måndag 17 januari 2011

peace in pieces

Det var först när helheten sprack som jag lyckades iaktta varenda del
Vackra små bitar som i sin ensamhet inte fyllde någon funktion
Vissa blev bortglömda, vissa försvann men jag försökte allt jag kunde
Att söka, att pussla att återigen lyckas skapa, sammanlänkande berättelser
Jag behövde kaotiska inslag med svarta fläckar och röda trådar
Först då kunde jag känna smaken av lugnet under min tunga
Jag bläddrade förbi mörka sidor och markerade endast skönhet
Men jag visste, att även solen rör sig i harmoni med sin egen skugga
Då ljuset bländande hade jag inget annat val än att blunda
Förlåt för att jag teg, jag hade ännu inte lärt mig att stava till strid
Framför mig har jag en lång väg att vandra men låt det ta sin tid
Ingen är försäkrad en morgondag, men vi äger alla en gårdag
Samtalen i skymningen talar om imorgon som om den någonsin infann sig
Hur många av oss har egentligen vaknat imorgon
När gryningen välsignar oss med sin närvaro är det återigen endast
Idag, endast nu, endast jag
Låt mig få blicka bakåt ibland för att förstå vad blickar jag möter vill
Lär mig att andas kustens vindar även då den står still

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra
De som lämnar en främling med ett leende
De som hör svaga röster skrika
De som hör svaga hjärtan slå
De som ser ensamhet i en mångfald
De som lyckas urskilja färg i mörker
Det här är mina bitar

Det finns bitar som stals ifrån mig som jag aldrig får åter
Idag vet jag hur jag lever vidare utan dem inuti min egen helhet
Det är ok. Behåll mina bitar kanske lär dem dig något jag aldrig lyckades
Jag tog dem för givet, inte för att jag inte lyckades förstå deras värde i sig
Utan i tron om att jag aldrig kunde förlora dem till någon annan än mig själv
Låt de viska dig min berättelse jag aldrig vågade lyssna till i tystnaden
Sprid ut mina bitar i vinden så kanske jag lever vidare i dig eller någon annan
Jag söker nu inte efter en helhet utan mindre bitar som smälter lättare
Över huden, under huden
Som rinner lättare inuti mina ådror på väg mot hjärtats rytm
För där inuti finns dina och dina och även dina bitar
Vi är varandras delade helhet
Det här är inget annat än min verklighet

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra
De som lämnar en främling med ett leende
De som hör svaga röster skrika
De som hör svaga hjärtan slå
De som ser ensamhet i en mångfald
De som lyckas urskilja färg i mörker
Det här är mina bitar

Det här är dina bitar
Vi är varandras delade helhet
Det här är inget annat än min verklighet