Sedan finns det även ett avslut, en ändelse som knyter ihop alla lösa trådar
Vissa gånger är början tragisk men utvecklas till ett lyckligt avslut
Vissa gånger börjar det så, så vackert men tragedin kväver till slut
Du och jag log vid vår begynnelse, vid vårt första ögonblick
Sedan log vi mer än vi trodde var möjligt inför varandra
Du en främling, jag likaså
Vi kände ju endast till våra egna berättelser
Du ville ta del av mina, jag dina och snabbt snabbt började vi tala
Sedan slutade våra läppar att tala för att möta varandra
Fler leenden, ännu ett tillägg till det som imorgon skulle bli en del
Av våra berättelser
Vår första kyss, våra första leenden, vårt första möte
Blev vårt sista
Du vandrade åt ditt håll
Jag följde min stig
Aldrig vände vi oss om
Där vi log i vår ensamhet
En vacker början
En så, så vacker mitt
Och ett tillfredsställande avslut
Vi behövde inte mer, vi behövde ingen morgondag, ingen oändlighet
Kanske hade vi blivit den vackraste berättelse av dem alla
Kanske hade våra leenden blivit suddiga genom fallande, salta tårar
Istället för att undra
Valde vi att fylla varandras hjärta med den kärlek som föddes och avled
Innan solen hann göra detsamma
Idag är du en av de berättelser
Jag kommer att minnas
Nästa gång en främling väljer att berätta sin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar