dont make me a hater, i'm dedicated to aGape

Med ett ledset humör skriver jag nu dessa rader. Jag som ständigt undvikit att skriva här när jag befinner mig i detta sinnestillstånd gör det nu ändå. Det behöver skrivas ner. Detta är något jag behöver minnas. Även då jag kommit över även detta.
Jag är så otroligt besviken. Främst på mig själv. Men även på att människor, faktiskt kan vara så hänsynslösa. Samvetslösa.
När jag endast ville väl, mitt eget och andras bästa, så slog min välvilja mig rakt på käften och smällen gjorde fruktansvärt ont. En brutalväckning tillbaka till en cynisk verklighet.
Bör jag vara som dem, dessa cyniker som endast ser de bittra med vår värld. En cyniker lär ju aldrig bli besviken när deras mörka värld ständigt befinner sig i mörker. Saknar du aldrig ljuset, du cyniska bittra själ?
Jag gjorde allt i min makt för att allting skulle vara frid och fröjd. Med lätta steg agerade jag och med ett lätt hjärta talade jag.
Vilket slog tillbaka med en sådan kraft att jag heltochhållet tappade fotfästet.
Ett djupt andetag.
Så.
Helvete. Nej jag ska inte låta dessa onda handlingar påverka mig eller utesluta allt gott jag har fått. Jag vägrar låta dessa hemska handlingar överväga de goda handlingarna som har gett mig styrka och mod.
Nu reser jag på mig igen, jag kan inte ligga här och låta detta påverka mig mer än vad det redan har gjort. Brush it off. It's off!
Det jag gjorde, står jag för, jag kommer att göra det igen, och igen, och igen, och igen. Även om jag varje gång, blir bemött med likartat bemötande. Även om min välvilja möter yttre faktorers onda avsikter, så kommer jag aldrig att låta det göra mig till en bitter människa. Ni bittra människor är bittra nog åt oss alla.
Det finns själar i min vardag, på nära håll och på långt avstånd, som ger mig den godhet jag behöver, den näring min själ behöver. Låt mig få njuta av allt det fina jag har runtomkring mig.

Så, nu känns det genast mycket bättre.
1aGape