåll och jag undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka. Har vi kanske redan gett upp. Har vi gett upp allt det som vi en gång sagt. Har de orden nu eliminerats likt de gångna minuterna som nu inte längre återkommer.

vad väger ord som aldrig blir hörda

vinden och jag

Denna morgon blåste det hårt ute.

Så hårt att ingenting stannade kvar obemärkt.

Denna morgon samlade jag allt det där som fanns inuti mig.

Höll det en stund i handen innan jag släppte ut det i vinden.

Nu svävar det omkring där ute.

Vart allting hamnar vet jag inte,

om det någonsin kommer tillbaka vet jag inte heller.

Men nu svävar det fritt där ute någonstans.

Utan mig som dess ägare.

Kanske smeker den någon själ,

som just i den stunden,

känner sig älskad.

Lika älskad

som jag

the reason

maybe they had to die so that i could live
will i one day die to let you live

does death ever have a purpose
when bullets takes lives at the speed of light
tell me the reason for that
because everything happens for a reason right
whats the reason for the bullet in his heart
stealing his breath
thieves stealing souls acting God
who gave you the right
maybe they died so that i could live
will i one day die to let you live
if i could save hundred souls by taking two
would i do so
i don't know
i wish could say that i would
hundred souls for the price of two
a good deal
if you could deal with souls, that is.
what if one of those two souls
was meant to make bullets harmless
preventing the death of millions
everything happens for a reason right
but what the reason for the bullet in the young girls heart
stealing her heartbeat acting God
she will not even live to understand the reason
maybe she died so that i could live
will i one day die to let someone else live
not even time could tell
who can speak about what they have not seen
what they have not lived
I've never had a bullet in my heart to tell
does everything happen for a reason
or is it what we tell ourselves to take the pain away
as we close our eyes to the truth
maybe they died
so that we could live
so are we living
or walking the earth surface with invisible bullets in our hearts
i don't know such pain
i wonder if they all died in vain
if i could save hundred souls by taking two
would i do so
i don't know

My canvas.

It's like

having a paintbrush in your hands. A pallet with beautiful colors.

In front of you there is a big white canvas ready to be painted on.
And you have the most intense and beautiful vision inside your head, aiming to get it that beautiful on the canvas as well.
But when you start to paint. The brush doesn't always co-operate and the colors mix making you frustrated for not getting that shade of red or black as you were hoping for.
You try for hours and weeks to get it right. Paint frequently as you focus on your vision inside.
A little more of green on this spot. A spot here and a klick there. A little more shades on the shade on the canvas. Your getting closer but your still not satisfied. You continue to paint.
After hours , weeks of painting. You put the last touch of you on the canvas. A little last touch of love with your brush.
And your done.

But as you take a couple of steps back. You'll find something else. You will see something else. The picture's changed. You were standing to close to see the big picture.
This doesn't look like the vision, the image inside your head does it?
But take an carefull look on that vision inside.
As your painting changed, hasn't your vision changed a bit? It has, hasn't it?
That's why you couldn't paint your vision and make it freeze on the canvas.
Visions change, paintings don't.
So don't paint it but go live it.
Paint feelings instead of visions.
Feelings are like colors.
They mix up an create shades of new colors when they get combined.
Today
I'll paint my canvas red.
Tomorrow it might be painted with black.
But red and black does make a good match.

Är det så här när man är kär?

Det här är något helt nytt. Det är så nytt att jag inte ens kan sätta fingret på vad det är. Det hela är så nytt att jag inte ens kan säga om det är bra eller dåligt. Jag svär på allt jag är, jag har aldrig känt så här förut. Det känns i hela magen som om det har bosatt sig en hel svärm med någonting med lätta vingar. Ibland fladdrar deras lätta vingar så fort att jag nästan vill spy. Det känns inte enbart i magen. Ibland känner jag det i huvudet. Då är det istället tankarna som har fått lätta vingar och fladdrar eller kanske snurrar så fort att jag blir yr. Då vill jag också nästan bara spy. Oftast räcker det om jag bara sätter mig ner. Sen har vi ju det varma och det kalla. Jag blir liksom varm i hela kroppen nästan hela tiden. Men sen kommer det stunder då jag blir helt kall och kryper ner under täcket och hoppas på att vingarna inuti magen kanske kan fladdra så fort att friktionen av deras vingar sprider värmen där inifrån och hela vägen ut. Jag vet i ärlighetens namn inte om det är vingarna eller fjärrvärmen som ökar temperaturen i min kropp. Men oftast blir jag varmare efter en stund. Fast då blir det liksom för varmt.

Det här är helt nytt. Jag har aldrig känt så här förut.

Kanske har någon annan det. Ja, för man är väl egentligen aldrig ensam om någonting. Någon måste ju ha svar på mina frågor.

Jag frågar mor men hon förstår inte alls hur jag mår. Hon börjar prata snabbt och fort med hjärtat i halsgropen om att knark.är.bajs och sedan talar vi om sömnen. Nej jag sover inte ens ordentligt. Det är svårt för ibland är det så svårt att andas. Hon fortsätter prata om konsekvenser av droganvändning och jag suckar tungt. Jag lovar och svär på allt jag är, att jag inte knarkar. Hon tror mig och jag har mer frågor nu, än innan knarkförhöret.

Så jag talar med mina goda vänner.

Jag hör ett högt jubel. Förvånat ser jag på dem och känner hur vingarna i magen fladdrar fortare och fortare. Vet dem vad det är som händer? Har de känt som jag gör just nu?

Sedan blir det tyst och de sitter och tittar så nyfiket på mig, deras ögon ber mig att fortsätta berätta om hur jag känner.

Jag har redan berättat om vingarna i magen och vingarna i huvudet. Hur de ibland fladdrar så fort att det känns som om de lyfter mig från marken och hur det ibland går så fort att jag nästan vill spy. Jag vet inte om det jag känner är bra eller dåligt, jag har ju aldrig känt såhär. Jag har berättat om att det blir svårt att andas som om jag har slarvat bort mina andetag någonstans. Sedan är det ju sömnen. Jag ligger och vrider mig i sängen och finner ingen ro. Ibland är det vingarna ibland är det värmen. Värmen jag känner i hela kroppen som om det brinner inuti mig. Jag undrar ibland om vingarna kanske fladdrar så fort att de fattat eld. Tänk.om.de.brinner.ihjäl.inuti.mig.

Mina vänner börjar jubla igen och frågar tillslut.

-Så vem är han?

I hör hur de i kör säger L.O.V.E.E.E.E.E is in the air.

VAH!? Vadå han? Vad pratar vi om nu? Mina vänner som alltid är så kloka, låter nu helt ifrån vettet. Vem är det de frågar efter.

- Ja att du är kär förstår ju alla här.

KÄR!? Är det det jag är. Är det så här det är när man är kär. Är det alltså så här det känns när man är kär? Jag vet inte, jag kan inte veta, jag har aldrig känt så här förut och jag har aldrig varit kär.

Jag börjar tänka på vem det kan vara. Som har fått mig kär. Som har givit mig tusentals vingar som nu har bosatt sig inuti mig. Vem är det som gör mig knäsvag och så yr att det ibland känns som om jag vill spy. Vem är den här människan som gör mig så varm att jag nästan brinner upp. Och som ibland gör att jag fryser ihjäl där jag ligger hopkrupen under mitt täcke. Vem är det som stjäl mina andetag och gör det så svårt att andas, det känns ju förfan nästan som om jag kvävs. Jag tänker och ju mer jag tänker desto snabbare fladdrar alla miljontals vingar. Jag känner där jag sitter omringad av goda vänner hur de fladdrar så fort att det återigen inuti mig blir så varmt. Nu tror jag på riktigt att jag brinner upp. Eller kanske spyr. Tur är väl det att jag sitter ner, annars hade jag nog fallit pangbom. Syret i rummet är det någon som stjäl eller någon som snålar med för jag känner hur de inte riktigt räcker för ett andetag. Som om syret inte kommer ända ner och fyller mina lungor. Kanske är det vingarna som kräver luft för jag känner att jag inte får nog. Vad är det egentligen som händer. Det här är verkligen något nytt. Jag har aldrig känt så här förut. Jag kan ju inte ens sätta fingret på vart det känns mest eller om det gör ont eller om jag tycker att det är skönt. Det är helt nytt. Jag förstår ingenting och ingenting förstår mig.

Sedan blir det svart.

Jag faller fastän jag sitter ner och jag lever konstigt nog fastän jag inte känner syret komma in och ur mina lungor. Jag svävar i ett totalt mörker eller så har jag blivit blind och det är vingarna som får mig att sväva. Jag svär på allt jag är, jag vet inte vad det här är, jag vet inte om det är så att jag är kär jag förstår inte ens vartåt det bär.

Kära vingar, vart är det mig ni för.

Jag vaknar upp med tuber och slangar instoppade och instuckna i hela min kropp. Ett ständigt tjutande hörs någonstans från fjärran. Tut, tut. tut. tut. tut.

Det gör fruktansvärt ont när jag öppnar ögonen. Jag undrar plötsligt om jag dött och nu har sett ljuset. Jag blundar snabbt igen. Försvinn ljus försvinn. Jag är inte redo att stiga in i dig ännu. Vafan jag var ju tydligen kär, hur hamnade jag här?

Sedan hör jag min mor, som undrar hur jag mår. Hon är alltså också här. Då är jag nog inte död ändå. Jag öppnar ögonen försiktigt och ser min mor sittandes på en stol.

Jag ligger i en säng som inte är min och jag förstår inte hur jag ens hamnat här.

Då börjar mor förklara varför jag mår som jag mår.

Kär...?

pfftttttttt

L.O.V.E?

try S.V.I.N.I.N.F.L.U.E.N.S.A.

vingar

Mina vingar är ännu inte färdigutvecklade. Det är därför det är så lätt att falla när jag flyger för högt. Jag vet att jag borde skynda långsamt. Inte flyga så högt att jag förlorar sikte på marken. Men att sväva bland molnen ger mig frid. Jag känner till marken så väl, jag har vandrat på den så länge nu. Även om jag endast får befinna mig bland molnen korta små ögonblick, så tänker jag ta mig upp dit, även om det gör fruktansvärt ont då jag faller tillbaka. Övning ger ju färdighet. En dag är även mina vingar färdigutvecklade. Den dagen tror jag att jag stannar bland molnen resterande evighet. Här nere på marken spenderar jag ändå all tid åt att se upp i skyn. Jag förstår varför alla dessa hjärtan värker. De har likt mig, tagit sig upp i skyn och fallit så hårt ner i marken. Fastän deras vingar nu läkt, vågar de inte ta risken att falla igen. Det är klart att deras hjärtan värker, när fridfullheten finns där och inte på marken.

Så länge mina vingar bär

tänker jag sväva bland molnen

Men till den dag då mina vingar svävar

befinner sig alla mina moln här

in the end we all survive

They said " we are not dying, we are just living until we don't live no more"

before i can start to describe the feelings i have inside

please allow me to take a deep breath and get this tears dried

I entered a room full of death it was crowded and loud

The brightest light blinded my sight I've never seen people so proud

They were all happier than i had ever been and they smiled towards life

I could count their days with just one hand

one two three four five

Not all hands combined in this room could count my days

still I were the one who drowned in tears

They had fought to stay alive and they had no fears

They would never see the seasons change or their hands grow old

what difference does it make I'm alive but walking with a blindfold

They thought me what I've searched for my entire life without success

That i can't process in life less i access to gain progress

yes i confess, sometimes it's a mess and it's easy to get depressed

nevertheless i can not forget to always bless

Never had I seen people love as in the room of death

I could feel the love deep down in my heart with every taken breath

I understood that i could never love if fear was in my heart

And I was told that love and fear should always be kept apart

They said " we are not dying, we are just living until we don't live no more"

i felt like my heart was about to stop still i wasn't the one in need for cure

I wondered why i got to stay alive

I could count their last days with just one hand

one two three four five

I wondered why i got to stay alive

i was told that in the end we all survive

I left the room of death with so much regret

I sure was alive but i had never let myself to live

i thought i had to much to loose to give it all

but now i had a second chance to avoid to fall

I understood that i had lost love

missing the big picture not able to look from above

Never again would i hold in

i pray that i once more would feel love

i could count their days left with just one hand

one two three four five

When you have nothing to loose

it is only love and to love you choose

i was told that in the end we all survive

" we are not dying, we are just living until we don't live no more"

1 told me to never fear

2 said love is true

3 love will help you see

4 whispered; of love be sure

5 said

In the end we all survive

" we are not dying, we are just living until we don't live no more"

this might have been the room of death

but this was the people of life

one two three four five

livet givet

jag hör hur deras hjärtan värker

jag ser hur deras tårar faller

jag känner hur deras kroppar skakar

de som älskar

som nu befinner sig inuti en mörk värld

där allt känns så hopplöst

de som älskar

de säger alla samma sak

de gråter alla av samma anledning

de skakar alla av samma skäl

de blir tagna för givet

jag kan inte riktigt förstå vad som föder deras tårar

en dag lever även jag det livet

där någon tar mig för givet

men om man inte kan ta det man älskar mest i livet

för givet

om man inte kan somna med tryggheten om att få vakna upp bredvid

kärleken avrättas av tvivlet

han ska veta

att han alltid kan ta mig och min kärlek

för givet

han e ju för mig

livet

dörr från förr

knack knack

knackar försiktigt på dörren, frågar om jag får komma in. Ibland finner jag dörren på glänt då är det lättare att gå över tröskeln. Ibland går jag in utan att knacka. Vissa gånger smäller dörren igen i ansiktet på mig. Ibland är det jag som stänger dörren och han som knackar på.

Knack knack

Ibland är han ute på vift, då sitter jag utanför dörren och undrar när han kommer hem. Väntar och väntar... till det att han kommer. Ibland tror jag att han är hemma, men att han inte finner ork, till att öppna.

knack knack

Idag är en sådan dag

Då jag knackar och knackar men då ingen öppnar

Jag bankar hårdare och hårdare och vet att han hör

Först när jag känner huden på mina knogar ge efter

först när jag ser de röda fläckarna på hans dörr

slutar jag banka.

Jag står still i vad som känns som hundra dagar och hundra nätter

innan jag springer hem igen

jag springer utan att andas

undrar hastigt hur det skulle kännas om hjärtat slutade slå

när jag springer som snabbast

skulle jag hinna sakta ner eller skulle jag falla pangbom?

Men hjärtat slutar inte slå, det funkar tydligen inte så

Jag stänger om min dörr och låser alla lås jag har

det ska tydligen vara sju

och så ett på mitt bankande hjärta

Tänk om man bara fick en chans

då man bara hade en nyckel till sitt hjärta

skulle man någonsin våga ge bort den nyckeln

bara en chans

skulle du ge?

Jag hör hur han nu står och bankar på min dörr

ber mig ödmjukt att öppna, han kan förklara

med knäna uppdragna till hakan

vajandes fram och tillbaka

viskar jag så tyst att han inte hör

jag bad dig öppna

bad dig släppa in

men din dörr var så svår att rubba

så jag ber dig nu

snälla backa

Han bankar hårdare och hårdare jag,

undrar om dörren kanske spricker, går sönder

ungefär... som mitt bankande hjärta

går sönder precis som jag

Jag vet att huden på hans knogar snart ger efter

och att jag får likadana röda små märken på min dörr

Ska man verkligen behöva knacka på kärlekens dörr

ska den inte bara falla så fort vi gör entré

Finns det någon vackrare gäst än kärleken

nu hör jag endast tystnad

han har tystnat

kanske har han gett upp

det var nog lika bra

han förstod aldrig ens

att det är han som har nyckeln

den enda jag någonsin fick ge bort

gav jag till honom

ändå står han och bankar på min dörr

när han med en sådan enkelhet skulle kunna öppna...

helvete

in och ut

jag tog femhundranittiosju trappsteg upp och med andan i halsen

klev jag ut och såg ut över utsikten, såg ner på livet utanför

som ännu inte hade vaknat

Jag väntade tålmodigt på att massan skulle bege sig ut i den förutbestämda

pulsen som pulserade i en snabb takt och gav sömndruckna människor

ett snabbare liv

Där jag stod still och såg ut glömde jag någonstans att se in

se in och känna den förutbestämda puls som pulserade

som gav mig liv

Livet utanför skyndade sig, alla med olika mål i sikte

alla åt olika riktningar men alla, i samma takt

Jag lyckades inte urskilja ett liv från ett annat

jag förstod att jag tittade ur fel vinkel

Jag kunde inte stå här femhundranittiosju trappsteg ovanför livet

och förvänta mig att få komma nära

skulle jag nu hoppa ut och flyga ner

eller försiktigt med andan i halsen gå samma väg

tillbaka

Jag stannade kvar

och vände blicken in istället för ut

där inuti var kaoset som rådde

värre än livet där ute där ingen stannade upp

jag försökte sortera, sätta allt i fack, ordning och reda

jag försökte sätta små söta klistermärken på alla lådor

Men allt fick inte plats

och där fanns så mycket jag inte kunde definera

klumpen i magen

var för stor för att få plats inuti ett prydligt fack

den växte ju mer jag försökte

sedan tvingades jag plötsligt återigen vända min blick ut

då jag kände en hand på min

han såg på mig och sa

försök inte fånga in och försök inte namnge

älska ditt inre strukturerade kaos

försök inte att förstå pulsen och det som livger

försök endast

att endast vara

han hade vänt blicken utifrån och in

in i min själ där han varsamt smekte allt där inuti

och lärde mig att älska allt där inuti

din kärlek måste födas här inuti, viskade han

den måste vara ovillkorlig här inuti

för att ovillkorligt kunna älska oss

som står här utanför

och som vill in

Poetry slam 4/11

I'M A WINNER BABY!

yes.. I am

IfMaybe

104

Mina änglar...

jag finner inga ord

tack.

mig ängel

min älskade ängel

tack för att du låter mig finnas där

under dina trygga vingar

när livet trasslar ihop sig så reder du ut allting med en sådan enkelhet

när mina ögon är för grumliga för att se klart klargör du allt

när jag hamnar på sidospår vandrar du med mig

och lär mig att även mitt sidospår, är min väg att vandra

när kampen blir tuff lär du mig att älska den

då kampen är min

då mörkret faller lär du mig att lära känna den

för att aldrig frukta den

du låter mina tårar rinna

så att jag aldrig drunknar i dem

du låter mig fly fältet för du vet att

jag alltid hittar hem

när världen blir för stor

och jag känner mig så, så liten

låter du mig gömma mig under dina trygga vingar

du håller min hand

och älskar mig på ett sätt som enbart du kan

tack för att du välsignar mig med din närvaro ängel min

tack för att du lär mig att älska

tack för att du lär mig att aldrig ge upp

tack för au alltid låter mig veta

när jag glömmer vad som är min sanning

tack för att du gör plats åt mig

där under dina trygga vingar

jag äskar dig

på ett sätt

som bara du förstår

jag andas ut

och andas in dig

gud...vad jag älskar dig

" never give up...give in"

att älska räcker inte alltid till

men vi kan ju alltid försöka

ge allt vi har

att försöka

räcker nog

sail away...

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

Crazy skies all wild above me now

Winter howling at my face

And everything I held so dear

Disappeared without a trace

Oh all the times I've tasted love

Never knew quite what I had

Little Darling if you hear me now

Never needed you so bad

Spinning round inside my head

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

I've been talking drunken gibberish

Falling in and out of bars

Trying to get some explanation here

For the way some people are

How did it ever come so far

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

You break me up if you pull me down

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

jag ger upp idag...

idag ger jag upp

jag orkar inte kriga mer, detta är inte den strid, jag helhjärtat gav mig in i.

idag andas jag ut

att hålla andan för länge, släcker liv

idag talar jag ut

att kväva sanningen, föder falskhet

idag öppnar jag ögonen

att blunda för länge, är en tragedi

jag ställer mig vid sidan av vinden och skriker en sista gång

skriker så högt att jag faller ner på knä

jag låter tårarna rinna

jag låter själen brinna

hjärtat ger efter

andningen blir tung

jag skriker ut i natten där ingen hör

IDAG GER JAG UPP

IDAG TAR JAG MIG NER

här finns ingen själ som hör

ingen själ som ser

imorgon

är det återigen jag

som åt livet ler

2 sekunder och meningslöshetens evighet

varje gång det sker...

det där lilla meningslösa,

känner jag hur det vrider sig i magen

och hjärtat nästan exploderar.

varje gång.

det sker

och är över

på några få ögonblick.

hur gick det så långt

att något som förr

fick mig att le

varje gång det skedde

idag får mig

att vilja krypa ihop i min ensamhet

för att kanske tala med sorgen

som finns inuti

hur gick det så långt och

var.när.hur vände det

har det ens vänt

eller är det endast jag som vänt

andra kinden till

ryggen till

det som var min dag

hur blev det min natt

varje gång det sker

lovar och svär jag

att aldrig mer

låta det ske

om jag bryter det jag lovar mig själv

hur kan jag någonsin lova att

aldrig bryta dig

you should be here

agape in photo

en bild säger ju mer än tusen ord...

jag lyckades fånga...kärleken på bild

1aGape love!

Complicated but yet so dedicated

He is a complicated man and quite hard to understand
he speaks about things outside my knowledge
he has visited places I've never heard of
He does things that makes no sense to me
and i never seem to understand his will
sometimes we don't even speak the same language
and sometime he makes me feel like the smallest soul walking
yet to me, he is the greatest man standing
He is complicated and hard to figure out
I try so hard to get where he's going
but I stumble on my feet every time
Sometimes he makes the easiest things so complex
makes me just wanna give in and forget
He talks about books I've never read
Talks about wars I've never heard of
Tells me about important people that has no importance to me
It's often hard for us to find common subjects
hard for us to find common grounds
We struggle and we fight
I wonder if it's hard to always be right
He is indeed a complicated man with a complicated mind
I never seem to reach him nor teach him anything new
It's hard for us to find common grounds
But I will stay with him today and ever after
He might be complicated
But our souls are for ever dedicated
It's hard to fall out of love
when loving him
is so easy

nattkärlek

det finns sådana nätter då jag vaknar upp plötsligt ur en dröm

det sker så plötsligt att jag inte hinner inse att jag inte längre drömmer

jag befinner mig då i ett tillstånd då dröm och verklighet blir ett

hjärtat slår hårt och jag finner knappt kraft i att försöka förstå vad som sker

denna natt är en sådan natt

då jag plötsligt vaknade upp och inte förstod att jag inte längre befann mig

i drömmarnas värld utan var tillbaka i min verklighet

det tog längre tid än vanligt innan jag insåg att mitt bankade hjärta

bankade hårt i min verklighet och inte i mina drömmar

det som skiljer sig denna natt

från andra liknande nätter

är att idag

just denna natt

är min verklighet så, så mycket vackrare än drömmarnas verklighet

aldrig har jag lett så genuint åt verkligheten

som jag har gjort denna natt

aldrig har det känts vackrare att få vakna upp

slitas mellan dröm och verklighet

och faktiskt inte kunna skilja på dessa

för min verklighet

är en dröm

en dröm som är så vacker

att jag längtar efter sömnen

enbart för att få vakna upp

till en vacker verklighet

om och om och om igen

nu ska jag försöka somna om

med vetskapen om

att jag snart får vakna upp ännu en gång

och känna hur tacksamheten över den vackra verklighet jag lever i

tar över varje liten del av min själ

till alla de själar som berikar min vardag

min vackra verklighet

jag älskar er i all oändlighet

tack för att ni färgar min verklighet

i era vackra unika färgar

tack för att jag får en chans

att färga er

1aGape