Främling

Då var vi där igen

återigen

främling möter främling

öga mot öga

hjärta mot hjärta

Jag tänker. Jag känner. Jag vet. Att. Den här gången är det annorlunda. 

Det säger jag varje gång. Och jag menar det varje gång jag säger det. Om och om igen. 

Alla människor som idag är faktorer i mitt liv var en gång för längesen eller kanske igår en främling som jag inte visste något om. På ett eller annat sätt, kalla det ödet kalla det slumpen, lyckades vi bli en del av en helhet. Jag var tillochmed en kort sekund en främling för min mor. 

Men mitt hjärta mötte hennes hjärta. 

Tillsammans blev vi en helhet. 

Mor och dotter. 

Även min närmaste vän var en gång i en tid som jag knappt minns, en främling. 

Men rygg mot rygg blev vi en helhet. 

Vän och syster. 

Min första kärlek klev in i mitt liv som en främling på den tiden då jag var en främling

för mig själv. 

Men mitt leende mötte hans leende, vi blev dock en oskriven kärlekshistoria. Endast ett minne. 

Han, min blivande äkta hälft. Han, min själsfrände. Han, far till mina blivande barn.

Är idag för mig en främling och jag för honom ickeexisterande. 

Men öga mot öga. 

Själ + Själ

Ska vi en dag mötas. 

Min blivande och jag. 

Alla de själar som idag finns i mitt liv har jag varit en främling inför.

Vissa själar som har funnits vid min sida i flera år, är mer en främling idag, än när de först tog plats på scenen. 

På ett eller annat sätt hyser jag kärlek för alla dessa främlingar som blev vänner, som blev bekanta, som blev en vacker berättelse. På ett eller annat sätt lyckades dessa främlingar få mig att älska, sakna, längta och lida. 

Men jag älskar dem alla. På ett eller annat sätt hyser jag en eller annan slags kärlek för dessa - mina - älskade främlingar. 

Även den bok vars sidor jag aldrig bläddrat i, vars rader för mitt sinne är främmande , ger mig en vetskap om, att när tiden väl är kommen. När jag är redo för att ta mig an denna bok. Så vet ju jag. Att även om boken, gör mig besviken när sista sidan är läst. Så kommer den att lära mig något, som jag inte visste förut. 

Ytterst sällan kanske jag inte ens läser den sista sidan, utan ger upp efter ett tjugotal sidor. Då kommer det en tid, då jag en dag, känner mig redo att fortsätta läsa.. Kanske förundras jag då över att jag någonsin slutade läsa. Kanske förstår jag då varför jag aldrig avslutade den då. 

Dessa böcker, dessa främlingar, har alla något att lära mig. Kanske tar jag det till mig, kanske försummar jag, kanske ser jag inte lärdomen. Men att de finns där. Det är ju ett faktum. 

Då var vi där igen. 

Främling mot främling. 

Öga mot öga. 

Längtan och hopp. 

Längtan efter att denna främling lär mig något jag inte visste att jag saknade. 

Hopp om att kanske, få beröra, denna främling på ett sätt, 

Som varken jag, han eller någon annan främling som någonsin möter min - 

denna- 

främling 

någonsin glömmer. 

Då var vi där igen. 

Öga mot öga. 

Hjärta mot hjärta. 

Saknad och längtan i ett. 

Den här gången är det annorlunda. Främlingen är så främmande. Men jag vet, att denna främling inte är någon annan främling lik. En främling. I en främmande klass för sig. 

På vilket sätt, det vet jag inte. 

Jag känner inte denna främling.

Men på ett främmande sätt, fylls jag med främmande tankar och främmande känslor om att denna främling. Är en främling för sig.