Sagansman

då sagor avslutas på ett otillfredsställande sätt

påbörjas skrivelser på en ny

alltid i hopp om att få det där lilla unika

det där speciella 

som även efter sista kapitlet lämnar läsaren tillfredsställd

Nu är min saga avslutad

de sista orden skrivna

den sista punkten på sin plats

Jag griper efter min penna 

framför mig ett tomt ark

tar djupa andetag som ger hjärtat ork

att fortsätta slå

slå

slå

och

slå

Men inga ord får jag ner 

på mitt vita obefläckade ark

Där finns en röst

så bekant

så älskvärd

så tillgänglig 

Rösten som viskar så att ingen annan hör

Rösten som viskar och får hjärtat

att slå lite fortare

ibland så fort att den hoppar över ett par

Rösten som föder just den trygghet som får mig

att lita på dessa ord som viskas endast för mig

Låt sagan förbli oskriven... 

Låt oss istället leva ut allt det där

I det vi kallar för Vår verklighet

Arket förblir oskrivet 

Likaså sagan utan en början

utan ett slut

Vår verklighet är allt det där 

som skrivs mellan raderna 

...och årets vackraste sång...

We stay up late and talk about our dreams
Oh how they differ but we'll make them meet
See she's got ambitions, and I've got visions
She's doing hers, I'm doing mine
Keep telling her that we'll be fine

She's here to see her in the city lover
We fight the cold together under cover
I hope tonight will be no different from the others
As we set the scene, set the scene

She looked at me with those bedroom eyes
I broke into my come here smile
She looked at me with those bedroom eyes
I reached over and turned out the light

det.är.ju.precis.precis.sådär.detskava.punkt

årets ord !

- RUFFSIGT - 

.Tack.världens.bästaste.R!

Love Life

Jag kände inte igen platsen vi befann oss på, inte heller kände jag igen alla dessa människor som passerade oss. Allting var främmande och jag visste att jag aldrig hade befunnit mig där förut, inte fysiskt och aldrig heller psykiskt. 

Den människa som vandrade bredvid mig var inte heller någon jag kände, trots det så var jag lyckligare än jag någonsin varit bredvid honom. 

Vi talade om händelser ur det förflutna och med entusiasm i själen talade vi om allt det som skulle komma att hända. Vi smed planer inför framtiden som inkluderade oss bägge, trots att jag inte ens visste vem han var, visste jag, att han var den jag skulle spendera mitt liv ihop med. 

En trygg känsla som jag inte kunde minnas när den fötts, eller ens hur, var så påtaglig att vi nästan kunde röra vid den.  

Vi såg ut över havet, hans fingrar ihopflätade med mina, och tog ett djupt andetag. Vi visste att vi nått den plats, där vi bägge funnit vår sinnesfrid. 

Trots det faktum att människan bredvid mig var en främling, så visste jag så mycket om honom. Jag kunde blunda och inför min inre syn se hur han log när han var nyvaken, hur hans röst förändrades då han var upprörd. Jag visste hur hans läppar smakade och jag hade känt igen hans doft, på flera mils avstånd. 

När solen långsamt föll ner över horisonten, kände jag en tacksamhet som spred sig genom hela kroppen. Aldrig hade jag varit lyckligare. 

När jag öppnade ögonen kände jag istället förvirringen sprida sig. Framför mig fanns inget hav, bredvid mig fanns inte Han. 

Det var underbart att vakna, för idag är min verklighet vackrare än mina drömmar. Även denna dröm. 

Även i vaket tillstånd, fann jag den enorma tacksamhetskänslan i själen. 

Jag kunde inte annat än le. 

Tack Livet. 

aGape

Watching you watching me,

A fine way to fall asleep.

The neighbors fight,

As we both rest our eyes.

Hands in the fallen snow;

Numb to the winter cold,

But we don't mind,

'Cause we'll get warm inside.

You're the reason I come home.

You're the reason I come home, my love.

You're the reason that when everything I know falls apart...

Well, you're the reason I come home.

Paper doll silhouettes,

Fingertips on window glass;

The street's asleep,

So I breathe you in deep.

The tragedies of chemistry,

People dream of what you and me 

Have found...

Effortlessly.

You're the reason I come home.

svarta havet, Saray, Turkiet
He told me paradise is in your mind

Love rains down on me...

Jag har suttit framför samma sida i kanske 40 min. Skrivit, raderat. 

Skrivit mer, raderat. 

Försökt och försökt med att sätta ord på det jag vill ha sagt. 

Idag tycks detta vara omöjligt. 

Så jag låter bli...

Istället njuter jag av att lyssna på regnets harmoniska melodi, då regndropparna träffar mina fönsterrutor. 

I love you!

Fridens Liljor - ( Som blir ännu vackrare efter regnet) 

Kärlek / aGape

L.O.V.E Is the ultimate

L.O.V.E

so..it was written.. 

Finally I get to read it 

L.O.V.E

höger vänster

Ett främmande leende, en ny bekantskap, en början som är ny på många sätt. 

En början där ingen ser sig om efter slutet, Vi ser inte ens vägen. 

Vi hör endast knastret under våra fötter när vi går sida vid sida. 

denna gång, ska de inte bara talas, utan våra handlingar ska vara den viktiga faktorn i vår vandring. 

På vägen sker en rad olika händelser som prövar vårt tålamod. Tysta frågor ställs, ska vi fortsätta vandra på just denna stig, eller påbörja en vandring, långtdärborta? 

Den harmoniska stämningen påverkar oss till att fortsätta vandra, än är det för tidigt för att ge upp och nyfikenheten lämnar inte våra sinnen. 

Ännu vågar vi inte tala högt om de tysta tankar som uppstår men vi förstår ganska snart att ord, är överflödiga på denna vandring. 

Vi rotar aldrig i det förflutna. Han är ett blankt blad, precis som jag och först på denna vandring, börjar orden bilda meningar, som bildar vår historia. 

Vi talar inte ens om drömmar och visioner eftersom vi vet att om vi fortsätter vår vandring, föds framtiden i takt till knastret under våra fötter. 

Vi ser inte bakåt, inte framåt.

Just nu ser vi bara varandra. 

Vi stänger ute omvärlden och låter inga yttre faktorer ta del av vår vandring

Ännu är marken vi vandrar på obekant för att låta andra, lämna fotspår på vår stig. 

Ibland vandrar han i en sådan takt att jag knappt hinner med, men snart vänder han sig om och väntar in mig. Även om han har hunnit väldigt långt. 

Ibland faller vi på den okända marken, många nätter famlar vi omkring i mörkret 

Men för varje steg vi tar, blir vandringen lättare

jag och han och stigen, blir snart ett. 

Idag står vi vid ett vägskäl

Höger eller vänster 

Fortsätta vandra tillsammans eller

skiljas åt 

Idag måste vi ta ett beslut

Som kan vara det slut, vi aldrig såg

Som kan vara en helt ny början 

på något obekant

Återigen kanske vi faller och krigar för att kunna ta oss framåt

Kanske väljer vi att sitta ner en stund och fråga om vandringen är värd

Allt det vi har satsat

Vi såg inte bakåt

inte heller framåt

Vi såg bara varandra

Och förstod

Höger vänster spelar ingen roll

så länge vi vandrar tillsammans 

-1

The highest expression of love is to give without expecting,

The highest expression of love is to accept without exception.

I have so much to learn, I have so much to learn, have so much to learn.