Sagansman

då sagor avslutas på ett otillfredsställande sätt

påbörjas skrivelser på en ny

alltid i hopp om att få det där lilla unika

det där speciella 

som även efter sista kapitlet lämnar läsaren tillfredsställd

Nu är min saga avslutad

de sista orden skrivna

den sista punkten på sin plats

Jag griper efter min penna 

framför mig ett tomt ark

tar djupa andetag som ger hjärtat ork

att fortsätta slå

slå

slå

och

slå

Men inga ord får jag ner 

på mitt vita obefläckade ark

Där finns en röst

så bekant

så älskvärd

så tillgänglig 

Rösten som viskar så att ingen annan hör

Rösten som viskar och får hjärtat

att slå lite fortare

ibland så fort att den hoppar över ett par

Rösten som föder just den trygghet som får mig

att lita på dessa ord som viskas endast för mig

Låt sagan förbli oskriven... 

Låt oss istället leva ut allt det där

I det vi kallar för Vår verklighet

Arket förblir oskrivet 

Likaså sagan utan en början

utan ett slut

Vår verklighet är allt det där 

som skrivs mellan raderna