även då handlingar viskar, kommer de förevigt att skrika högre än alla ord
Handlingar hand i hand med sanningen kan aldrig någonsin stå i ödets väg
vi kan försöka, vi kan kämpa, vi kan tro, vi kan hoppas, vi kan längta
Men aldrig ligger det i våra händer att fatta den penna som redan skrivit det som ska ske, det som väntar oss i det okända.
Och även då våra handlingar viskar
även då de nästan är osynliga, kommer de alltid skrika högre än alla våra ord
hur mycket jag än håller fast vid alla de ord som en gång uttalats
Håller om, håller av, upprepar om och om,
håller i, håller hårt av rädsla för att släppa
kanske förändras då orden
kanske förändras då handlingarna
omvandlas
förvandlas
förintas...
kanske stannar de kvar och vägrar följa efter
in i den tid där nästa radeer ska formas
in i den tid där orden som en gång skapats
aldrig mer skriv ner
aldrig mer tar del
aldrig mer gör mig hel
Hur mycket mina handlingar än skriker kan jag aldrig ersätta verkligheten med det jag skriver
orden räcker inte till
det är nästan... som om tiden stod still...
Kanske förlorar jag
kanske vinner jag
Jag känner just nu inte någon vinnare
Jag känner just nu ingen någon förlorare
En dag vet jag kanske vad jag vann och vad som gick förlorat
En dag vet du kanske vad du vann och vad som gick förlorat
Kanske känner vi den dagen igen
Det våra ögon idag inte kan se
Kanske vet vi den dagen
När och var orden förvandlas
Handlingar förändrades
Kapitel förintades
Kanske vet vi den dagen
Då vi läser nya rader
Vilka ord vi inte lyckades se idag
Jag skrev varje ord som om det vore livnärda inuti mitt eget hjärta
Jag sparade varenda rad som någonsin skrevs ned
Kanske finner jag en dag friden återigen
För att läsa
ord för ord
för att läsa
rad för rad
För att älska
öga för öga
För att se
Handlingar
utförda i tysthet
utförda i ensamhet
kanske gick det förlorat
handlingar som vittnade om något
jag aldrig lyckades beskriva
handlingar som vittnade om något
som någon kanske aldrig lyckades se
men det räcker nog att jag vet
att jag skrev allt jag hade
att jag gav allt som fanns att ge
utan att kräva något åter
jag viskade agape
så tyst
men jag vet inte om du hörde
Handlingar hand i hand med sanningen kan aldrig någonsin stå i ödets väg
vi kan försöka, vi kan kämpa, vi kan tro, vi kan hoppas, vi kan längta
Men aldrig ligger det i våra händer att fatta den penna som redan skrivit det som ska ske, det som väntar oss i det okända.
Och även då våra handlingar viskar
även då de nästan är osynliga, kommer de alltid skrika högre än alla våra ord
hur mycket jag än håller fast vid alla de ord som en gång uttalats
Håller om, håller av, upprepar om och om,
håller i, håller hårt av rädsla för att släppa
kanske förändras då orden
kanske förändras då handlingarna
omvandlas
förvandlas
förintas...
kanske stannar de kvar och vägrar följa efter
in i den tid där nästa radeer ska formas
in i den tid där orden som en gång skapats
aldrig mer skriv ner
aldrig mer tar del
aldrig mer gör mig hel
Hur mycket mina handlingar än skriker kan jag aldrig ersätta verkligheten med det jag skriver
orden räcker inte till
det är nästan... som om tiden stod still...
Kanske förlorar jag
kanske vinner jag
Jag känner just nu inte någon vinnare
Jag känner just nu ingen någon förlorare
En dag vet jag kanske vad jag vann och vad som gick förlorat
En dag vet du kanske vad du vann och vad som gick förlorat
Kanske känner vi den dagen igen
Det våra ögon idag inte kan se
Kanske vet vi den dagen
När och var orden förvandlas
Handlingar förändrades
Kapitel förintades
Kanske vet vi den dagen
Då vi läser nya rader
Vilka ord vi inte lyckades se idag
Jag skrev varje ord som om det vore livnärda inuti mitt eget hjärta
Jag sparade varenda rad som någonsin skrevs ned
Kanske finner jag en dag friden återigen
För att läsa
ord för ord
för att läsa
rad för rad
För att älska
öga för öga
För att se
Handlingar
utförda i tysthet
utförda i ensamhet
kanske gick det förlorat
handlingar som vittnade om något
jag aldrig lyckades beskriva
handlingar som vittnade om något
som någon kanske aldrig lyckades se
men det räcker nog att jag vet
att jag skrev allt jag hade
att jag gav allt som fanns att ge
utan att kräva något åter
jag viskade agape
så tyst
men jag vet inte om du hörde
1 kommentar:
beautiful.
Skicka en kommentar