tiden har lärt oss varandra

jag har lärt mig dig
du har lärt dig mig
likt kunskap har vi läst in varandra
och anser oss nu besitta en vetskap
som endast tiden kunnat ge oss
Såsom du har lärt dig vad som får mig att le
såsom jag har lärt mig vad som får dig att bli lugn
endast genom att se på varandra
ger oss varandras kunskap insikt i vad som är rätt eller kanske fel
dina fel har jag lärt mig att göra rätt
mina fel har du lärt dig att göra rätt
tillsammans med tiden har vi utkämpat ett personligt krig
ibland du och jag mot varandra
ibland jag mot mig själv
ibland du mot dig själv
ibland du och jag mot tiden
jag läser av dina andetag som om det vore en kemisk formel jag förstår mig på
jag vet när och hur jag bör hålla din hand, då du hellre går iväg än stannar kvar
jag vet vilka ord du behöver höra när alla andra ord är otillräckliga
Med tiden har jag lärt mig
lära känna dig
lära känna mig

tiden har lärt oss varandra
jag vet idag vad som föder dina tårar och vad som dödar din sorg.
jag har lärt mig att endast tiden har kunnat ge oss
det som vi hoppades på skulle finnas där från början
i Vår begynnelse var vi inte alls det vi trodde att vi var
men med hjälp av tiden hann vi bli det
vi hann även inse att du och jag och tiden
ständigt skulle komma att vandra ihop
tiden har lärt oss varandra
att med varandra vandra

men ödet och tiden vandrar för oss inte med varandra
även om vi vandrar med tiden
så ser ödet till
att vi vandrar med varandra
men vi vandrar aldrig
för varandra