stannaUpp

varför måste jag tala öppet om vad som gick fel och vad som blev så rätt. Kan du inte som en vuxen människa tolka mina handlingar, läsa av min tysthet och se hur jag drar mig tillbaka. Varför måste du jaga ner mig och fånga mig för att kräva svar av mig som jag inte har? För jag kan inte svara på vad som gick fel och vad som blev så rätt. Jag vet bara att jag idag var tvungen att springa min väg och att jag aldrig mer ville vända mig om. Var det ditt fel eller var det mitt? Var det ens fel eller var det helt enkelt bara rätt. Så rätt att jag inte ville ha någonting med dig att göra. Jag vill inte, Jag ville inte då och jag tror att jag vet att jag aldrig heller kommer att vilja någonting, som innefattar dig. Låt mig få springa iväg, jag springer inte med hopp om att du ska springa efter. Jag tiger inte i hopp om att du ska be mig att tala, jag tiger i hopp om att du ska förstå och låta tystheten bedöva dig. Jag kan inte ge dig svar som jag själv inte har. Låt handlingarna tala för dem är ärliga, mer ärliga än vad jag någonsin kommer att kunna vara gentemot dig.
Låt mig få vara ifred.
Glöm
Sluta sök svar
För svaren jag inte har
ger inte dig sinnesfrid
sluta spring

i'ma show myself to the door