därför att...

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Jag känner honom utan att känna på honom

Ibland talar han utan ord, jag lär mig hans tystnad

Sakta men säkert lära jag mig tyda

Ordlösa meningar, i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För, det handlar inte om vilka krav vi lever upp till

Detta stavar vi kravlöst för vi tror inte på lösa krav

Jag vill ge allt, men ta, ingenting

För att jag vill smeka bort hans rädslor

Tända eld på hans mörker, ingen kan stjäla hans ljus

Aldrig mer.

Jag vill veta vartenda steg han tagit i min riktning

Veta vad som hände på vägen och jag vill

Betrakta honom där han står, där han går

Låt mig få veta vart du är på väg. Snälla, låt mig följa efter

Även om vi inte går i samma takt är vi aldrig taktlösa

Framför, bakom eller bredvid men aldrig utan

När benen inte bär, finns vi där, jag eller du.

Vi känner inga gränser när vi bekänner färg

Det är en hemlig nyans, min själ och hans.

För att aldrig mer falla utan stå kvar

Vi är värdiga, oss själva och varandra, Karaktär är att kämpa

Tid och rum hamnar bortom horisonten

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Ordlösa meningar för i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För vi är

Två sidor av samma värdefulla mynt

Fråga mig igen om vad som gör vår berättelse speciell

För att Han

Är Han

Och han förstår

Att Jag

Är Jag

Två grenar på samma stam som aldrig slutar växa

Vars rötter finner näring från samma källa

”Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. ”