den som älskar ser, längtar, hör
den som blir älskad talar, agerar, märker inte
det som den älskande i tysthet gör.

Vila i Frid...

Jag hoppas du funnit frid på den plats där du nu befinner dig när du inte längre finns bland oss
vila i frid

dont make me a hater, i'm dedicated to aGape

Med ett ledset humör skriver jag nu dessa rader. Jag som ständigt undvikit att skriva här när jag befinner mig i detta sinnestillstånd gör det nu ändå. Det behöver skrivas ner. Detta är något jag behöver minnas. Även då jag kommit över även detta.
Jag är så otroligt besviken. Främst på mig själv. Men även på att människor, faktiskt kan vara så hänsynslösa. Samvetslösa.
När jag endast ville väl, mitt eget och andras bästa, så slog min välvilja mig rakt på käften och smällen gjorde fruktansvärt ont. En brutalväckning tillbaka till en cynisk verklighet.
Bör jag vara som dem, dessa cyniker som endast ser de bittra med vår värld. En cyniker lär ju aldrig bli besviken när deras mörka värld ständigt befinner sig i mörker. Saknar du aldrig ljuset, du cyniska bittra själ?
Jag gjorde allt i min makt för att allting skulle vara frid och fröjd. Med lätta steg agerade jag och med ett lätt hjärta talade jag.
Vilket slog tillbaka med en sådan kraft att jag heltochhållet tappade fotfästet.
Ett djupt andetag.
Så.
Helvete. Nej jag ska inte låta dessa onda handlingar påverka mig eller utesluta allt gott jag har fått. Jag vägrar låta dessa hemska handlingar överväga de goda handlingarna som har gett mig styrka och mod.
Nu reser jag på mig igen, jag kan inte ligga här och låta detta påverka mig mer än vad det redan har gjort. Brush it off. It's off!
Det jag gjorde, står jag för, jag kommer att göra det igen, och igen, och igen, och igen. Även om jag varje gång, blir bemött med likartat bemötande. Även om min välvilja möter yttre faktorers onda avsikter, så kommer jag aldrig att låta det göra mig till en bitter människa. Ni bittra människor är bittra nog åt oss alla.
Det finns själar i min vardag, på nära håll och på långt avstånd, som ger mig den godhet jag behöver, den näring min själ behöver. Låt mig få njuta av allt det fina jag har runtomkring mig.

Så, nu känns det genast mycket bättre.
1aGape

hemma

vakade precis upp ur den sömn som var så efterlängtad. Efter att inte ha kunnat sova ordentligt på över en vecka, hade jag verkligen räknat ner tiden, till den stund då huvudet och kudden skulle få mötas.
mm.. O nu sitter jag här och är klarvaken ändå. Klickar försiktigt med tangenterna för att inte vecka någon hemma. Helt plötsligt är jag där igen. På hemmaplan. På det plan där jag inte längre kan spela musik hur högt jag vill, där jag inte kan vara vaken hur länge jag vill ( om jag vill slippa få fyrahundratjugosju frågor om varför jag inte sover,knarkar du?). Jag befinner mig nu där, En kopp kaffe med far i morgonmörkret är guld värt. Där en godnattkram från mor innan jag somnar, får mig att med ett leende ge mig in i drömmarnas rike.
Bröderna. Männen i mitt liv. Att få vara nära dem, umgås med dem dagligen... vilken rikedom.
I min famn ligger ett svartvitt litet monster och Spinner så högt att jag är rädd att någon kanske vaknar. Han är lika trygg i min famn som jag är i hemmets famn.
Ja det känns skönt.
att få ha alla älskade själar i min närhet igen...

M.A

Hon satt på stolen i kontoret.. med slöjan kring sitt hår.. suckade djupt och uppgivet.. Nahide...
sedan skakade hon på huvudet.
Hon behövde inte säga mer.. denna människa vars liv är sammanflätat med mitt. Vars liv har levts, sida vid sida med mitt. Jag förstod det hon ville ha sagt. Jag förstod att det var dags för mig att släppa taget. Det var lättare än väntat. Jag höll det trots allt inte för hårt. Av rädsla för annat.
Med varsin kaffekopp i handen, gick vi ut till köket. Vi pratade till en början om det vi alltid gör. När bara hon och jag hör.
Sedan började vi tala om oss.
Vi talade utan hämningar, vi talade. Vi hörde. Vi möttes.
Vad vi talade om behöver endast jag och hon veta..
Låt mig istället berätta om..
Människan som berikar mitt liv med sin vänskap och systerskap. Människan som sätter mig på plats när detta behövs. Människan som älskar mig för den jag är trots att jag ibland inte förtjänar det. Människan som ser mina rätta färger, även då jag försöker kamouflera mig.
Låt mig istället berätta om..
Hon som står när alla andra faller. Hon som tror när alla andra tvivlar. Hon som möter styrka när andra möter svaghet. Hon som andas stolthet när andra kvävs. Hon som finner lycka genom andras lycka. Hon som ger lycka åt de om möter sorg. Hon som ler åt livet och som livet ständigt ler åt.
Hon som vet vad hon vill när alla andra velar.
Hon som står med huvudet högt, när andra böjer sitt.
Hon som älskar och blir älskad på det renaste sättet som existerar.
Låt mig istället berätta om..
Att hon i alla år, haft min rygg och aldrig någonsin har hon backat undan. Att hon krigat med mig, sida vid sida, även då kriget aldrig varit hennes egna. Hon har krigat åt mig i tider då jag inte orkat. Hon har fått mig att fredsförhandla då jag endast sett rött. Hon har fått mig att släppa och greppa när jag på egen hand inte lyckats agera.

Hon, satt bredvid mig, första dagen i första klass. Hon, lärde mig att skriva mitt första ord..
viskade i mitt öra ; Så här.. skriver man MAMMA.
Hon, som i första ring, fuskade åt mig på ett matteprov.
Vi åkte dit.
Tillsammans.
Hon backade upp mig och sa inte ett ord.
Viskade sedan i mitt öra ; Jag har din rygg
Vi klarade oss undan.
Tillsammans.
Hon, åkte flera mil, enbart för att hålla mig i handen vid ett sjukhusbesök.
Viskade i mitt öra ; Även detta går över.

I hela mitt liv har hon funnits där, den själ, den familj jag inte blivit tilldelad, utan valt.

Med ett leende på läpparna skriver jag nu..

Hon kommer att ha min rygg
tills ryggen inte längre bär

morgondagens hjälte

vissa ord bör bli nedskrivna i sand
vinden kan eliminera det som skapats med hjälp av din hand

ibland bör orden bli inristade i hårdaste sten
tiden kan låta orden bli lästa av förstående ögon i framtiden

vissa ord bör inte skrivas ned alls
kanske kan vi på så sätt låtsas som om de aldrig fanns

skrik ut de smärtsamma orden i vinden
jag vet att du klarar av att ta dig över hindren
jag beundrar din styrka att fortsätta orka vandra
ditt inre befinner sig i mörker,men du ger ljus åt andra
du orkar vägleda när du själv gått vilse
du orkar iaktta det ingen annan vill se
ensam gav du dig in för att kriga
enbart för att du inte längre kunde tiga
skrik ut din kamp för öron som lyssnar
se till att slagorden aldrig någonsin tystnar

A
G
A
P
E

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi behöver inte fackplacera för at vara definerade
vi behöver inte pusslas ihop för att vara kombinerade
vi behöver inte bevisa något för att vara legitimerade
vi behöver inte tala om för någon att vi, är fascinerade

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi blir
aldrig
eliminerade
agape
har vår rygg

etträttsätt

att inte agera är nu mer fel än att agera fel
att inte tala är nu mer fel än att tala fel
att inte le nu är mer fel än att leva fel

ändå väljer jag att fela när den rätta vägen är så rak
ändå väljer jag att vandra fel, göra fel, tala fel, agera
fel
i hopp
om att fel
blir rätt
då viljan
vill rätt
på rätt sätt
kanske fel blir rätt
på rätt sätt
kanske du
förstår mina fel
rätt
min vilja vill rätt
på rätt sätt
på ett sätt
kanske du förstår rätt

jag medger

Jag medger med handen på ett för stunden förslutet hjärta
jag medger, jag ville endast väl
jag medger med handen på ett för stunden försummat hjärta
jag medger, att jag aldrig vågade tala

jag vågade inte tala av rädsla för att orden skulle bli missförstådda
misstrodda
jag vågade inte agera i rädsla av att handlingarna skulle bli missförstådda
misstrodda

Jag medger med handen på ett för stunden uppgivet hjärta
jag medger att jag saknade dig i din frånvaro
Jag medger med handen på ett för stunden längtande hjärta
jag medger att jag i dig fann något jag aldrig funnit tidigare

klockan tickar i takt med att förståndet nickar
viskar.. lämna det bakom dig...
Så många dagar, så många veckor, så
många
år
sedan jag var välsignad med din närhet

en oändlig tid, krymper snabbt ihop till en gårdag

en gårdag då mitt hjärta vågade tala till dig
då jag vågade agera med en vetskap om att du skulle förstå

jag vågade tala i en tid som vi idag kallar för längesen
men idag
är du inte mottaglig
jag medger
jag ger
med kärleken
jag ger
med hoppet
jag ger
upp

det är bättre att låta bli
att slå dövörat till när hjärtat talar
och släcka längtan som om dess eld vore giftig för själen
det är bättre att låta bli
det är lättare att våga förlora
än att våga vinna
det är bättre att låta bli

tiden har lärt oss varandra

jag har lärt mig dig
du har lärt dig mig
likt kunskap har vi läst in varandra
och anser oss nu besitta en vetskap
som endast tiden kunnat ge oss
Såsom du har lärt dig vad som får mig att le
såsom jag har lärt mig vad som får dig att bli lugn
endast genom att se på varandra
ger oss varandras kunskap insikt i vad som är rätt eller kanske fel
dina fel har jag lärt mig att göra rätt
mina fel har du lärt dig att göra rätt
tillsammans med tiden har vi utkämpat ett personligt krig
ibland du och jag mot varandra
ibland jag mot mig själv
ibland du mot dig själv
ibland du och jag mot tiden
jag läser av dina andetag som om det vore en kemisk formel jag förstår mig på
jag vet när och hur jag bör hålla din hand, då du hellre går iväg än stannar kvar
jag vet vilka ord du behöver höra när alla andra ord är otillräckliga
Med tiden har jag lärt mig
lära känna dig
lära känna mig

tiden har lärt oss varandra
jag vet idag vad som föder dina tårar och vad som dödar din sorg.
jag har lärt mig att endast tiden har kunnat ge oss
det som vi hoppades på skulle finnas där från början
i Vår begynnelse var vi inte alls det vi trodde att vi var
men med hjälp av tiden hann vi bli det
vi hann även inse att du och jag och tiden
ständigt skulle komma att vandra ihop
tiden har lärt oss varandra
att med varandra vandra

men ödet och tiden vandrar för oss inte med varandra
även om vi vandrar med tiden
så ser ödet till
att vi vandrar med varandra
men vi vandrar aldrig
för varandra

1aGape

mittemot mig sitter kvinnan vars andetag ger mig liv

åh.. jag försöker med simpla ord.. skriva ner en kärleksförklaring

till kvinnan mittemot vars andetag ger mig liv..

men jag väljer att hellre hålla om henne
och låta mina handlingar tala....

eller

leva i en vacker lögn
eller
i en brutal sanning
förneka en hemsk verklighet
eller
bejaka en underbar illusion
le åt osanna ord
eller
gråta till sanna
älska drömmen
eller
hata realiteten

andas in kärlek
eller
andas ut smärta

1aGape

1 dygn

24 timmar

1440 minuter

86400 sekunder

2 människor

2 hjärtan

4 öron

4 händer

4 ögon

2 själar

1 ögonblick

1 tillfälle

1aGape

Om jag endast hade ett dygn kvar tillsammans med dig. Ett dygn med din närvaro, resterande evighet med din frånvaro. 

Om jag hade vetskapen om att dessa ord, är de sista du någonsin kommer att få höra från mig. Vad hade jag sagt?

Om jag visste att detta dygn, var då, jag för en sista gång skulle få se dig i ögonen. Hade jag vågat se på något annat?

Om jag visste att minuterna som stjäls ifrån mig, alldeles för fort, snart når sitt mål, Hur hade jag agerat?

Om sanningen var den att jag snart, för en sista gång skulle få känna konturerna av dina händer. Hade jag vågat släppa dem?

Om det var så att du och jag aldrig mer hade fått vara faktorer i varandras liv, vad hade varit viktigt och mindre viktigt

just där och då , i en tid, som för dig och mig, aldrig mer skulle komma att infinna sig? 

Om vi nu, aldrig mer kunde se framåt då framtiden för oss två aldrig kom, hade vi valt att se bakåt?

Eller

endast

andas

in

varandra

nu

Jag ser dig se på mig och smärtan växer då jag förstår, att min blick, aldrig mer kommer att få möta din. 

Du lever vidare men är i min verklighet snart avliden. Jag är i din verklighet, snart, något du kommer önska en fridfull vila. 

Jag kommer att leva vidare med vetskapen om att du lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Du kommer att leva vidare med vetskapen om att jag lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Jag vill att du minns mig och allt det vi har delat med en fridfull sinnesstämning. 

Du fäller en tår och undrar hur det kunde bli såhär. 

Jag tröstar dig, för att trösta mig själv, men jag ställer samma fråga. Hur. 

Du ler till och undrar om jag minns vårt första möte

Jag ler tillbaka men säger ingenting, jag vågar inte slösa ord på något som är så givet. 

Du förstår min tystnad och håller min hand lite hårdare än förut. Vi måste våga släppa. 

Jag vill säga så mycket men att tala väl valda ord när tiden är begränsad, är nästan omöjligt. 

Du är lika tyst som jag då även dina ord sviker i denna stund, som snart når sitt slut

Stunden

då 

vi

upphör

Jag....... håller om,kysser, skrattar, gråter och lider, älskar och hatar när jag med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns mig i framtiden och den dagen dina sår har bildat små vackra ärr, minns då mig med glädje, för du var min glädje. Snälla gör det som jag ibland lovar dig att göra. Gå till den plats där du fick mig att sväva för första gången. Gå dit ibland och sväva i din ensamhet. Enbart för att ta dig tillbaka i tiden en stund, tillbaka till Vår tid. Memorera min röst och mina händer kring dina, memorera konturerna i mitt ansikte, memorera mitt skratt och minns mig som du ser på mig just nu. När du möter svårigheter i livet, minns då min röst och hör vad jag hade sagt dig, om jag hade fått ta del av dina svårigheter. Vet, att jag vet, att du klarar dig igenom vadsomhelst, du är den starkaste själ jag någonsin älskat och vågat förlora. Du är den som lärde mig, vad styrka egentligen innebär. När du finner lycka återigen, vet, att jag är lyckligare än vad du är för du, du kom att bli min lycka. 

Du..... håller om, kysser, skrattar, gråter, lider, älskar och hatar när du med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns att du var mitt lättade andetag, minns att du för mig var allt som trygghet och kärlek innebär. Minns att tiden du och jag fick tillsammans var den enda tid i livet som jag verkligen kände mig genuint levandes i. Minns de morgnar som vi omfamnade varandra samtidigt som vi omfamnade dagen ihop, för att sedan omfamna natten ihop när vi omfamnade varandra. Minns att med dig, omfamnade jag hela världen. Enbart för att du fanns i min värld. När ditt hjärta bildat vackra ärr efter detta tragiska slut, Omfamna världen i din ensamhet, i vetskap om att jag vandrar vidare i den, även om vi inte vandrar ihop, precis såsom jag förevigt lovar dig att göra. Vi klarade allt ihop. Idag och imorgon och många imorgnar efter detta kommer jag, inte heller du, tro på att vi kommer att klara någonting utan varandra. Men låt oss våga tro på att tiden kommer att läka även våra själar. Låt oss veta att vi älskade varandra mer än vad vi älskade livet, men att livet alltid älskade oss mest. Jag älskar det faktum att du var mitt liv. Jag kommer att leva på detta faktum de resterande dagarna av detta som jag imorgon inte längre kommer att kalla för liv. Styrkan vi har gett varandra under Vår tid, måste räcka livet ut. Annars blir andetagen aldrig livsgivande. 

Nu talar vi inte längre

orden

fyller 

ingen

funktion. 

Vi ser på varandra en sista gång, Ler en sista gång. Fäller en sista tår. Kysser en sista kyss.

Andas

In

OSS

en 

sista

gång

Må vi vila i frid.

and the winner is...

so we finally did it
we broke the barriers and we fought the warriors
We finally did it
climbed over the mountains and crossed the oceans
We made it trough
we kept ourselves warm in the stormiest weather
we kept our faith asking and wishing for the better
So we made it
on top on the world now standing
with no more needs demanding
On top on the world now screaming
THE ONLY THING TIME PROMISES IS HEALING
The only thing We needed was us believing

From the bottom of my heart
I want you to know the fact that I
I love and cherish you as a dear friend
Let me keep you forever
Because you and I
we made it trough

Replay

den sång, den melodi, som är dig så bekant. 

Du har hört den så många gånger förr och den skänker dig endast glädje

och väldigt vackra minnen

den tar dig tillbaka till stunder och platser

drar fram känslor och får dig att känna dofter

från en annan tid

en annan plats

nästan , ett annat liv. 

Du har memorerat orden i ditt hjärta

och även om du inte sjunger högt

så sjunger ditt hjärta

och din själ dansar

ger sig hän 

till rytmen

Du känner den så väl

Och den vill dig så väl

Det är ditt lilla lyckopiller

Som oavsett tidigare sinnestillstånd

Puts that smile on your face

Jag iakttar dig

där du sitter och ler för dig själv

där ditt huvud nickar långsamt

i takt med musiken

upp och ner

upp och ner

diggin

feelin

enjoyin

reminissin

kickin

lovin

Du älskar denna sång

Som ger dig allt detta

Den tilltalar dig på ett sätt

Som få ting någonsin lyckats göra

Let me play it for you

over n over n over n over n over again

Enbart för att få se dig le 

sådär vackert

så där genuint

hemlighetsfullt

Jag undrar vilka platser du tas tillbaka på i ditt inre

nyfiken på vilka händelser som utspelades just där och då

din sång, spelades

nyfiken på hur just din trip längs med nostalgia lane ser ut

Let me play it for you

put it on repeat

Vi älskar Mest

Vi talar

Vi hoppas mycket

Vi längtar mer

Vi älskar mest

Vi agerar mindre

mindre

än storleken på våra ord

mindre

än styrkan av vårt hopp

mindre

än vad som krävs

för att hålla längtan längtandes

men Vi älskar mest

Vi talar på ett sätt…

...som ger insikt eller på ett sätt som enbart sårar.

...som varken du eller jag, Vi, ibland förstår

...för att försöka gottgöra tidigare sårande ord.

...Ett rätt sätt, endast för att omvända alla fel, till dess motsats.

...Där orden egentligen inte är ord utan underförstådda budskap

...Där orden egentligen är överflödiga

...Där orden ibland ekar i oändligheten

...Där orden ibland dödar det levande

...Där orden ibland väcker liv i det sovande

...Som ibland, egentligen inte talar

Vi hoppas på att Vi …

...aldrig ska förvirra Vi ifrån det Vi har funnit.

...ritar varandra kartor för att aldrig hamna vilse.

...finns där, när ingen annan finns.

...lyckas mötas på de plan Vi aldrig tidigare mötts på.

...Ibland kan försvinna, enbart för att ta reda på ,hur det känns att hitta hem igen.

...Vi är Vi tills att Vi inte längre är Vi men inte heller någon annan.

...Lyckas bege oss ut på okända fält med vetskapen om att för oss är endast det som för Er ses som en omöjlighet, en verklighet.

...Vi hoppas på att vi med hjälp av Vi, aldrig

slutar 

hoppas.

Vi längtar efter det som…

...Givmilt delar med sig av det som Vi anser är vackert

...Fridfullt omfamnar oss med sinnesfrid

...Mättar vår hunger

...Släcker vår törst

...Sveper in Vi, i en verklighet, som anses overklig.

...Bekräftar, vår tro, om ett Vi, som världen tidigare, Aldrig skådat.

...Även Längtan själv, längtar efter.

...Vi aldrig kommer att möta, ty Vi vet.. enbart att längta, är vackert.

Vi älskar Vi för att Vi

Är Du och Jag

Du vandrar ibland ifrån Jag

Jag vandrar ibland ifrån Du

Vi svävar fritt tillsammans med friheten

Vi älskar Vi för att Vi

Fann friheten i Jag och Du

Fann friheten…

En frihet som befriade fängslade själar.

Vi Älskar mest

Mer än sårbara ord, mer än misstag, mer än det som dödar, mer än det som härdar, mer än okända ögonblick, mer än tårarna som Vi ibland föder, mer än…

fuckit,

förstår Ni.

Vi älskar mest.

Oavsett vad Ni kontrar med

Så älskar Vi mest.

Vi älskar Vi mer än vad vi älskar Jag och Du

Vi älskar Vi mer än vad vi älskar älskandet

Vi älskar Vi, till den grad, att Vi, Låter Jag och Du, vandra iväg

Enbart för att få tala, hoppas, längta, älska

Även i Livet efter detta

Oändligt

back n forth

back n forth

forth n back

still playing that same ol' track

Like a song put on repeat

You and I were to afraid of the heat

forth n back

back n forth

today I found a different beat

you and I no longer compete

Let me connect the dots

put an end to this right on spot

forth n back

back n forth

thoughts being un thought

words being unspoken

willing wings being broken

Our story were never our fortune

forth n back

back n forth

we were warriors and like Spartans

we fought for a better cause

then we got eliminated cuz of our flaws

so without waiting for the applause

I'm putting this track on pause

forth n back

back n forth

Let me be a shadow in your past

indeed we had a blast

Sleepless

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

Time; 05.45
Mood; Mellow
tick tick tick tack...

"Dear family and friends

I need to thank you

In this note that I'm sending you

I need to show my gratitude

I'm truly grateful to you

Thank you for pulling me through"

Sleepless i Uppsala, som så många gånger förr. Många nätter där sömnen inte varit en deltagare men sömnens närvaro är just nu inte heller saknad. So stay the hell away!
Återigen lämnar jag snart Uppsala för att vara sleepless i Istanbul. Sleepless here sleepless there..
Det är mycket som skall göras innan avfärd, och det är först nu jag inser, hur snart det faktiskt bär iväg. Jag som alltid har min traditionella countdown, har inte ens börjat med nedräkning. The countdown, counts me down instead.

soulfood at the moment : Pete Philly - Mellow.

Denna gång stannar jag dock borta lite längre än vad jag vanligtvis brukar göra.
Jag längtar efter alla nya lärdomar, nya ansikten, nya insikter, nya minnen, nya perspektiv jag kommer att möta.
Längtar efter allt det som kommer att tilldelas mig, enbart genom en liten resa, lite, lite längre bort.
Samma stjärnor, samma himmel, samma luft, samma Nahide
men så, så annorlunda.

Soulfood at the moment : Amos Lee - keep it loose, keep it tight.

"But the people on the street, Out on buses or on feet, We all got the same blood flow"

Oavsett var jag möter dessa människor, oberoende av tid och plats, är alla dessa människor, likt mig, människor i mängden. En mängd som jag just nu enbart vill dyka in i. Dyka in i den, få syrebrist, Dyka djupare för att sedan, i en främlings närvaro ta ett djupt andetag, andas in livet återigen. Jag har dykt i Uppsala, så många gånger förr. Så många främlingar, är idag de människor, jag vill ha i min närhet, dagen innan avfärd. Dessa främlingar som jag snart vill hålla om och med ett leende säga " See you soon mon ami, arrivederci".

Soulfood at the moment: Damien Rice - The Blowers Daughter. 

" And so it is, just as it should be"

För, visst är allting som det bör vara. I skrivande stund inser jag, att jag är där, jag drömde om att få vara...
För fem år sedan, drömde jag om den dagen då jag, hade blivit en del, av folkmassan i Uppsala. Längtade efter den dagen då Uppsala hade växt inuti mig. Då, var Uppsala en helt främmande plats. När jag blundade fanns det ingenting och ingen, som snabbspolades i mitt inre. När jag blundar idag. Ser jag platser, ansikten, leenden, stunder fyllda av kärlek, stunder fyllda av sorg, stunder fyllda av.. Uppsala. Idag är Uppsala inte längre ett tomt blad som jag längtade efter att få fylla med mina egna ord. Idag är Uptown ett kapitel ur mitt liv, som jag älskar att bläddra i.

Soulfood at the moment: Musiq Soulchild - Future. 

"Hey ya'll, hey ya'll don't you ever let no one tell you to grow up and give up on your

dreams". 

And I didn't. Ingen och ingenting fick mig att ge upp. Även om dessa år, innebar mitt livs största motgångar. Motgångar som fick mig att falla till avgrunden och ställa mig själv frågan om jag skulle orka ta ett steg till. Jag föll, och föll, andra föll med mig, Sorgligt nog, fick Jag, andra att falla. Men vi reste oss tillsammans. Tillsammans tog vi oss tillbaka upp igen. Idag sitter jag här och andas ut. Lättad över att proud and loud, säga att jag faktiskt klarade mig. jag klarade mig hit, och jag klarar mig även dit. I samband med att jag nådde målet om att ta mig hit.. inte enbart hit som i Uppsala, utan som i hit, the state of mind som jag befinner mig i just nu. Smiling and shining. 

Soulfood at the moment: Dilated Peoples : Worst comes to worst.

My peoples comes first. 

Allways have, allways will. My people, my people, ni som inte gav upp när jag själv gav upp. Ni som aldrig någonsin tvivlade på mig, när jag själv tvivlade. Ni som fann vägar att älska mig, när jag själv inte förmådde mig själv att älska. Ni som bar upp allt det där, som jag aldrig orkade bära. My people, My people. Ni som följt varenda steg jag någonsin tagit, ni, som har gjort det möjligt för mig att våga ta dessa stora kliv i livet. Ni som ständigt haft min rygg. Worst comes to worst, You always come first. 

Soulfood at the moment : Nikah Costa - Push & Pull

"He questions whether chance or fate will ever show a sign"

 And so did I. I struggled with the knot. 

Och här sitter jag idag. Den natt, då sömnen inte gjorde mig sällskap. Nu denna morgon, där Musiq, Nikah, Amos Lee med flera har varit det enda sällskap jag har behövt.

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

Time; 06.15
Mood; Peace in heart, in mind, in soul..
tick tick tick tack...

Tack.. My people.. Utan er..
hade dessa ord i mitt inre blivit förevigade. Utan er hade jag aldrig lyckats ta mig hit. Utan er.
Ni är människorna som får mig att fortsätta vandra. Det underbaraste stunder i livet, är de stunder då jag är välsignad med er närvaro.
Även när ni fysiskt inte är mig nära, är ni mig så, så nära, att er närvaro är påtaglig även om avståndet är oändligt.
1 agape..
soulfood at the moment : Talib Kweli - Hot thing
dedicated to you..and you..and you.. and you.. My people.

Soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful

"Dear family and friends

I really need to thank you

You are there for me

so I will always be - there for you

And this is how I show my gratitude"

...One Agape...

miss +mister minus miss

Hon är
Miss
Misstro
missförstånd
missuppfattning
misslyckad
missöde
missmod
misstag
missnåd

han är
Mister minus miss som älskar Miss minus miss


de är
tro
förstånd
uppfattning
lycka
mod
tag
nåd
öde

DEDICATED

sann man

Han talade som om den enda sanningen som existerade var den sanning som han hade i sin ägo
Han talade som om det enda jag behövde höra just där och då var det han hade att meddela mig
Han talade som om det han talade om var det enda som det behövdes talas om och allt annat. var. endast. ingenting.
Jag lyssnade som om hans sanning var den sanning som så länge varit mig saknad
jag lyssnade som om hans ord var de enda ord jag just där och då behövde höra för att finna.mitt.lugn.
Jag lyssnade
jag hörde
Sanningen var svår att handskas med och jag frågar mig själv om jag verkligen ville ta till mig den
Sanningen var hårdare och brutalare än vad jag hade hoppats på, drömt om och längtat efter.
Sanningen var hans sanning, den sanningen som kom att bli min sanning. Sanningen.
Lögnerna eliminerades en efter en. Misstron tog Missmodet i hand och gemensamt. vandrade de iväg.
Lögnerna avled när jag och han andades enbart sanningen. Sanningen som fyllde våra lungor.
Lögnerna slutade nu att ge oss näring. Trots det faktum att lögnernas näring,stundvis gav mer.
Är sanningen oändlig, Är din sanning idag, din sanning imorgon. Är sanningen sann förevigt.
Är sanningen sann förevigt.
Min Sanning var din lögn.
Din sanning blev min börda
Jag bär den
Min sanning var din lögn
För tung för dig att bära.
Men jag bär din börda för jag hoppas innerligt på att din sanning som nu är min sanning en dag finner ett sätt att bli sannare på ,då din sanning som nu är min sanning en dag utvecklas och blir så sann, så sann, att dagens sanning, den dagen vi möter den sannare sanningen, inte ses som någonting annat, än en förnekelse.

till tonerna som dina fingrar ditt hjärta din själ just i skrivande stund skapar
skapar jag dessa ord med mina fingrar mitt hjärta min själ
för en liten stund flyr vi till en annan tid och plats
där tonerna möter orden
där orden möter tonerna
där du och jag inte talar
utan låter orden som skrivs ner
och tonerna som spelas
bilda något
så vackert
så fullständigt
tack för att jag får fly med dig
en liten stund om natten
då sömnen flyr mig

ifmaybe

If
Maybe i woke you up in the middle of the night and asked for your comfort and asked for your shoulder to cry on
Would you then maybe comfort me or would you
make me
feel bad about me
for waking you
Taking you
away from the beauty in your dreams
If
Maybe i would be down some day
Would you then maybe get down with me just to show your presence
Or would you
make me
feel bad about me
taking you
Bringing you
down to me
If
Maybe I wouldn't be able to smile for you as you want me to
Would you then maybe ask me why, search for the reasons that I cry
Or would you
make me feel
bad about me
making you
ask why I’m
bringing you
to a mellow state of mind

if i reached for your hand when my eyes are blind to see
would you guide me
or would you let me go astray looking for my path, my way
on my own

in good or bad moments
would you be the one that makes me calm
you have me in the palm, of your hand
if maybe
you could belive
as I might do
if maybe
you could stay for a while
and ignore the past of hit n runs
if maybe
we could sit and meet in another level
if maybe
we could trust in trusting
love the loving
have faith in faith
if maybe
we believed the fact that we are destined to believe destiny
if maybe baby
you and I
I and you
Could see above the shallow things
If maybe baby
You could believe in me
If maybe baby
I could belive in you
Maybe
All this
If maybes
Would not be maybes
Just
You and I
Combined
We
Just
May
Be