påbörjas skrivelser på en ny
alltid i hopp om att få det där lilla unika
det där speciella
som även efter sista kapitlet lämnar läsaren tillfredsställd
Nu är min saga avslutad
de sista orden skrivna
den sista punkten på sin plats
Jag griper efter min penna
framför mig ett tomt ark
tar djupa andetag som ger hjärtat ork
att fortsätta slå
slå
slå
och
slå
Men inga ord får jag ner
på mitt vita obefläckade ark
Där finns en röst
så bekant
så älskvärd
så tillgänglig
Rösten som viskar så att ingen annan hör
Rösten som viskar och får hjärtat
att slå lite fortare
ibland så fort att den hoppar över ett par
Rösten som föder just den trygghet som får mig
att lita på dessa ord som viskas endast för mig
Låt sagan förbli oskriven...
Låt oss istället leva ut allt det där
I det vi kallar för Vår verklighet
Arket förblir oskrivet
Likaså sagan utan en början
utan ett slut
Vår verklighet är allt det där
som skrivs mellan raderna
3 kommentarer:
visst är det vackert?
Åh så vackert!! När jag är tillbaka kommer jag att fortsätta pressa dig att skriva åtminstonde en novell i höst
Alv
Åh tack älskade älskade! <3 saknar dig. komheeeem jag skriver en bok om du kommer hem. w.alla!
Skicka en kommentar