aldrigmerfalla

Jag föll så hårt. Ner i kärleken. In i dig. Jag föll så hårt för dig. 
Historien avslutades med brutna löften och en trasig själ. Ett minne som jag bevarar, länge och väl. 

Men nu börjar ett nytt kapitel. 
Sida ett. 
Sidan där du och jag möts. 
Vi. 

Jag vill inte falla dit igen. Jag har varit där och smakat på den kärleken. En smak som för alltid kommer finnas på min tunga. Något jag aldrig vill smaka på igen. 

Jag vill inte falla för dig. 
Och jag vill aldrig att du faller för mig. 

Låt oss istället stå stadigt för varandra. 
Där vi krigar sida vid sida mot våra kommande svårigheter. 
Där vi utkämpar strider för vi vet, att vi har mer att vinna än förlora. 
Låt oss vässa vår svärd lika spetsiga som våra tungor. 
Låt oss aldrig falla 
Varken ner i varandra eller djupa gropar som stjäl vårt ljus. 
Låt oss hålla oss över ytan för det är svårt att andas under den. 
Jag har levt där. 
Det är ingen vacker plats. 
Låt oss göra vår plats vackrare. 
Behagligare. Evigare. 

Nej jag vill aldrig falla för dig. 
Jag vill hellre stå stadigt bredvid dig. 
Med en stolthet i blicken som ingen lyckas ta ifrån mig. 

Jag har fallit förr, älskat så rent som jag möjligen kunnat.
Ovillkorligt. 
Agape och kärleken. 
Nu är det agape.... Och bara du. 
Som visat mig att det är möjligt. 
Att älska på ett sätt, utan att aldrig behöva falla. 
För den som inte står för något, faller ju för vad som helst. 
Så låt oss stå för varandra. 
Raka ryggar, stolta blickar, 
Vi krigar för varandra. 
Det är enkelt att ge upp. Karaktär är att kämpa
Nej det finns inget som kan sänka vårt skepp eller vår tro. 
Det är Gud först. 
Som välsignat våra ord. 
Våra handlingar och vår Tro.

vill mig väl

visst vet du att vi, är länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

låt mig få sudda ut

din närvaro på min näthinna

din doft ur mina andetag

din puls ur mina ådror

sluta skrapa på min yta, ta dig inte under min hud

vill mig väl

måste strida i detta krig i mitt sinne i hopp om fred

måste viskandes tysta ner din skrikande röst

blunda för dömande ögon, finner aldrig tröst

läka ömmande sår som sliter ihjäl små

bitar av min själ

vill mig väl

vill mig väl

kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

som livnär oss, förtvivlar oss, berövar oss från oss

klipp banden som snor sig kring oss

kväver oss, binder oss, förblindar oss

tystar oss, berövar oss, från oss

lått oss avlida i ett mörker vi aldrig hörde hemma i

födas på nytt i ett oskyldigt leende

men låt aldrig ditt leende reflekteras i mina ögon

vill mig väl

vandra iväg

ta med dig dina lögner

de är tunga för mig att bära

för beska för min tunga

för illvilliga för min välvilja

vill mig väl

snälla vandra iväg

två länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

tillåt mig

låt mig få bryta mig loss

hitta en länk som ger dig en helhet

jag är hellre här i min ensamhet

vill mig väl

snälla, vandra iväg