låt bli

so i did it again, again and again.
Det är väl tur, att jag och endast jag behöver stå till svars för mina handlingar. Om jag nu behöver det vill säga. Varför ska jag behöva stå till svars för något som endast jag och min egna vilja har fullföljt? Mina handlingar är mina egna. Det är i slutändan alltid jag som måste få ta de steg jag behöver ta, även om dessa steg för mig käpprätt åt helvete. Det är jag som kommer att ångra mig, inte du och inte någon annan. De steg jag tar kan föra mig rätt, men även väldigt väldigt fel. Men det är jag som går, och inte du. Låt mig då få vandra utan att behöva höra på dina dömande ord om svaghet eller om annat skitsnack som inte följer dina principer i livet.
Det du anser är rätt, kanske jag anser är fel och vice versa.
Ska vi inte bara låta varandra vandra på de vägar vi vill och hoppas på att vi kanske möts någonstans i mitten. Och gör vi inte det så kanske vi ses någonannanstans där dömande ord inte existerar utan där bara den egna viljan får träda i kraft.
Jag tror faktsikt inte att jag vill höra dina åsikter denna gång. Eller nästa.
Eller gången efter det för när allt kommer till en ände, så är frågan vem som har gett dig rätten att veta vad som är bäst för mig och inte.
Visst vill du väl, och hon och hon och han visst vill ni väl. Jag vill också väl. Ingenting annat än väl. Men. Låt mig få handla fel ibland. Låt mig få begå misstag som jag en dag kanske ångrar för det är jag som kommer sitta och ångra mig och inte ni. Det är jag som kommer att ta lärdom av de misstag jag en gång har begått. Kanske kan vi skratta åt det tillsammmans, kanske finns du då inte i bilden.
Men låt mig bara få vara mänsklig ett tag. Låt mig få känna, låt mig få sakna, låt mig få älska.
Låt mig få falla för frestelser som skadar mig.
Låt mig få falla.
Hjälp mig sedan upp, eller låt bli.
Jag ville bara väl