Jag föll så hårt. Ner i kärleken. In i dig. Jag föll så hårt för dig.
Historien avslutades med brutna löften och en trasig själ. Ett minne som jag bevarar, länge och väl.
Men nu börjar ett nytt kapitel.
Sida ett.
Sidan där du och jag möts.
Vi.
Jag vill inte falla dit igen. Jag har varit där och smakat på den kärleken. En smak som för alltid kommer finnas på min tunga. Något jag aldrig vill smaka på igen.
Jag vill inte falla för dig.
Och jag vill aldrig att du faller för mig.
Låt oss istället stå stadigt för varandra.
Där vi krigar sida vid sida mot våra kommande svårigheter.
Där vi utkämpar strider för vi vet, att vi har mer att vinna än förlora.
Låt oss vässa vår svärd lika spetsiga som våra tungor.
Låt oss aldrig falla
Varken ner i varandra eller djupa gropar som stjäl vårt ljus.
Låt oss hålla oss över ytan för det är svårt att andas under den.
Jag har levt där.
Det är ingen vacker plats.
Låt oss göra vår plats vackrare.
Behagligare. Evigare.
Nej jag vill aldrig falla för dig.
Jag vill hellre stå stadigt bredvid dig.
Med en stolthet i blicken som ingen lyckas ta ifrån mig.
Jag har fallit förr, älskat så rent som jag möjligen kunnat.
Ovillkorligt.
Agape och kärleken.
Nu är det agape.... Och bara du.
Som visat mig att det är möjligt.
Att älska på ett sätt, utan att aldrig behöva falla.
För den som inte står för något, faller ju för vad som helst.
Så låt oss stå för varandra.
Raka ryggar, stolta blickar,
Vi krigar för varandra.
Det är enkelt att ge upp. Karaktär är att kämpa
Nej det finns inget som kan sänka vårt skepp eller vår tro.
Det är Gud först.
Som välsignat våra ord.
Våra handlingar och vår Tro.
söndag 26 juni 2011
aldrigmerfalla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar