min dag

hon har ännu inte tagit sina första kliv
kan inte ett enda ord för att uttrycka känslor
ingen vet vad hon tänker
hon vet så lite om livet än
men ändå vet hon allt
vi någonsin behövt veta
hon vet allt
vi glömde på vägen
hon vet hur man älskar
utan vare sig krav eller villkor
hon vet hur man ler
och utan baktankar ser
allt vad livet ger
hon vet hur man njuter
hon vet hur man gråter
aldrig rädd för att visa svaghet
aldrig rädd för att be om närhet
ännu så främmande för ensamhet
glimten jag ser i hennes ögon lyser ännu så starkt
ännu har inte livet slagit henne
lämnat små blåmärken på hennes själ
lämnat djupa sår under hennes hud
oskyldiga tankar och ett litet
litet sorglöst hjärta som där inuti
så lätt bankar
jag önskar att hon aldrig tappar sitt barnasinne
låter den ovillkorliga kärleken bli, blott ett minne
jag hoppas hon älskar livet
och fortsätter att ta varje morgondag, för givet
jag hoppas att hon för evigt finner vägen till solen
ovanför regntunga skyar
ovanför svarta moln
finner sina vita änglar
hon lär mig återigen det
jag tappade någonstans på vägen
att se på världen ur ett litet barns ögon
en syn som inte ännu hunnit smutsas ner
att även i det svåraste stunder kämpa lite mer
leva lite mer, älska lite mer, hoppas lite mer
hon lärde mig det jag glömde någonstans på vägen
att var dag
är en ny dag
och inte enbart en morgondag på en gårdag
att varje kylig vinter tätt följs av en underbar vårdag
att var dag, inte är en vardag
att kärleken inte har någon regel med ett undantag