måndag 9 april 2007

home sweet where?

Vi har idag alla hjälpmedel som behövs, för att kunna hålla kontakten med nära och kära. Vi ringer, sms:ar mailar och prisar den nya teknologin som håller oss uppdaterade. Men det själsliga avståndet. Att som förr kunna mötas, mano a mano är idag begränsat. För att endast kunna mötas upp, och umgås krävs idag veckor av planering. Ledighet, ekonomi, tillfälle och allt vad som behövs för att åka och hälsa på.

Nu har 08:orna åkt tillbaka till sitt sthlm, och redan nu, känner jag en viss tomhet. Nu har vi inte längre möjlighet att ringa varandra för att en kvart senare mötas upp på något av Göteborgs 459 caféer. Men men, snart så kommer jag att lämna Göteborg bakom mig, vilket endast kommer att leda till att jag kommer att sakna mina vänner här.

Alla rör på sig, lämnar land och rike, förflyttar sig till platser som är långt från hemma. Frågan är bara, vad är idag hemma. När jag åker till mina föräldrar, säger jag att jag ska åka hem, och när jag ska tillbaka till Göteborg, är det återigen hem. Och detta är bara några mils avstånd, annan stad, men fortfarande samma mentalitet. Jag börjar mer och mer undra, hur mina föräldrar klarade av att lämna ett helt liv bakom sig, och fly landet. För att endast mötas av främmande människor, språk och mentalitet. För att dag för dag, bygga upp ett prägligt liv för oss, och bygga upp ett liv för familjen, ett liv som skulle innebära utanförskap eller ensamhet. Jag beundrar deras styrka att idag faktiskt acceptera sitt liv här, och inte endast tala om att åka hem, på något sätt, har vi alla i familjen accepterat att detta är idag vårt hem. Mängder med respekt, till dem som kämpade för mig, och min framtid. Till dem som struntade i allt dem kände till och älskade. Till dem som gav upp sitt hem, för att ge mig ett tryggare sådant.



Melody of the day : Amos Lee - Keep it loose Keep it tight

I’m sitting here all confused
Neverending thoughts of you
My days and nights, they’re lonely
Happiest Times are all memories
I dream of past days gone by
When you were right here by my side
To help me cope with all this pain
Without you, my friend, life’s not the same

Inga kommentarer: