1aGape

1 dygn

24 timmar

1440 minuter

86400 sekunder

2 människor

2 hjärtan

4 öron

4 händer

4 ögon

2 själar

1 ögonblick

1 tillfälle

1aGape

Om jag endast hade ett dygn kvar tillsammans med dig. Ett dygn med din närvaro, resterande evighet med din frånvaro. 

Om jag hade vetskapen om att dessa ord, är de sista du någonsin kommer att få höra från mig. Vad hade jag sagt?

Om jag visste att detta dygn, var då, jag för en sista gång skulle få se dig i ögonen. Hade jag vågat se på något annat?

Om jag visste att minuterna som stjäls ifrån mig, alldeles för fort, snart når sitt mål, Hur hade jag agerat?

Om sanningen var den att jag snart, för en sista gång skulle få känna konturerna av dina händer. Hade jag vågat släppa dem?

Om det var så att du och jag aldrig mer hade fått vara faktorer i varandras liv, vad hade varit viktigt och mindre viktigt

just där och då , i en tid, som för dig och mig, aldrig mer skulle komma att infinna sig? 

Om vi nu, aldrig mer kunde se framåt då framtiden för oss två aldrig kom, hade vi valt att se bakåt?

Eller

endast

andas

in

varandra

nu

Jag ser dig se på mig och smärtan växer då jag förstår, att min blick, aldrig mer kommer att få möta din. 

Du lever vidare men är i min verklighet snart avliden. Jag är i din verklighet, snart, något du kommer önska en fridfull vila. 

Jag kommer att leva vidare med vetskapen om att du lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Du kommer att leva vidare med vetskapen om att jag lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 

Jag vill att du minns mig och allt det vi har delat med en fridfull sinnesstämning. 

Du fäller en tår och undrar hur det kunde bli såhär. 

Jag tröstar dig, för att trösta mig själv, men jag ställer samma fråga. Hur. 

Du ler till och undrar om jag minns vårt första möte

Jag ler tillbaka men säger ingenting, jag vågar inte slösa ord på något som är så givet. 

Du förstår min tystnad och håller min hand lite hårdare än förut. Vi måste våga släppa. 

Jag vill säga så mycket men att tala väl valda ord när tiden är begränsad, är nästan omöjligt. 

Du är lika tyst som jag då även dina ord sviker i denna stund, som snart når sitt slut

Stunden

då 

vi

upphör

Jag....... håller om,kysser, skrattar, gråter och lider, älskar och hatar när jag med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns mig i framtiden och den dagen dina sår har bildat små vackra ärr, minns då mig med glädje, för du var min glädje. Snälla gör det som jag ibland lovar dig att göra. Gå till den plats där du fick mig att sväva för första gången. Gå dit ibland och sväva i din ensamhet. Enbart för att ta dig tillbaka i tiden en stund, tillbaka till Vår tid. Memorera min röst och mina händer kring dina, memorera konturerna i mitt ansikte, memorera mitt skratt och minns mig som du ser på mig just nu. När du möter svårigheter i livet, minns då min röst och hör vad jag hade sagt dig, om jag hade fått ta del av dina svårigheter. Vet, att jag vet, att du klarar dig igenom vadsomhelst, du är den starkaste själ jag någonsin älskat och vågat förlora. Du är den som lärde mig, vad styrka egentligen innebär. När du finner lycka återigen, vet, att jag är lyckligare än vad du är för du, du kom att bli min lycka. 

Du..... håller om, kysser, skrattar, gråter, lider, älskar och hatar när du med stapplande ord talar ; 

Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns att du var mitt lättade andetag, minns att du för mig var allt som trygghet och kärlek innebär. Minns att tiden du och jag fick tillsammans var den enda tid i livet som jag verkligen kände mig genuint levandes i. Minns de morgnar som vi omfamnade varandra samtidigt som vi omfamnade dagen ihop, för att sedan omfamna natten ihop när vi omfamnade varandra. Minns att med dig, omfamnade jag hela världen. Enbart för att du fanns i min värld. När ditt hjärta bildat vackra ärr efter detta tragiska slut, Omfamna världen i din ensamhet, i vetskap om att jag vandrar vidare i den, även om vi inte vandrar ihop, precis såsom jag förevigt lovar dig att göra. Vi klarade allt ihop. Idag och imorgon och många imorgnar efter detta kommer jag, inte heller du, tro på att vi kommer att klara någonting utan varandra. Men låt oss våga tro på att tiden kommer att läka även våra själar. Låt oss veta att vi älskade varandra mer än vad vi älskade livet, men att livet alltid älskade oss mest. Jag älskar det faktum att du var mitt liv. Jag kommer att leva på detta faktum de resterande dagarna av detta som jag imorgon inte längre kommer att kalla för liv. Styrkan vi har gett varandra under Vår tid, måste räcka livet ut. Annars blir andetagen aldrig livsgivande. 

Nu talar vi inte längre

orden

fyller 

ingen

funktion. 

Vi ser på varandra en sista gång, Ler en sista gång. Fäller en sista tår. Kysser en sista kyss.

Andas

In

OSS

en 

sista

gång

Må vi vila i frid.