tid...

Det var verkligen riktigt längesen, som tankarna fick flyta ner på dessa rader. Det finns mycket som borde ha skrivits ner för den senaste tidens händelser har minst av allt varit händelselösa. Kanske har jag på ett omedvetet plan,låtit bli att skriva ner dem i hopp om att det inte var på riktigt, i hopp om att inte föreviga en händelse genom att inte skriva ner den.
Jag är osäker på om jag själv har insett på vilket sätt de senaste dagarna har påverkat mig. Det lär väl tiden utvisa, den tid som alla verkar vänta på. Den tid som alla verkar sätta hoppet till och förvänta sig att den ska förändra allt. Allt ska bli bra, ge det bara lite tid. Förlåt, men jag vill nog för en gångs skull ta saken i egna händer och springa ifrån tiden för att på egen hand göra allting bra igen. Jag har uppenbarligen inte tiden på min sida, och samarbetar den inte med mig, tänker jag verkligen inte be den göra det.
Jag vägrar låta mig själv, sitta här och invänta någonting som kanske inte händer. Jag litar inte på att tiden ska förändra något jag själv aldrig lyckats förändra, svårt att tro att tiden skulle göra något som inte ens den egna viljan lyckat göra.

Jag har alla förutsättningar för att göra det jag vill. Om det ändå räckte med min vilja. För första gången på flera år, har yttre faktorer fått mig off-track och det har varit svårt att ta sig tillbaka igen. Kanske för att jag hade garden nere och inte alls förväntade mig denna brutalväckning tillbaka till den verklighet som var min verklighet för så längesedan.
Jag är snart tillbaka på rätt spår igen, men besvikelsen över att ens ha hamnat där jag är idag, är stor. Jag hade ju lärt mig så mycket och blivit så mycket starkare...

Jag har alltid förundrats över hur människor kan påverka varandra på detta sätt. På gott och ont. För att ena stunden lyfta dig och låta dig beskåda moln till att ena stunden lura med dig till avgrunden och låta elden bränna.
Det är ingen hemlighet, att livet är orättvist och att det aldrig finns några garantier. Trots det faktum, blir jag faktiskt lika besviken och förvånad varje gång.
Varje gång något så oväntat händer, då någon du ständigt berört stjärnorna med plötsligt drar ner dig i mörkret.
Varje gång någon du förlagt hela din tillit till, plötsligt inte längre är den, du så innerligt valde att dela drömmar med

Det är i dessa stunder, då hela ens tillvaro ifrågasätts och prövas av en högra makt som jag återigen får bevisat vilka faktorer det är som fortfarande får mig att hålla huvudet högt och fortsätta.
Det är i dessa stunder då dessa själar som en gång omfamnat mig, återigen ovillkorligt omfamnar, utan att kräva något åter.
Det är dessa stunder då hela världen rasar på mina axlar som jag vet, att jag kan ligga kvar och att änglar kommer och ställer allt till rätta igen.

Jag vill väl, Jag ville väl, Jag kommer alltid att vilja väl, även om jag inte alltid vet vad som är bäst för varken dig eller mig, vill jag aldrig göra dig illa.

Jag kan inte låta någon annan göra dig illa, utan att stå upp för dig och ta ställning. Jag vet ju att du inte orkar ta ställning nu. Jag vet ju att du inte vågar.
Vet du att jag finns här? Vet du att jag utan minsta tvivel skulle offra mitt liv för dig, om det hade krävts? Vet du att jag får svårt att andas vid tanken av att någonting skulle hända dig?
Vet du att du är den själ, den trygghet, den kärlek, den människa som förtjänar så mycket mer än vad du någonsin blivit tilldelad.

Allting kommer att bli bra. Men idag, tänker jag inte vänta på att tiden agerar i mitt eller ditt ställe. Jag vägrar låta tiden läka något sår, jag vägrar låta tiden avgöra.
Låt istället mig agera i ditt ställe då du inte orkar. Låt mig få vårda dig och läka dina sår, låt mig få vara din trygghet. Låt oss tillsammans avgöra, vad framtiden har att ge oss.
Låt oss få drunkna i trygghet, låt oss leva i en skyddad atmosfär där ingen kan skada dig. Låt oss blunda och hoppas att allt det vi önskar att vi aldrig såg, försvinner. Låt oss slå dövörat till och hoppas på att det i aldrig hörde, blir till ett oändligt brus. Låt oss försvinna i kärlek och hoppas på att det vi aldrig önskar att vi fick uppleva, försvinner likt en mardröm då vi öppnar våra ögon inför en ny morgon.

Allt blir bra, låt mig få ta dig till din trygga ö.
Låt mig få finnas där...