därför att...

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Jag känner honom utan att känna på honom

Ibland talar han utan ord, jag lär mig hans tystnad

Sakta men säkert lära jag mig tyda

Ordlösa meningar, i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För, det handlar inte om vilka krav vi lever upp till

Detta stavar vi kravlöst för vi tror inte på lösa krav

Jag vill ge allt, men ta, ingenting

För att jag vill smeka bort hans rädslor

Tända eld på hans mörker, ingen kan stjäla hans ljus

Aldrig mer.

Jag vill veta vartenda steg han tagit i min riktning

Veta vad som hände på vägen och jag vill

Betrakta honom där han står, där han går

Låt mig få veta vart du är på väg. Snälla, låt mig följa efter

Även om vi inte går i samma takt är vi aldrig taktlösa

Framför, bakom eller bredvid men aldrig utan

När benen inte bär, finns vi där, jag eller du.

Vi känner inga gränser när vi bekänner färg

Det är en hemlig nyans, min själ och hans.

För att aldrig mer falla utan stå kvar

Vi är värdiga, oss själva och varandra, Karaktär är att kämpa

Tid och rum hamnar bortom horisonten

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Ordlösa meningar för i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För vi är

Två sidor av samma värdefulla mynt

Fråga mig igen om vad som gör vår berättelse speciell

För att Han

Är Han

Och han förstår

Att Jag

Är Jag

Två grenar på samma stam som aldrig slutar växa

Vars rötter finner näring från samma källa

”Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. ”

min melodi

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, försöker lyssna efter den, vet inte längre, vem som är du eller vem som hände sen

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt.

Så vi dansade åt olika håll, jag snubblade och fumlade med blicken vänd åt fel håll, det var aldrig du. Det var endast jag.

tusentals toner, miljoner melodier beblandar sig och lägger sig i, plötsligt skapas normer i vårt namn, och vi blir bestulna vår trygga famn.

Det var aldrig för bra för att vara sant, endast för sant för att vara bra, lite för sent för att vara menat, jag menar idag, är det för sent.

Vi hade visioner och helt egna toner fast vi svävade högt så tog dom ner oss från skyn, fläckade ner vår oskyldighet med deras avsky

Vi föll ner i en sådan hastighet att inte ens ljuset hann ikapp. 

Men aldrig för varann ,Du glömde bort att påminna oss, att ingenting kunde förinta våra stenhårda vingar. du.gav.upp, jag blev uppgiven.

Så Jag lär mig idag att skapa en rytm, endast jag behöver följa. Den må verka taktlös för den som inte hör, men för mig…

är den absolut perfekt. Den är ultimat och jag svävar ut. Svävar ut

Jag skriver inte ut mina toner så att du kan följa efter. Stanna där du är. Du och jag, har nu dansat färdigt. lär mig nu det någon lärt dig, tack för dansen men jag tar över nu.

har förstått att när du viskade trygghet som i vått och torrt var regnet aldrig närvarande och törsten alltid släckt.

Tack men nej tack. Du ville mätta munnar, men vad förstår  väl du av hunger med magen full.  

Pass för tomma löften lika ytliga som din fasad som smulas sönder och faller av

Pass för toner som klingar falskt,

Pass för otaktiska förlorande drag,

Pass,

passera gå men passa dig för att inkassera något som tillhör mig. I vår kära lek fanns det aldrig ett monopol, bara jag och min motpol.

Bara jag och min rytm

 Du förstår jag var det bästa som hänt dig, fast jag hände aldrig dig för du vände när det blev lite tungt att gå, fast vi kände aldrig egentligen någonting  Vi två. Förblev nära främlingar som lärde känna avstånd som bara växte i takt med vår distanserade dans.

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dom sagt.

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, jag vet inte längre, vem som är du.

Jag vet vem som är jag, känner min egen rytm så väl att jag dansar blint. dansar mig själv döv. fumlar aldrig mer med stegen, låter ingen leda mig varken fram eller bak, för i min dans, finns inte plats för leda.

Låt oss inte längre vara egoistiska egon som agerar som om vi vore bättre än nån. Vi var aldrig bättre. Vi blev aldrig.

För vi var aldrig bättre än våra tankar om dom och vi glömde bort att deras tankar, aldrig var vår ensak.

Det är en sak, att påpeka något uppenbart meningslöst. Men att peka på meningslöshet gör uppenbarligen inte saken bättre.

Om världen vore svart och vit vore vi övergången i kontrasten

Motsägelsefulla motsatser som mot alla odds är sammanlänkade,

Ihopförankrade

Ja vi är kontraster och motsatser

Suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

Låt oss kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

Strängarna om livnär oss, Förtvivlar, förivrar, förvirrar, förblindar, förhindrar oss

Från oss

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt

STJÄL SJÄLAR UTAN SKÄL

Jag är inte anti-krig, jag är pro-liv
jag är inte anti-strid, jag är pro-frid

på genomskinlig dimma fastnar aldrig färg
gråa toner finns i miljoner
ohörda röster hör döva toner
tid skänker ålder
främmande händer bildar former
uppslag skriker: DET TILLHÖR NORMEN


Evighetens maskerad
Fri klädsel men bestämda teman
Obligatorisk medverkan
Tillställning för påverkan
Skålar med flaskan
som alltid höjs högre än hakan
jag & du ersätt med man

och jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl
men aldrig höjerjag rösten åt världen, hoppar över den delen och agerar hellre för den
för jag

Jag är inte anti-krig, jag är pro-frid
Jag är inte anti-strid, jag är pro-liv


jag har aldrig behövt vandra bland lik, ta stora kliv över försvunna själar
Jag har aldrig behövt stjäla för att överleva eller ljuga för att låta mor leva
Jag har aldrig behövt vandra frusen,aldrig har min värdighet blivit bestulen

men jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl
jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl


Jag har vandrat på långa gator, klivit över djupa pölar för att behålla skorna vita
Jag har snattat från ICA för att övertyga, jag ljög för mor , men jag svär lögnerna var vita
Jag har bara vandrat frusen, för att himlen gråtit vita tårar


och det sårar när jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan själ

Jag är inte anti-krig, jag är pro-frid
Jag är inte anti-strid, jag är pro-liv

JAG KAN INTE BE VITT BEKÄNNA FÄRG
NÄR JAG BEVITTNAR HUR NÅGON STJÄL SJÄLAR UTAN SJÄL


Rötter slits upp där de närts, tärts i århundraden
Flyr över främmande fält som tillhör Ingen
Vinden för dit vinden finner vändningen
Från grenar faller tunga frukter slutligen

Försöker rota mig men färg fastnar inte
på genomskinlig dimma
nacken tyngs ned av fallande domar
Bakom dimman delar vi alla samma drömmar
Mina rötter får inte rota sig i din jord
Jag får inte tillåtelse att gå ombord
för Osynlighet är något man passerar


Vi är inte två, vi är en
dina rötter djupt rotade
mina rötter ytligt hotade
Vi är inte två vi är en
Din jord doftar och känns
Smakar precis som Min
Vi är inte två vi är en

JAG SÄGER DET IGEN
VI ÄR INTE TVÅ VI ÄR EN


jag bevittnar hur någon stjäl själar utan skäl
aldrig kan jag
be
vitt
bekänna färg
låt mig förbli blind

jag är inte antikrig - jag är pro liv
vi är inte två- vi är en

aldrigmerfalla

Jag föll så hårt. Ner i kärleken. In i dig. Jag föll så hårt för dig. 
Historien avslutades med brutna löften och en trasig själ. Ett minne som jag bevarar, länge och väl. 

Men nu börjar ett nytt kapitel. 
Sida ett. 
Sidan där du och jag möts. 
Vi. 

Jag vill inte falla dit igen. Jag har varit där och smakat på den kärleken. En smak som för alltid kommer finnas på min tunga. Något jag aldrig vill smaka på igen. 

Jag vill inte falla för dig. 
Och jag vill aldrig att du faller för mig. 

Låt oss istället stå stadigt för varandra. 
Där vi krigar sida vid sida mot våra kommande svårigheter. 
Där vi utkämpar strider för vi vet, att vi har mer att vinna än förlora. 
Låt oss vässa vår svärd lika spetsiga som våra tungor. 
Låt oss aldrig falla 
Varken ner i varandra eller djupa gropar som stjäl vårt ljus. 
Låt oss hålla oss över ytan för det är svårt att andas under den. 
Jag har levt där. 
Det är ingen vacker plats. 
Låt oss göra vår plats vackrare. 
Behagligare. Evigare. 

Nej jag vill aldrig falla för dig. 
Jag vill hellre stå stadigt bredvid dig. 
Med en stolthet i blicken som ingen lyckas ta ifrån mig. 

Jag har fallit förr, älskat så rent som jag möjligen kunnat.
Ovillkorligt. 
Agape och kärleken. 
Nu är det agape.... Och bara du. 
Som visat mig att det är möjligt. 
Att älska på ett sätt, utan att aldrig behöva falla. 
För den som inte står för något, faller ju för vad som helst. 
Så låt oss stå för varandra. 
Raka ryggar, stolta blickar, 
Vi krigar för varandra. 
Det är enkelt att ge upp. Karaktär är att kämpa
Nej det finns inget som kan sänka vårt skepp eller vår tro. 
Det är Gud först. 
Som välsignat våra ord. 
Våra handlingar och vår Tro.

vill mig väl

visst vet du att vi, är länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

låt mig få sudda ut

din närvaro på min näthinna

din doft ur mina andetag

din puls ur mina ådror

sluta skrapa på min yta, ta dig inte under min hud

vill mig väl

måste strida i detta krig i mitt sinne i hopp om fred

måste viskandes tysta ner din skrikande röst

blunda för dömande ögon, finner aldrig tröst

läka ömmande sår som sliter ihjäl små

bitar av min själ

vill mig väl

vill mig väl

kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

som livnär oss, förtvivlar oss, berövar oss från oss

klipp banden som snor sig kring oss

kväver oss, binder oss, förblindar oss

tystar oss, berövar oss, från oss

lått oss avlida i ett mörker vi aldrig hörde hemma i

födas på nytt i ett oskyldigt leende

men låt aldrig ditt leende reflekteras i mina ögon

vill mig väl

vandra iväg

ta med dig dina lögner

de är tunga för mig att bära

för beska för min tunga

för illvilliga för min välvilja

vill mig väl

snälla vandra iväg

två länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

tillåt mig

låt mig få bryta mig loss

hitta en länk som ger dig en helhet

jag är hellre här i min ensamhet

vill mig väl

snälla, vandra iväg

When u got nada, you got it all VAVY!

I was drawn to her amongs thousand other spirits

And i didn't only see her

I noticed her

Noticed the curls at the back of her neck

And even the glimpse in the corner of her left eye

And when she smiled

There was nothing to do but smile back

Not your ordinary polite smile

This was the soul type smile

I feel like i already know u-type smile

I noticed her

It was like my blood was drawn to her

Like two childhood friends finding back

After loosing their way

And there was a lot of suffering on our journey

We did not shed tears

I never dried hers

And she never caused mine

But we sheared a moment

Amongs thousands of spirits

And we shared a laughter

A soul smile

I wonder if we ever met before type smile

We had walked a thousand mile

Just to find our way home

I noticed her

She just walked right in

And now were walking at the same path

Making all the suffering worth while

We just shared a smile

I noticed her

I know that when u meet her

You will notice!

Just like I noticed her

Look at the corner of her left eye

That's were her soul smiles at you

And touches something inside of you

That you never even knew

You will notice her

peace in pieces

Det var först när helheten sprack som jag lyckades iaktta varenda del

Vackra små bitar som i sin ensamhet inte fyllde någon funktion

Vissa blev bortglömda, vissa försvann men jag försökte allt jag kunde

Att söka, att pussla att återigen lyckas skapa, sammanlänkande berättelser

Jag behövde kaotiska inslag med svarta fläckar och röda trådar

Först då kunde jag känna smaken av lugnet under min tunga

Jag bläddrade förbi mörka sidor och markerade endast skönhet

Men jag visste, att även solen rör sig i harmoni med sin egen skugga

Då ljuset bländande hade jag inget annat val än att blunda

Förlåt för att jag teg, jag hade ännu inte lärt mig att stava till strid

Framför mig har jag en lång väg att vandra men låt det ta sin tid

Ingen är försäkrad en morgondag, men vi äger alla en gårdag

Samtalen i skymningen talar om imorgon som om den någonsin infann sig

Hur många av oss har egentligen vaknat imorgon

När gryningen välsignar oss med sin närvaro är det återigen endast

Idag, endast nu, endast jag

Låt mig få blicka bakåt ibland för att förstå vad blickar jag möter vill

Lär mig att andas kustens vindar även då den står still

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra

De som lämnar en främling med ett leende

De som hör svaga röster skrika

De som hör svaga hjärtan slå

De som ser ensamhet i en mångfald

De som lyckas urskilja färg i mörker

Det här är mina bitar

Det finns bitar som stals ifrån mig som jag aldrig får åter

Idag vet jag hur jag lever vidare utan dem inuti min egen helhet

Det är ok. Behåll mina bitar kanske lär dem dig något jag aldrig lyckades

Jag tog dem för givet, inte för att jag inte lyckades förstå deras värde i sig

Utan i tron om att jag aldrig kunde förlora dem till någon annan än mig själv

Låt de viska dig min berättelse jag aldrig vågade lyssna till i tystnaden

Sprid ut mina bitar i vinden så kanske jag lever vidare i dig eller någon annan

Jag söker nu inte efter en helhet utan mindre bitar som smälter lättare

Över huden, under huden

Som rinner lättare inuti mina ådror på väg mot hjärtats rytm

För där inuti finns dina och dina och även dina bitar

Vi är varandras delade helhet

Det här är inget annat än min verklighet

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra

De som lämnar en främling med ett leende

De som hör svaga röster skrika

De som hör svaga hjärtan slå

De som ser ensamhet i en mångfald

De som lyckas urskilja färg i mörker

Det här är mina bitar

Det här är dina bitar

Vi är varandras delade helhet

Det här är inget annat än min verklighet