B.G

Jag trodde aldrig att jag skulle tycka om dig som jag gör, älska dig som jag gör idag då jag såg dig första gången. Du hade attityd likt ingen annan och ingenting av det du gjort eller sa tilltalade mig. Jag såg dig då och då, här och där och det enda jag kunde tycka om dig, var att du var för kaxig för ditt eget bästa. Jag minns inte vart det vände. Jag minns inte när och hur eller var jag började känna annorlunda gentemot dig. Ett stark minne är dock när du var inkluderad i den kväll där alla mina vänner från olika håll och kanter för första gången skulle träffa varandra. Jag minns att jag satt bredvid dig hela kvällen och det var underbart. Det tog ingen tid alls, från att vara en total främling som jag verkligen ogillade kom du att bli mig så nära. Någon jag kunde visa mig svag inför, utan att behöva hålla inne med saker. Det var din hand jag ville hålla när saker och ting blev jobbiga, det var med dig jag spenderade timmar efter timmar som endast bestod av tankestimuli. Du fanns där och lyssnade, du fanns där och stöttade. När som helst. Du fanns där. Det finns en speciell natt då sömnen fattades oss, vi talade om allt och inget och vi talade om oss. Du såg det ingen annan människa hade sett hos mig. Du uppskattade de små tingen hos mig som jag inte ens själv visste om att jag hade. Du öppnade dig för mig, tog mig in i din värld och lät mig se allt ur ditt perspektiv. Jag älskade det, och när jag minns tillbaka idag, älskar jag det ännu mer. Jag önskar att jag kunde ta mig tillbaka till den natten, och bara få höra dig tala återigen. Du har berört mitt liv, min själ, mitt leende som få människor lyckats göra. Livet hann ikapp oss och ödet delade på oss. Nu är du långt därborta, och jag lång härborta. Men du är mig nära. Saknar din närvaro. Saknar Dig. Jag längtar efter den dag, då du och jag vandrar sida vid sida igen, och talar om allt som har hänt sedan sist våra sinnen och hjärtan delade en sådan vacker stund. You mean the world to me soulmate!