har du

vi välsignar trädet o all den frukt den ger oss
vi sitter i skuggan av den och pustar ut i värmen
vi ser på dess skönhet och andas in dess doft
körsbärsträdet skänker oss leenden i så många avseenden

men det uttorkade trädet som ej längre har löv
går vi snabbt förbi o skänker inte ens en tanke
gör vi det så är det i frågande aspekter då vi undrar
varför ingen har eliminerat trädet
för visst sticker det i ögonen när vi betraktar
en uttorkad stam
visst skänker den oss skräck om natten då grenarna
skapar hemska skuggor som ger får oss att inbilla oss
det värsta tänkbara

En gång i tiden satt vi i detta hemska trädets skugga
vi talade om dess skönhet och älskade den söta smaken av dess frukt
du plockade en blomma från en kvist och la den i mitt hår
jag behöll blomman och torkade den mellan mina böcker

detta minnet dog inte ut, men det gjorde vårt träd
vårt träd fick inte den näring den behövde, och slutade en dag att andas
aldrig mer kommer någon sitta i dess svalkande skugga aldrig mer
kommer den skänka oss frukt
aldrig mer kommer någon att beskåda detta vackra träd
och se den skönhet som en gång varit
den skönhet som en gång varit
är endast ett minne blott


Jag vet inte vart dessa rader kom ifrån
jag vet inte vad det är jag vill relatera till
men just nu sitter jag med en känsla i bröstet som jag inte får ur mig.
Jag vill tala men när jag talar är det ingen som hör
den som hör förstår inte
den som förstår talar inte
vi pratar men vi talar inte
---
om det som verkligen rör sig i vårt inre
vi skjuter upp allt det som egentligen bör sägas
låter känslor beblandas med tankar
kanske vågar vi tala om det.. en annan gång..
en gång.. då tiden är rätt..
våra hämmningar hindrar oss från att verkligen tala ut
från att verkligen leva ut
i rädsla av att förlora ser vi istället till att vi aldrig får
det vi längtar efter
eftersom, det vi aldrig haft, kan vi ju inte förlora?
Har du någonsin satt allting på spel, enbart för känslan skull
har du någonsin varit beredd på att ge upp allt
endast för kärlek?
Har du någonsin kunnat tänka högt inför någon
utan att behöva väga dina ord
utan att behöva begränsa vad det är du egentligen säger
sällan talar vi från hjärtat
direkt ur hjärtat
vi känner, orden från hjärtat omformulerar vi med hjälp av vårt intellekt
sedan kommer orden ur oss..
bearbetade av så många olika faktorer.
ord kan väcka så många tankar
tankar kan väcka så många känslor
känslor som berör utan beröring
känslor som vi aldrig talar om
när jag talar så undrar jag vem som egentligen hör
och den som hör
vad tänker denne


en dag kommer jag vara det träd som i saknad av sin näring har gett upp
med endast minnen om den uppskattning jag en gång fick
om det jag fick motta
om det jag fick ge

har du någonsin gett allt ,satsat allt på ett kort
förlorat
rest dig igen
lät du någon hjälpa dig upp?
har du någonsin talat rakt ur hjärtat
blundat och inte ens ansträngt dig för att orden ska komma ut
utan enbat låtit hjärta tala fritt
om du har
vad sa du då ?
hörde någon dig?