Vill-se

han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse

Sanningen är inte din tro om att ingen är sann

Det är ett frö som måste gro för att växa till en verklighet

en enhet som binder dig till livet utan att kväva dig

som fängslar skönhet utan att avliva den

visst vissnar vi alla men lika givet växer vi

Där du vandrar med igenstängda ögonlock

är det ganska givet att vandringen blir kort

snart snubblar du över hinder ramlar i varje grop

öppna ögonen min vän även om sanningen bländar

även om sanningen smärtar

det är lättare att vandra om du vet vart du är på väg

sanningen är inte din tro om att ingen är sann

är Du sann finns ingen som kan få dig att tvivla

om du är sann ser du sanning i andra

för visst är det så min vän, att vi alla

känner andra precis så, som vi känner oss själva

han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse

what is written...

Jag behöver inte veta vad som väntar

det kommer att infinna sig

vare sig vi vill det eller inte

jag vill

jag vill uppleva vartenda ögonblick som om

det vore det första

som om det vore det allra sista

nej jag behöver inte veta vad som väntar

för allt som sker just nu är mer än vad som har hänt

och mer än vad jag inte vet kommer att hända

jag behöver ingen garanti

ingen försäkran

kanske får jag uppleva uppfyllda drömmar

kanske förblir de för evigt endast drömmar

det enda jag vet är att jag just nu

där jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

aldrig har känt mig mindre ensam

aldrig har jag känt mig lyckligare

Det är ett kapitel som avslutas här

ett kapitel som sakta men säkert började skrivas

utan dig och dig och dig

jag hade ingen försäkran om att just du

och du och du skulle infinna sig i mitt liv

skulle berika mitt liv

skulle göra varje vaket ögonblick till en dröm

jag hade inga garantier

men just nu

sitter jag i ett vindstilla Uppsala

och vet vad som väntade mig

vet vad jag fick

och vad som gick förlorat

det var år 2010

som så många förändringar skulle ske

året då glöden i många vänner slocknade

året då elden i många vänner flammade upp

Nu avslutas ett kapitel

och snart vänder jag blad för att påbörja ett nytt

Jag behöver inte veta vad som väntar

jag vet inte vad som sker när bladet vänder

Det enda jag vet

är att jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

där jag aldrig känt mig mindre ensam

Nej jag behöver inte veta vad som väntar

med kärlek inuti mitt hjärta

kan jag endast älska det som finns här

det som finns nu

och även varenda liten rad som står skrivet

jag älskar varenda rad

rader jag ännu inte har fått ta del av

punkter som ännu inte avslutat någonting

frågetecken som ännu inte rätats ut

...

jag behöver inte veta vad som väntar

jag älskar varenda rad

av det som är skrivet

...

hit men aldrig längre

Vi har vandrat hit men aldrig längre

längre än hit har vi aldrig vandrat

Jag hade din rygg och du min, vi backade upp

när jag blickade bakåt lyckades du se fram

När dina ben inte bar bar jag för vi backade aldrig

varenda strid är nu utkämpad och kvar står vi

bägge som vinnare, bägge som segrare

men vi står inte längre tillsammans

kampen och slagen förde oss samman

förintade allt motstånd vi möttes av

inga hinder hindrade vår iver och vilja

inga gropar var djupa nog för att begrava oss

vi backade upp varandra för aldrig backade vi

aldrig backade vi

Frid råder inga fler slag finns att utdela

inga fler andetag låser vi in djupt där inne

inga fler tårar fälls över orättvisa

vi har vandrat hit men inte längre

längre än hit har vi aldrig vandrat

jag vet inte var men någonstans var det dags

tiden var kommen för dig och mig att strida

men aldrig mer med varandra

vinden kyler ner min ryggtavla

den plats där du en gång fanns

är nu tom och aldrig mer kan jag se bakåt

vi skulle strida för evigt

sida vid sida

rygg mot rygg

liv för liv

ständigt redo att återigen strida med dig, för dig

men du är inte längre en krigare som krigar

med mig, för mig

jag saknar den rygg som backade upp min

men dagen kom då även du backade

backade flera steg för att aldrig mer

vandra i min riktning

vi hade vandrat hit men aldrig längre

aldrig har jag vandrat utan din rygg

även om du backade

även om din rygg idag saknas min

så krigar jag för dig, med dig

även i din frånvaro

liv för liv

även om det endast gäller mitt...

S.T.I.C.S-APOCALIPS

lost&found

jag vet inte om det stämmer, hur ska jag kunna veta det

jag tappade bort mig själv någonstans på vägen mellan här och där

i tiden då sekundvisaren inte rör sig men inte heller står stilla

med andan i halsen sprang jag mot målet

nu undrar jag vem som suddade ut mitt mål

vem stal andetaget jag skulle frigöra när jag väl var där

jag ställer många frågor men verkar få väldigt få svar

är det någon som vet hur många steg det är kvar

jag tappade bort mig själv någonstans på vägen mellan nu och då

utan att ha minnen från då, utan att veta vad som sker nu

ett mörkt förflutet som aldrig skrevs ner för att förevigas

en dimmig framtid som inte är någon försäkrad

lämnade jag eller blev jag lämnad

sprang jag eller blev jag ifrån sprungen

var det jag som glömde eller jag som blev bortglömd

jag tappade bort mig själv mellan mig och er

där ni vandrade före och visade vägen

där ni ledde mig mot målet ni inte kände till

där ni skrek med röster som aldrig var min

Jag känner inte längre mina rötter

vet inte om någon kanske sår min frukt

kan inte längre se bakåt, inte heller framåt

jag slutar försöka

nu är det jag som återigen lär mig att höra rösten

som talar i takt till mina hjärtslag

det är först nu jag förstår att det är min vandring

mellan här och där

stegen mellan nu och då

skillnaden mellan jag och ni

som är det jag och du kallar för, livet