Samvetet motstrider det samlade vettet 
Det gör ont fast jag vet bättre 
Ord har alltid skapat mig mer smärta
än svarta ögon och kraftiga slag
Dina ord har alltid skapat större ärr
än sönderskrapade händer och hud
Ord som lyckats rista sig in i min själ där
inte vattnet någonsin lyckats erodera bort den hårda ytan
Själens vatten som runnit ner
forsat ner men aldrig lyckats skölja bort
Smärtsamma minnen
Samvetet motstrider det samlade vettet
Jag har aldrig förstått hur du lyckas smutsa ner det som är så rent 
Intu föds det tankar som aldrig haft någon moder
Som aldrig haft styrka att rota sig 
Men dina ord har närt dem och låtit dem växa sig större
Starkare 
Till att det slutigen exploderat
närt och tärt
mig 
De har krossat mig om och om 
Gång på gång 
Varenda liten helhet har bildat ett oändligt kaos av små spruckna bitar som
aldirg lyckas återta sin ursprungliga form 
Men jàg har börjat om och om 
Gång på gång
Jg har vandrat på mina knäskålar men jag har lyckats att ta mig fram
Jag har krigat med mina armbågar och vetat att vad som än händer finns det endast
EN som kan beröva mig på livet
Orden som Föds utan modern
Ty det är väl en moders kärlek som saknas dessa ord
Ingen som närts av moderns kärlek kan hugga min själ om och om
Gång på gång
Ingen som älskar sin moder
Kan äga dessa orden
Samvetet som motstoder de. Samlade vettet
Jag vet bättre 
Men jag antar att du aldrig fått veta bättre 
Det har aldrig varit lätt 
Att lära själen läka helt utav sig själv