hemma

vakade precis upp ur den sömn som var så efterlängtad. Efter att inte ha kunnat sova ordentligt på över en vecka, hade jag verkligen räknat ner tiden, till den stund då huvudet och kudden skulle få mötas.
mm.. O nu sitter jag här och är klarvaken ändå. Klickar försiktigt med tangenterna för att inte vecka någon hemma. Helt plötsligt är jag där igen. På hemmaplan. På det plan där jag inte längre kan spela musik hur högt jag vill, där jag inte kan vara vaken hur länge jag vill ( om jag vill slippa få fyrahundratjugosju frågor om varför jag inte sover,knarkar du?). Jag befinner mig nu där, En kopp kaffe med far i morgonmörkret är guld värt. Där en godnattkram från mor innan jag somnar, får mig att med ett leende ge mig in i drömmarnas rike.
Bröderna. Männen i mitt liv. Att få vara nära dem, umgås med dem dagligen... vilken rikedom.
I min famn ligger ett svartvitt litet monster och Spinner så högt att jag är rädd att någon kanske vaknar. Han är lika trygg i min famn som jag är i hemmets famn.
Ja det känns skönt.
att få ha alla älskade själar i min närhet igen...