lev ande

Visst smärtar det när drömmar punkteras i bitar som förevigt förblir oräknade
när mörka ouppfyllda drömmoln faller tungt ner från skyn i oändliga små droppar
som långsamt dränker en själ som enbart hade hoppet kvar
hoppet som vänder sig och hugger till att man slutligen ligger
ligger och ser upp i skyn där drömmarna en gång färgade skyn
där längtan en gång andades fridfullt när andetagen inte räckte till
andetagen som slutligen tog över anden och inspirationen en gång för alla sipprade ut
ut genom varenda vrå som tillhör mig dig och oss och vi ni
visst smärtar det när vägen plötsligt tar slut under ens fötter och fotstegen inte längre kan hitta hem, till den plats dit fotstegen känner ytan under som sin egen yta
där vi en gång möttes och pustade ut som om vi hållt andan i en stund av evigheten
sedan finns det plötsligt ingenting kvar
inga drömmoln som öser ner spruckna visioner
inga oändliga små bitar som dränker en redan kvävd själ
inga mer andetag som väntar på frigörelse
inga mer fotsteg som söker riktning
som söker vägledning
som söker en stabil grund att kalla för hem
fotstegen för evigt otaget
drömmen förevigad förintad
själen förevigad förlorad
förevigad förtvivlad förlorad
andetagen
anden tagen
levande
lev ande
dödande
död ande
levande levande
lev ande
levande
lev ande