agape

Milano. 

Jag står och prutar på en souvenir jag vill köpa. Försäljaren förstår ingen engelska. Men vi lyckas på något sätt, hitta ett gemensamt språk. 

Vi lyckades tillochmed skratta ihop. 

Jag fick min souvenir och när jag vinkar och ropar " Arrividerci" vinkar han tillbaka.. och ger mig en liten nyckelring. " to you " säger han och ler. 

En liten gest, en liten handling.. som satte igång tankarna hos mig. 

Och här ligger jag nu på soffan.

Uppsala. 

Jag och denna försäljare var totala främlingar som inte delade något alls. Han, en försäljare, jag en turist liksom de andra turister som livnär denna försäljare. 

Vi kunde inte ens med ord, göra varandra förstådda. 

Kanske hade han något han ville ha sagt, som han inte fick sagt just pga av denna enorma språkbarriär. 

Trots detta stora hinder, lyckades han få mig att skratta.. och faktiskt minnas honom när jag nu ligger i min soffa.

Uppsala. 

Är det kanske därför undrar jag nu... En handling i kärlekens namn ofta sker i form av presenter?

Är det därför flickan får rosor när pojken vill visa att han faktiskt tycker om henne?

Är det därför en liten present, med ett litet kort, får flickan att le, älska, glömma och längta?

Flickor, hittar alltid ett språk som pojken förstår. Hon får honom att förstå, vad hon känner och vad hon vill. Genom att tala. 

Har pojkar svårare att tala, har pojkar svårare att lära sig detta kärlekens språk?

Är de därför de ibland i form av en nyckelring talar om för flickan att...

jag tycker faktiskt om dig?

Är det därför.. både pojkar och flickor.. lägger ner hela sin själ, för att hitta den där gåva.. som ska vittna om all den kärlek som fyller lungorna med syre?

Vi lägger ner så mycket kraft.. i att ge och ge, och njuter av att få tillbaka i form av ett uppskattande leende. En kram som värmer i en halv evighet. 

Är det därför vi håller kvar dessa gåvor som ett fysiskt minne, ett bevis, på något som en gång har varit?

Så som jag har min lilla nyckelring i en liten låda bland alla andra fysiska minnen. 

Inte för att jag och försäljaren delar någonsomhelst kärlekshistoria. 

Men just, för att han gav mig en tankeställare... 

Kärleken är ju så simpel... när man låter sig själv känna efter. När man låter sig själv ge och ta. 

Jag sparar alla ting, i min vita lilla låda. Jag sparar alla minnen i mitt hjärta. 

Låt mig få se ditt leende då jag vaknar, ditt leende är ju vackrare än alla rosor i världen. 

Låt oss hålla det enkelt. Kärlek är inte till för att försvåras. 

Det som är svårt, är inte kärlek. 

Låt mig få möta dina tankar.. låt mig få veta vad ditt hjärta känner, låt mig få drömma med dig om det du längtar efter. Låt mig få hjälpa dig dit..

Jag vill inte ha rosor... din doft räcker..