Vi vet ingenting om varandra men vi möttes på vägen där vi bägge vandrar
Så nu pustar vi ut och tar in varandras utgångspunkter och insikter
snabbt slänger vi av oss våra masker och kliver ur våra roller
kastar oss in under den svarta ytan utan att tänka efter före
lära oss att andas utan syre lära oss att leva utan förutfattade meningar
här möts vi på mitten eller kanske på någon annan sida
det kvittar så länge våra sinnen vidgas och expanderas
till något större än det vi har just idag och i all oändlighet
vi börjar smått med exploderar ut i rymden men aldrig
aldrig blir vi under den svarta ytan, där vi andas utan syre
ett litet svart hål som aldrig fattar tycke, eller delar åsikt
vi släpper allt bagage för det är för tungt för våra axlar
vi förstår hur vi bör tackla alla motgångar och förvandla
till medgångar här finns ingenting att längre förhandla
det viktigaste av allt i livet är ganska givet
så enkelt att vi inte längre förstår det
du är människa
du där vem du nu än är
som är här
jag är människa
precis lika mycket som du är
resterande detaljer är oväsentliga för det egentliga