If you love something...

let it go...

Jag suckar lite när du ringer. Så var det aldrig förr. Jag vet att vi kommer prata en stund, om något väldigt oviktigt. Slösa lite mer av varandras tid. För det är ju det vi gör, slösar lite tid.
Jag är nästan lite arg på dig. Jag vill tala om för dig att jag är så trött på dig men jag vet inte hur, inte när och varför. Kanske för att lätta lite på trycket. Få säga mitt och bara lägga locket på. Om jag nu vill lägga locket på dvs. Jag vill att du ska vara en faktor i mitt liv. Jag har blundat för så mycket endast för att alltid få ha dig kvar, lite längre, lite till. Jag är nyfiken på framtiden. En framtid där jag längre inte kommer vara den som anstränger mig för att få behålla dig. Jag kan nästan satsa pengar på, att det vi har idag kommer att rinna ut i sanden. Den skadade relation vi har idag kommer inte fortsätta att existera. Jag har inga ramar över hur jag vill att vänner ska vara eller inte vara. Jag älskar det faktum att alla minna vänner är så pass olika och fyller en rad olika funktioner i mitt liv. Jag älskar er alla, vissa mer vissa mindre. Men med dig. Tror jag att jag har kommit till gräns, där jag inte orkar mer. Allvarligt talat. Jag tänker ta av mig silkesvantarna och gå in i ringer med dig. Mano a Mano. Jag om någon, vet hur konflikt rädd du är och pga detta har jag aldrig ens höjt rösten mot dig. Nu tänker jag skrika tills luften i mina lungor tar slut. Jag tror eller snarare vet att du behöver en brutalväckning tillbaka till verkligheten. Du skär bort människor som säger saker till dig du inte vill höra, du blundar för saker du inte vill se. Du fick tillochmed mig att blunda. Men jag har öppnat ögonen igen och denna gången kan inte ens du få mig att tappa det igen. Jag orkar inte viska i ditt öra mer, tala om för dig att jag inte bryr mig om dina felsteg, att jag finns här ändå. Du tar mig för givet och det tragiska är att det är jag som har lärt dig att ta Mig för givet. Du gör bort dig gång på gång och när någon talar om det för dig så freakar du ur och förstår inte varför. Du förstår inte varför folk gör så stor sak av saker och ting. Hun det är du som aldrig förstår vikten av dina handlingar. Det är du som har fått nån vrickad vinkel ur den verklighet vi lever i. Sorry to say men någonång måste du hänga på oss andra. Ingen har påverkat mig såsom du har, inget har gett mig mer insyn i saker och ting som du har. Trots att det var i en tid för längelänge sen har jag alltid hållt hårt i det du och jag en gång hade. Jag håller kvar i den du var för mig i det förflutna och det gör ont att inse hur starkt jag har växt ifrån dig. Det känns jäkligt fel att säga att du alltid kommer vara speciell för mig, för jag vet inte om du kommer vara det. En dag kanske du blir en av de skuggor som en gång i tiden färglade min vardag. Du kanske blir en diffus faktor som jag minns någongång ibland. Jag hoppas att jag ler när jag tänker på dig. Så som jag alltid har gjort till denna dag. Snart kommer du vara här hos mig igen. Tillbaka i min verklighet en kort stund. Jag undrar om det blir något mer efter det. Jag drar mig tillbaka så som du så många gjort. Men för dig har det alltid funnits en Nahide som aldrig släppt taget om dig. Som mot alla odds alltid dragit dig tillbaka. Kommer du finnas där och dra mig tillbaka? Kommer du finnas där och fråga mig varför allt inte bara kan vara som förr? Kommer du ens märka att jag dragit mig undan. Vad sorgligt att jag kommit till en sådan insikt där jag betvivlar vår vänskap. Den som jag förr kunde svära vid var så fulländad.
I hopp om att inte förlora dig har jag alltid åsidosatt mina egna känslor
I hopp om att du en dag återigen blir den jag en gång kännde har jag stått vid din sida
I hopp om att du en dag ska förstå vad jag har gjort för dig har jag haft tålamod
I hopp om att du en dag bara ska förstå har jag aldrig gett upp

Men nu är det du och jag i ringen. Utan silkesvantar utan försiktigheter. Må bästa man vinna

...If it comes back to you, it is yours, if it doesnt it never was...