tillbaka på spåret

den största fienden i mitt liv, är jag själv

Sakta men säkert börjar vardagen komma tillbaka. Den börjar bli som den var förr. Förr då allting var på ett visst sätt och vissa saker hände vid vissa tidpunkter och det var mer en regel än ett undantag. Sakta men säkert börjar de föregående månaderna suddas ut och bli enbart ett minne. En diffus tillvaro som egentligen inte var en riktig tillvaro utan bara en getaway för någon som kanske bara ville fly en liten stund. Nu är jag tillbaka igen, on track, och här vill jag stanna. Just nu vill jag stanna här. Just nu vill jag inte alls försvinna in en vardag som inte ger mig annat än tillfällig eufori.
Det känns bra att vara tillbaka. Än är jag inte där jag bör och vill vara men tanken på att jag återigen börjar få tillbaka min egna struktur ger mig den trygghet jag behöver just nu.

Nu ska jag rusa iväg och skriva tenta. May I break a leg.

kärlek