Du vill

Du vill ha vissa saker på ditt sätt. Du känner dig själv och vet om vad du gillar och vad du helst inte vill ha att göra med. Du vet vad som tilltalar dig, du talar om mental stimuli och interaktion. Du talar om si och så och hur allt ska vara på det sätt du önskat dig..så länge. Du följer ett återkommande mönster och har aningar om vad när hur vem som kommer få dig att stanna kvar. Med kropp och själ.
Du ser tillbaka och minns vad som där fick dig att le och vad som där fick dig att vilja andas ut bara för att kunna andas in igen, djupt. Du ser tillbaka och minns vad som skedde där, det där som aldrig får ske igen. Någonsin. Du minns tillbaka och du lär. Du gör aldrig om det. Någonsin.
Tills den dagen
Då någon stannar upp ditt liv genom att endast..bara finnas där. Du förblindas av det faktum att detta inte är vad du sökt efter, du minns tillbaka och lär. Samtidigt står du där och förundras över denna någon och undrar hur fan detta kunde ske.
Du förväntade dig något som ödet valde att hålla tillbaka på. Endast för att ödet före dig visste att det här, skulle få dig att aldrig mer titta tillbaka och lära. Utan endast få dig att blicka framåt och älska det nya som ödet gett dig.
Du. Som förväntade dig så mycket av det där. Fick ingenting av det där. Du trodde dig vara berövad från det du ansåg var din rätt, för visst ville du så mycket. Du fick ingenting av det där.
Utan du fick Allt av det andra. Det andra som öppnade en ny stig på den krokiga väg du förr vandrat på. Du fick allt av det andra. Det andra som viskar dig.
Låt mig andas ut
Så jag kan andas in dig