ödet..

även om du och jag inte vill

så vill ödet något annat och tar ej hänsyn till vår vilja

även om du och jag vill

så vill ödet något annat och tar ej hänsyn till vår vilja

tar jag ett steg tillbaka så är ödet snabbt där och knuffar mig framåt

tar du ett steg framåt så är ödet snabbt där och fäller dig

även om du och jag

är du och jag idag

så vill ödet annat imorgon

även om du och jag

inte är imorgon

så ser ödet till

att dess vilja

inte följer vår vilja

den dynamiska duon

piskar allt som kommer i dess väg

håller varandra hårt i handen och låter aldrig något

eller någon

komma emellan

den dynamiska duon

kommer aldrig någon annan att förstå

bandet som finns där kommer

ingen att kunna kapa

duon är

dynamisk

något som en gång...var

med dessa rader skrivna

med dessa tankar tänkta

med dessa känslor kända

med detta hjärta blottat

med dessa tårar fällda

med dessa leenden ledda

med dessa minnen i min hand

vill jag bara viska i ditt öra att

det är

bara är

något som en gång varit

något som en gång varit

vackert

underbart

oförutsägbart

sorgligt

tragiskt

barnsligt

fullt

kärleks

fullt

något som en gång varit 

i 

en tid för längesedan

skönheten i vår historia kunde endast du 

och jag skåda

när du inte såg

visade jag dig

när jag blev förblindad av

tragiken

väckte du

mig

något som en gång varit

låt oss

se 

vad som finns bakom den stängda dörren

för mig

och för dig

för du och jag

går inte längre

över samma tröskel

för vi är

något som en gång varit

hans doft...

hur kan ett par enkla ord

säga så mycket mer

hur kan ett litet leende

äga tillfället

han kom, han såg, han blev segraren....

plötsligt var inte det dimmiga vägskälet längre

så diffust

plötsligt fanns det bara en väg att gå

natten lämnade inga andra alternativ...

När jag blundande

när han omfamnade

så visste jag att jag var hemma

det var något med hans doft...

plötsligt så spelade det ingen roll

vad som skulle ske när drömmarna

övergått till verkligheten

jag kände hans doft

även då...

när han för längesedan försvunnit ur sikte

jag visste ju att han snart.. skulle infinna sig på plats

igen

och återigen

det dimmiga vägskälet

var inte längre diffust

han gav mig inga alternativ

bad mig inte välja

utan bad mig bara följa efter...

hans doft vägledde mig till den plats

där jag står idag

och ler vid tanken av att

ett par enkla ord

kan säga så mycket mer

hur hans leende

kunde äga natten

hur hans doft

gjorde honom till

nattens segrare

leendes, sitter jag här strax före midnatt... och klottrar ner ett par snabba rader på min försummade blogg. 

Jag kan knappt hålla ögonen öppna, John Blund har gjort entré och han är ihärdig den jäveln. 

jag ville bara skriva ner...

att..

jag är hemma.

Äntligen är jag

hemma