punkt

Hej kära du!

Jag hoppas att dessa rader, når dig när du är vid bästa hälsa. yada. yada. yada. 

Låt mig cut to the chase direkt. 

Du och jag. Vi har verkligen haft underbara stunder ihop. Vi kan sitta och se tillbaka och må gott vid tanke på allt det där under-bra-iga- 

Men. ( Yup, här kommer det ökända Men:et) 

Nu är det dags att jag får säga hejdå till dig. 

Det är dags för dig och mig, att gå skilda vägar. Jag har försökt, att bortse från väldigt mycket. Försökt, främst, vara dig till lags. Försökt finnas där, försökt göra väl. 

Men nu sätter jag mig själv i centrum. Gör mig själv till huvudrollen i det som faktiskt är mitt liv. Och jag vill inte ha dig som en motspelare. Inte ens en liten biroll. 

Hur och när jag kom till denna insikt. Inte nyligen som du må tro. Det har bara tagit väldigt lång tid för mig att samla luft i lungorna för att kunna spotta ut dessa rader. 

Det vi har haft ihop, kommer aldrig åter. Det vi skulle kunnat få, vill jag inte ens veta. 

Jag drar ett långt streck, var vänlig kliv inte över detta streck. 

Att detta kommer som en chock för dig, bevisar ytterligare tragedin i det hela. 

Jag har valt att inte tala, och du har valt att bortse från mina handlingar. Handlingar som hade talat så väl. Att jag inte ens orkade tala, att jag slutade försöka, göra saker och ting bra, är ju ytterligare ett skäl nog, för dig att endast vända dig om och aldrig se tillbaka. 

Även om allt är bra just nu, så skiter det sig om ett litet tag. Som det alltid har gjort för oss. Jag är trött på att försöka limma ihop allt det trasiga. Riktigt helt blir det ju ändå aldrig. 

Istället så låter vi varandra vandra iväg, två hela stycken. Ska vi gå sönder, så kan vi väl åtminstone känna att det var värt att slitas sönder för? 

Ska vi göra något halvdant, kan vi väl åtminstone göra det halvdana helhjärtat? 

Du och jag, kan endast göra en sak till för varandra. Vi gör det, for ol' times sake. Vi gör det för den kärlek som en gång fanns där. Vi gör det för de stunder då vi faktiskt älskade helhjärtat.

Vi gör det för den tid som aldrig blir vår gemensamma igen. 

Vi stänger kapitel "VI". 

Vi stänger det, och lovar och svär, vi tummar, cross my heart o allt vad det heter. På att aldrig öppna den boken igen. 

Nu vänder jag mig om och vandrar iväg. Låt mig inte behöva springa. Låt mig inte behöva fälla dig, då du springer efter. Låt mig inte tala hemskheter som sårar både dig och mig. 

Låt oss sätta punkt

                                                            då vi bägge fortfarande är hela.