sinne likt vatten

just nu släpper jag taget, tar beslutet, med ett sinne likt vatten.
Jag släpper men vet att jag står kvar, om du söker dig hitåt.
Med ett sinne likt vatten, slutar jag nu att försöka, förstå mig på saker
som för mig är för komplexa, och kanske inte ens mottagliga.
Jag försökte kanske för mycket, kanske på fel sätt, kanske tillochmed för lite.
Men jag försökte.
Nu, är handlingarna ett faktum och inte längre en önskan.
Nu, med ett sinne likt vatten, återgår jag till den tid, då jag flöt med strömmen.
Den ström, som tillhör de vågor, i ett hav som endast jag, har fått skåda.
Med ett sinne likt vatten, rengör jag nu omgivningen.
Ett blankt blad, alla ord är nu utsuddade,
En ny berättelse kan en dag kanske åter påbörjas.
Men nu, med ett sinne likt vatten, i hopp om att slutet hinner bli vardag
innan början tar form, hoppas jag att min plats är tydlig.
Låt gå, låt mig förstå, låt tiden förgå, låt agape bestå,
möt mitt sinne likt vatten, det är glasklart
iskallt när jag säger hejdå