jag.dig

Och dom penetrerar hans själ med självförakt

När han iakttar dem gäller aldrig ögonkontakt  endast främlingsförakt

Han är inte främmande, för han är lika mycket du som du är han

Vi fördömmer och glömmer, drömmer större och större utan att våga blotta våra små inre röster

Han är lika liten som du men era egon är så uppblåsta att ni svävar utan vingar

Du Färdas i en smutsig atmosfär där du håller andan för att slippa förpesta dina lungor med gifta andetag medan dina handlingar förkastar hans tankar, förankrar hans osäkerhet

bygger upp en fasad av fördomar kring muren av hans skamfulla stolthet

i spegelbildernas spegelbild ser jag flera dubletter av er fasad men ni fortätter claima er själv som original och det kanske håller ett tag

men en dag en sorg  , ett lag en borg, men ni blir aldrig lagkamrater för ni talar endast om hatet, som om han hade valet att välja när ni tvinga honom svälja er grumliga sörja, beblandat med era egna förfalskade förskräckliga otaktiska tankar

och dom penetrerar hans själ med självförakt

när han hugger i bröstet på tyrannen som lägger handen på kvinnan som bar hans liv

Tar han sitt första kliv, mot mål okänt men försäkrat förövat, självförsvar för sin självkänsla är det ingen som köper, så han säljer sin snövita själ.  

Han säljer sin själ suddar ut sin moral bedövar sitt sunda förnuft och släcker samvetet som sätter hans själ i lågor. Släcker allt som väcker liv i honom och bildar en pakt med mr. Likgiltig.

Mr. Likgiltig köper hans sönderpenetrerade själ för en billig peng, för han är den renaste kung i ett förorenat rike.  Han känner igen förlorade själar och viskar om att han ska visa dem vägen hem, men min vän, kan inte ens stava hem. Han lovar inte guld och gröna skogar utan vitt guld och gröna sedlar, Han skänker snabba bilar, lär upp honom om hur man dealar och hans motto lyder:

Du kan aldrig blåsa en blåsare, så försök inte

Han blir slav till en självutnämnd kung, ryggen piskas blodig men han biter ihop för att inte bryta ihop, för på andra sidan väntar en smutsig förmögenhet

Tiden flyter förbi som tyngdlösa stenar när han kapar lagens långa arm

men inte ens han kan undgå tyngdlagen, för det som skjuter i höjden krossas snart mot den bördiga marken

där växer hans berg av blodiga pengar och han vet inte ens vad det är han föringar

med ett skal hårdare än pansar skriker han 

I’M A SELF MADE MILLIONARE

Men han är själlös mållös och i sitt omedvetna Känner han sig meningslös

För dom penetrerar hans själ med självförakt

Det kan aldrig gå snett för ett barn om någon bara leder honom rätt

Håller hans hand, öppnar sin famn och älskar utan villkor,

I mörka tysta nätter innan solen spräcker himlen med sin närvaro

Viskar han dom berättelser som splittrar mitt lugn

Mr.likgiltig stjäl hans känslor och han vet inte längre hur han ska älska något förutom det materiella ,han viskar snälla, jag fick aldrig höra henne säga att hon älskar

Hur kan man älska utan handling eller ord, han fick aldrig lära sig att läsa mellan raderna, det var en värld han aldrig var välkommen in i. Han fick aldrig plats, så han stal den.

Dagen kom, då skotten som avfyrades bosatte sig inuti hjärtat på hans bror. Han som delde hans blod skulle inte längre finnas kvar.

Ensam stod han kvar och hade två val.

Segra eller besegras

Lämna eller hämnas

Leva eller dö

Dom penetrerar hans själ med självförakt

Och jag föraktar den självutnämnda makt som sparkar på de maktlösa