Och
dom penetrerar hans själ med självförakt
När
han iakttar dem gäller aldrig ögonkontakt endast främlingsförakt
Han
är inte främmande, för han är lika mycket du som du är han
Vi
fördömmer och glömmer, drömmer större och större utan att våga blotta våra små
inre röster
Han
är lika liten som du men era egon är så uppblåsta att ni svävar utan vingar
Du
Färdas i en smutsig atmosfär där du håller andan för att slippa förpesta dina
lungor med gifta andetag medan dina handlingar förkastar hans tankar, förankrar
hans osäkerhet
bygger
upp en fasad av fördomar kring muren av hans skamfulla stolthet
i
spegelbildernas spegelbild ser jag flera dubletter av er fasad men ni fortätter
claima er själv som original och det kanske håller ett tag
men
en dag en sorg , ett lag en borg,
men ni blir aldrig lagkamrater för ni talar endast om hatet, som om han hade
valet att välja när ni tvinga honom svälja er grumliga sörja, beblandat med era
egna förfalskade förskräckliga otaktiska tankar
och
dom penetrerar hans själ med självförakt
när
han hugger i bröstet på tyrannen som lägger handen på kvinnan som bar hans liv
Tar
han sitt första kliv, mot mål okänt men försäkrat förövat, självförsvar för sin
självkänsla är det ingen som köper, så han säljer sin snövita själ.
Han
säljer sin själ suddar ut sin moral bedövar sitt sunda förnuft och släcker
samvetet som sätter hans själ i lågor. Släcker allt som väcker liv i honom och
bildar en pakt med mr. Likgiltig.
Mr.
Likgiltig köper hans sönderpenetrerade själ för en billig peng, för han är den
renaste kung i ett förorenat rike. Han känner igen förlorade själar och viskar om att han ska
visa dem vägen hem, men min vän, kan inte ens stava hem. Han lovar inte guld och
gröna skogar utan vitt guld och gröna sedlar, Han skänker snabba bilar, lär upp
honom om hur man dealar och hans motto lyder:
Du
kan aldrig blåsa en blåsare, så försök inte
Han
blir slav till en självutnämnd kung, ryggen piskas blodig men han biter ihop
för att inte bryta ihop, för på andra sidan väntar en smutsig förmögenhet
Tiden
flyter förbi som tyngdlösa stenar när han kapar lagens långa arm
men
inte ens han kan undgå tyngdlagen, för det som skjuter i höjden krossas snart
mot den bördiga marken
där
växer hans berg av blodiga pengar och han vet inte ens vad det är han föringar
med
ett skal hårdare än pansar skriker han
I’M
A SELF MADE MILLIONARE
Men
han är själlös mållös och i sitt omedvetna Känner han sig meningslös
För
dom penetrerar hans själ med självförakt
Det
kan aldrig gå snett för ett barn om någon bara leder honom rätt
Håller
hans hand, öppnar sin famn och älskar utan villkor,
I
mörka tysta nätter innan solen spräcker himlen med sin närvaro
Viskar
han dom berättelser som splittrar mitt lugn
Mr.likgiltig
stjäl hans känslor och han vet inte längre hur han ska älska något förutom det
materiella ,han viskar snälla, jag fick aldrig höra henne säga att hon älskar
Hur
kan man älska utan handling eller ord, han fick aldrig lära sig att läsa mellan
raderna, det var en värld han aldrig var välkommen in i. Han fick aldrig plats,
så han stal den.
Dagen
kom, då skotten som avfyrades bosatte sig inuti hjärtat på hans bror. Han som
delde hans blod skulle inte längre finnas kvar.
Ensam
stod han kvar och hade två val.
Segra
eller besegras
Lämna
eller hämnas
Leva
eller dö
Dom
penetrerar hans själ med självförakt
Och
jag föraktar den självutnämnda makt som sparkar på de maktlösa
