därför att...

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Jag känner honom utan att känna på honom

Ibland talar han utan ord, jag lär mig hans tystnad

Sakta men säkert lära jag mig tyda

Ordlösa meningar, i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För, det handlar inte om vilka krav vi lever upp till

Detta stavar vi kravlöst för vi tror inte på lösa krav

Jag vill ge allt, men ta, ingenting

För att jag vill smeka bort hans rädslor

Tända eld på hans mörker, ingen kan stjäla hans ljus

Aldrig mer.

Jag vill veta vartenda steg han tagit i min riktning

Veta vad som hände på vägen och jag vill

Betrakta honom där han står, där han går

Låt mig få veta vart du är på väg. Snälla, låt mig följa efter

Även om vi inte går i samma takt är vi aldrig taktlösa

Framför, bakom eller bredvid men aldrig utan

När benen inte bär, finns vi där, jag eller du.

Vi känner inga gränser när vi bekänner färg

Det är en hemlig nyans, min själ och hans.

För att aldrig mer falla utan stå kvar

Vi är värdiga, oss själva och varandra, Karaktär är att kämpa

Tid och rum hamnar bortom horisonten

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Ordlösa meningar för i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För vi är

Två sidor av samma värdefulla mynt

Fråga mig igen om vad som gör vår berättelse speciell

För att Han

Är Han

Och han förstår

Att Jag

Är Jag

Två grenar på samma stam som aldrig slutar växa

Vars rötter finner näring från samma källa

”Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. ”

min melodi

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, försöker lyssna efter den, vet inte längre, vem som är du eller vem som hände sen

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt.

Så vi dansade åt olika håll, jag snubblade och fumlade med blicken vänd åt fel håll, det var aldrig du. Det var endast jag.

tusentals toner, miljoner melodier beblandar sig och lägger sig i, plötsligt skapas normer i vårt namn, och vi blir bestulna vår trygga famn.

Det var aldrig för bra för att vara sant, endast för sant för att vara bra, lite för sent för att vara menat, jag menar idag, är det för sent.

Vi hade visioner och helt egna toner fast vi svävade högt så tog dom ner oss från skyn, fläckade ner vår oskyldighet med deras avsky

Vi föll ner i en sådan hastighet att inte ens ljuset hann ikapp. 

Men aldrig för varann ,Du glömde bort att påminna oss, att ingenting kunde förinta våra stenhårda vingar. du.gav.upp, jag blev uppgiven.

Så Jag lär mig idag att skapa en rytm, endast jag behöver följa. Den må verka taktlös för den som inte hör, men för mig…

är den absolut perfekt. Den är ultimat och jag svävar ut. Svävar ut

Jag skriver inte ut mina toner så att du kan följa efter. Stanna där du är. Du och jag, har nu dansat färdigt. lär mig nu det någon lärt dig, tack för dansen men jag tar över nu.

har förstått att när du viskade trygghet som i vått och torrt var regnet aldrig närvarande och törsten alltid släckt.

Tack men nej tack. Du ville mätta munnar, men vad förstår  väl du av hunger med magen full.  

Pass för tomma löften lika ytliga som din fasad som smulas sönder och faller av

Pass för toner som klingar falskt,

Pass för otaktiska förlorande drag,

Pass,

passera gå men passa dig för att inkassera något som tillhör mig. I vår kära lek fanns det aldrig ett monopol, bara jag och min motpol.

Bara jag och min rytm

 Du förstår jag var det bästa som hänt dig, fast jag hände aldrig dig för du vände när det blev lite tungt att gå, fast vi kände aldrig egentligen någonting  Vi två. Förblev nära främlingar som lärde känna avstånd som bara växte i takt med vår distanserade dans.

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dom sagt.

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, jag vet inte längre, vem som är du.

Jag vet vem som är jag, känner min egen rytm så väl att jag dansar blint. dansar mig själv döv. fumlar aldrig mer med stegen, låter ingen leda mig varken fram eller bak, för i min dans, finns inte plats för leda.

Låt oss inte längre vara egoistiska egon som agerar som om vi vore bättre än nån. Vi var aldrig bättre. Vi blev aldrig.

För vi var aldrig bättre än våra tankar om dom och vi glömde bort att deras tankar, aldrig var vår ensak.

Det är en sak, att påpeka något uppenbart meningslöst. Men att peka på meningslöshet gör uppenbarligen inte saken bättre.

Om världen vore svart och vit vore vi övergången i kontrasten

Motsägelsefulla motsatser som mot alla odds är sammanlänkade,

Ihopförankrade

Ja vi är kontraster och motsatser

Suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

Låt oss kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

Strängarna om livnär oss, Förtvivlar, förivrar, förvirrar, förblindar, förhindrar oss

Från oss

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt