KAOS!

Vaknar självmant utan något larm som skriker i örat. Skönt!
Jag går till badrummet och funderar på om jag ska krypa ner i sängen en liten stund till, tills att larmet ringer.
På väg till sängen kikar jag på klockan i ögovrån. BAM!
brutalväckning.
klockan är inte 06.30 vilket jag var så säker på.
Klockan är 9.00 Speedy Gonzales i mig vaknade till liv och här sitter jag nu med min starbuckskaffekopp och scones. Känner mig som någon drabbad av tourettes då jag går omkring i lägenheten o slänger ur mig en massa svordomar.
Well. Nu får Neyney springa iväg till skolan.
"springa"
Kärlek