tisdag 2 februari 2010

vår takt

Det är en vacker plats jag befinner mig på just idag
Vägen jag vandrat för att ta mig hit har inte alltid varit rak
jag har inte alltid haft styrkan att vandra med rak rygg
ibland har jag inte funnit styrka till att ens vandra
det har funnits stunder då jag stått på min väg
och inte kunnat förmå mig själv till att ta ett enda steg
inte ett enda kliv
en tid då drömmar varit vackrare än verkligheten
Det fanns en tid då min enda vän var vinden
vinden som stundom smekte mina kinder rosenröda
stundom slog så hårt att jag tappade andan
Vinden fann ett sätt att hjälpa mig vandra framåt
även om jag ibland behövde vandra i motvind
Det är en vacker plats jag befinner mig på idag
där hans andetag smeker mina kinder
där hans beröring stjäl mina andetag
det är vackert
hur han läser kapitel ur livets bok
för att låta mig ta del
för att låta mig bli en del
hur han lär känna min vind som förde mig till honom
för att bli min vind som för mig framåt
för att låta oss föra samman oss
hur hans väg ledde till min
försiktigt tar vi steg
på den väg där vi vandrar tillsammans
vi vandrar i takt
ibland dansar vi
går vi vilse
hittar våra hjärtslag
takten
som för oss samman

2 kommentarer:

Anonym sa...

så vackert... vem lyckades fånga ditt hjärta till slut? Vi såg många försöka....många misslyckas. nyfiken nu, kärleken genomsyrar ju dina texter. Hoppas verkligen han är värd dina ord.

agape sa...

Han är värd inte enbart ord, utan de vackraste handlingar ;)
massa kärlek