OmViDrarLåtOssDraNu

Nu ska jag alltså försöka se alla dessa varningstecken som något som egentligen inte existerar. Utan bara är inbillning från tidigare erfarenheter då saker och ting som har utvecklats på detta sätt, enbart har varit något jag missuppfattat, förstorat och slutligen förkastat. Min sanning har varit min sanning och blivit till en lögn som endast förrått mig och ingen annan. What a way of truth.

Om jag bara hade fått möta den trygghet som jag önskade om den infunnit sig hade det ju aldrig varit några tvivel. Men nu befinner vi oss på den plattform och undrar på när nästa avfärd ska ske. När ska vi få lämna denna plats som vi så länge stått och stampat på för att få möta nya insikter. Kanske reser vi tillsammans kanske gör vi det inte. Men här kan vi inte stå och stampa längre. Marken under våra fötter är oss för bekant. Spåren framför oss är för enkelriktade och här finns längre ingenting att hämta. Alla lärdomar har vi fått, alla utmaningar har vi klarat av, alla missöden har vi tagit oss igenom , här har vi lyckats finna en sinnesfrid, här har vi funnit lycka. Men nu står vi här och våra själar kräver mer. Vi törstar efter mer. Nu måste vi finna ett sätt, ett färdmedel att ta oss vidare på. För att mätta våra hungrande själar. När sker det. Missar vi gång på gång vår resa?
Är det för sent för oss att ta oss vidare härifrån.
Om jag inte får vandra framåt nu, så börjar jag snart röra mig bakåt.
För jag vägrar stå still!
Jag vill inte befinna mig på denna plats längre. Det mindre bra, väger mer, än det som varit bra.
En droppe blod färgar
Färgar pölen röd
Det pulserande blodet som strömmar in och ut ur våra hjärtan
Får hela havet att blöda.
Dags att gå, röra sig, framåt mars.
Om jag måste springa, låt mig då springa.
Om jag långsamt måste gå, tvinga mig inte att skynda.
Om jag måste lunka fram, gör mig sällskap om du är en lunkare.
Om det krävs att jag ska sväva fram, lär mig att sväva
Om det krävs att jag flyger fram, ge mig mina vingar.
Jag gör vad som krävs, vad som av mig väntas, för att lyckas med att röra mig framåt.
Men är din hand här nödvändig. Sträck då ut den. Neka inte mig din hjälp när jag bedjande behöver den.
Gör det som ligger i din makt som kan hjälpa mig påbörja min efterlängtade resa.
Res med mig eller stanna kvar, men förhindra inte min avfärd
Du vet att jag hade gjort det för dig utan att tänka efter före.
Jag gör det idag, imorgon ,igår, även om du aldrig skulle gjort detsamma.
Jag förväntar mig enbart att du sträcker ut din hand nu när min hand väntar på ditt stöttande sällskap.