ensamhet

det blåser ute. Det blåser som fan. Jag älskar det. Jag älskar det som fan.
Musiken på högsta volym och en promenad i motvind. Alla trassliga tankar reder ut sig så simpelt i motvind. Kanske för att det krävs så mycket mer för att finna sinnesfrid i motvind och när man väl finner den är den så total att den tränger undan alla andra orosmoment.
Älskade vind låt alla negativa faktorer i mitt liv flyga iväg med dig. Jag har inte bråttom, jag kan promenera här med dig som sällskap hela natten. Även om jag fryser och känner att ensamheten tar över, så vandrar jag vidare. Så länge du vandrar med mig.
Längtar efter lugnet som infinner sig när du lämnar mig.