jag Agape Dig

Han kunde tala så vackert om drömmar och visioner

De som lyssnade rycktes så lätt med i hans målande beskrivningar

hänförda, magiskt berörda

Han talade som vår tids största talare

Spred ut visdomar och lärdomar

Folket slukade vartenda ord och lärde sig

att memorera 

Han handlade som en stor man

Aldrig utan eftertanke

Alla steg han tog, var noggrant planerade

Han var en visionär, en drömmare, en sann illusionist  

Män såg upp till honom, ville dela hans olika attribut 

Kvinnor drömde om honom och lät fantasin flöda fritt 

Han älskade de som älskade 

Han älskade även de som hatade

Jag rycktes med av hans charm

Han talade som om världen var hans 

och genom hans ögon ville jag betrakta världen

Jag hade sett min värld alldeles för länge

Ju mer vi talade, ju mer vi agerade, ju närmare vi kom elden

Ju mer började vi dra oss tillbaka 

Jag fick stunder under hans skinn 

Stunder som jag för alltid kommer leva vidare på 

Jag insåg att han inte var man nog, för sina ord. 

Han lyckades förtrolla och förundra den stora folkmassan 

De älskade hans storhet

Han lyckades bygga upp en fasad, som han själv

så gärna ville tro på, leva efter

Men när natten omringade hans själ

Var det endast han, som förtrollat sin verklighet

Han trodde att han var bättre, ville vara bättre

Än det falska ideal själar slavade efter

Men när jag fick de stunder under hans skinn.. 

När han talade till mig utan att behöva vara den storhet

de ansåg honom att vara

Visste jag att han inte besatt den storhet

Att han aldrig var bättre, Sällan ens mycket visare 

Men under hans skinn 

Kom jag att älska honom just för den han var

Aldrig för vad själar runtom ansåg

Jag lärde mig att älska alla hans småegenheter 

Han behövde inte vara en storhet

I min famn var han mindre 

än dessa rader