I Lowish

Önskar

att jag kunde lova att det aldrig någonsin skulle göra ont

att du aldrig mer, aldrig någonsin skulle fälla en tår eller två

att ingenting någonsin skulle förändras till det sämre

att vi aldrig skulle förlora varandra och, eller, oss själva

Önskar

att jag kunde lova dig att aldrig någonsin såra dig

att aldrig fela, aldrig göra misstag, aldrig få dig att tvivla

På mig, på dig, på oss och på det Vi som vi skapat

att jag kunde ersätta all din rädsla med endast trygghet

Önskar

att jag kunde vårda din kärlek med silkesvantar

att jag kunde lova dig att alltid vara det du alltid önskat

att vi skulle kunna ta oss över vartenda hinder vi möter

att takten och rytmen av mitt hjärta skulle slå likadant i all evighet

Önskar att jag kunde lova dig att jag aldrig, aldrig skulle bryta ett löfte

Men det är inte moln vi vandrar på, fast du får mig att sväva bland dem

Vägen vi har framför oss är hård och krokig, men kärleken mjuk

Vi kommer att snubbla, jag hjälper dig upp

Vi kommer att falla i gropar, vi måste falla för att våga flyga

Vi kommer att såra varandra, förlåt älskade

Det kommer att göra ont, vi tar oss igenom det

Vi kommer att fela och begå misstag, vi är ju bara människor

Vi kommer att förändras, låt mig få växa med dig

Vi kommer att tappa känslor, vi finner nya

Vi kommer att fälla tårar, jag kysser bort varenda en

Vi kommer att tvivla, men vi måste våga för att vinna

Jag önskar att dessa ord som bildar löften

hade vägt lika tungt som min kärlek för dig

Då hade jag kunnat lova dig

att alltid ge allt jag har och lite till

att aldrig någonsin ge upp

att jag kommer att älska dig så länge jag andas

att din kärlek kommer ge liv

åt mitt sista andetag

I'm a lover not a fighter but I will fight for Love

Jag kan inte förneka det, jag har aldrig varit mycket för att ljuga för mig själv.

inte heller för andra. Även om jag inbland undanhåller sanningen. För att skydda mig själv.

Eller andra. Men att göra detta till något som behöver skyddas, är ett brott. Ett brott mot mig själv. Vilket jag inte vill begå. Bör begå. Men begår. Att skydda mig själv från något som endast gör mig fri... Gör mig till en fånge ,instängd, i andnöd. Jag slår mot dessa hårda väggar i hopp om att ta mig ut. Jag måste ut, stannar jag kvar, dör jag. Och det inom mig som strävar efter frihet likaså. Jag slår tills mina händer värker och blöder. Jag måste ut. Annars blir det mitt hjärta som förblöder. Mina händer läker lättare. Så länge hjärtat leker. Jag lyckas med mina bara händer ta mig ut. Jag vinner striden och mitt hjärta försonas med friden.

Jag möter andra hinder på vägen. Jag tvivlar aldrig, jag slår och kliver över. Aldrig tänker jag sluta kriga. Så länge striden mot min kärlek pågår ger jag allt jag har och lite till. Ingenting bör stå i min väg. Den som gör det blir ett med vägen. Sanna mina ord.

Jag kan inte förneka det och då stunden är kommen förstår jag varför. Kärlek är inte skapt för att förnekas utan för att förenas. Förenas med liv, med hjärtan, med fingrar och själar som flätar sig samman.

Jag har förenats med tanken. Aldrig mer kan jag förneka att jag älskar. Jag älskar, det kan mina ärrade händer vittna om. Det kan den omtumlande vägen jag kommer ifrån vittna om. Det kan han själv vittna om för han likt jag har förenats. Han likt mig har krigat och vunnit. Ibland har han fått sällskap av förlusten. Men han talade om för förlusten, att han hade krigat hundra gånger om. Att han hellre sitter tillsammans med förlusten än med förnekelsen.

Det största krig som existerar är trots allt det inom oss själa,

Jag kan inte förneka, inte kan jag längre undanhålla sanningen. Jag älskar. Jag krigar. Jag vinner jag förlorar. Men jag älskar.

Jag strider så länge striderna pågår. Striden i mig, i han, i oss och i er. Jag krigar för allt vad det är värt. För det är ju just det. Det är värt allting. Precis som du. Som jag som han.

Jag förnekar inte. Jag älskar.

Jag älskar att jag inte förnekar.

Jag strider och eliminerar var fiende som korsar min väg. Jag strider mot förnekelsen när den förgiftar mitt sinne. Jag strider mot gravitationslagen när jag svävar. Strävar efter frid men i mitt hjärta har jag det redan. För jag älskar.

Så ligger det till. När man älskar krigar man och strider. Man står aldrig still. Man törstar och man lider.

Tillsammans möter vi bättre tider.

Utan att förneka att det blir en tuff match.

Utan att förneka att vi befinner oss i krig

Utan att förneka att vi befinner oss i krig

Enbart för att vi

förnekar

förnekandet

av kärlek.

För, förnekar vi kärleken

förnekar vi varandra

Förnekar vi varandra

besegras vi av striden

besegras vi av striden

förlorar vi varandra

Förlorar vi varandra

Förlorar vi kärleken

Förlorar vi kärleken

förförs vi

till dödens gränsland

förevigt försonade förevigt förnekade fridfullhet

därför krigar vi

I'm a lover not a fighter but I will fight for Love

Bör läsas!

Spokenmind

FOGEL FOGEL

Åh herre! Måste ses... MÅSTE! mr.R, tack för att du delar med dig av dessa underbara klipp!

mememineminememe

Hej kära jag!

Så här ligger det alltså till. Alla de tankar som strömmar igenom dig dagligen måste nu strida i kraft. Nu måste alla tankar omvandlas till handling, även om omvandlingen kan kännas tuff, så är ju du tuffare. Du kanske upptäcker att vissa tankar enbart höll som tankar och inte som handlingar men för att få dessa tankar ut ur systemet krävs det ett försök. Ett misslyckande omvandlas till lycka först då du lär dig något efteråt. Allt som sker är ju livets obligatoriska föreläsningar, ifrågasätt aldrig detta faktum. Att du vet precis vad du ska göra räcker inte alltid till, då vetandet inte alltid leder till handlandet. Utan att börja blicka bakåt ska du nu alltså se till att saker och ting börjar ske. Du ska även låta bli allt det som du vet att du bör. Försök inte ens komma med invändningar eller ursäkter för hey, who you tryin' to fool? Mindre tankeverksamhet och mycket mer kreativitet. Jag om någon vet ju att du kan.

Jag struntar i att tala om morgondagen och allt gott den för med sig som konsekvens av dagens handlingar. När imorgon föds får du själv se. Allt behöver inte ske på en gång, ta din tid, världen är din. Men du får inte heller ta tiden för givet, du har bara detta livet.

Det finns punkter viktigare än andra, slå slag i de först, de mindre punkterna löser sig på egen hand.

Jag tror på dig och jag tvivlar inte på att du lyckas precis med allt du har i dina tankar.

You can do it all even if you sometimes fall... yes you can do it... JUST PUT YOUR ASS INTO IT!

Massa kärlek.. från mig till... mig!

Nu påbörjar jag mitt nya kapitel.

Lämnar gårdagen bakom mig.

Vad som sker imorgon vet jag då

Men nu påbörjar jag mitt nya kapitel

Vissa ord ord består

Vissa går

Nu börjar allt det nya

Gårdagen kommer aldrig mer åter.

För er som var där igår

är tacksamheten stor

Men nu påbörjar jag mitt nya kapitel

The spoken word

Simple words changing worlds spoken out loud
Reaching the crowd when allowed to stay proud
Spoken words spoken by the tongue of lizards
Making magic avoiding tragic like the word wizards
Aiming for knowledge but kept hostage by language
Having peace of mind still feeling blind, left behind
Let me rewind, go back to being combined, in twined
Remind me when the fact is hard to find, that mankind is kind
Having blurry eyes given empty lies need advise to stay wise
It's beauty Being alone but never lonely, agree
Still seeing fake allies in disguise trying to rise
The battle within, fearful and sinful, settle to win
Grateful towards the faithful that makes me begin
Begging for time when reaching the deadline
Standing in line asking for mine
Learning to breath underneath
Learning to fly might aim high
I burn slowly but return quickly
I'm empty yet so full-filled
I long yet get gone
I give in just to give up

Give in just to give up
Need to get my facts straight, create and debate
make the world rotate and your soul vibrate
feel a need to stay real, still
will I heal while I'll kneel or will I reach hell?
It's unreal how the ideal is so surreal what's the deal?
I pray that you may one day fly me away
I promise to belive when you say, it's all gon' be okay
In sorrow would you please let me borrow
some of that glow of your halo, guide me, I'll follow
stay thorough, because I know, with you I'll grow
I don't create shallow shows like the foes
just hoping that the arrow would hit my hero
one billion words, unheard sometimes unearned
Even when spoken out loud
Cross my heart I'll never speak in vain
This part of my heart will never feel pain

When the spoken word changes the world
I'll know that I made myself heard

Mighty Man

Vet du. Han ger mig blommor så ofta att doften i mitt hem aldrig hinner försvinna. Han ger mig små, små presenter som jag sparar i min speciella låda. Han överraskar mig så ofta att jag blir överraskad över hans handlingar. Han viskar små söta ord i mitt öra då han tror att jag inte hör och han ler varje gång min blick möter hans. När han rör vid mig ryser jag fortfarande som jag gjorde första gången våra läppar blev ett. Vi sitter uppe hela nätter och lyssnar på vackra toner som våra hjärtan bankar i takt med. Han uppvaktar mig och får mig att känna som någon med kunglig ätt. Håller stolt min hand där han går vid min sida. Han talar om sina drömmar och inviger mig i sin framtid. Han talar som om varenda morgondag endast tillhör oss.

Men det jag älskar mest. Det som får mig att veta att det är han ödet valt ut åt mig. Är hans sätt att hålla min hand då tårarna rinner, då hjärtat brinner. Hans sätt att möta mig vart jag än vandrar även de gånger jag går vilse. Hans sätt att ligga i tysthet bredvid mig och försäkra mig om att vad som än sker, så tar vi oss igenom det. Hans sätt att få mig att känna mig så behövd, och tryggheten han ger mig när han alltid finns där. Hur han låter sig själv vara så blottad utan att vara rädd. Hur han alltid är närvarande även om han inte är här. Hur han får mina rädslor att omvandlas till mod. Mina tvivel till tro, min svaghet till min styrka. Hur han får mig att älska honom lite mer för varje stund som går, enbart genom att bara vara.

Hur han ser på mig varje morgon, med samma blick som den natt då våra ögon möttes första gången.

Hur han tar min hand

lägger den på sitt bröst och säger

Känner du hur det slår

Enbart för dig

Hur mitt hjärta slår, när han viskar

Jag älskar dig, mer än vad jag älskar mig själv

Hur jag vet, att han vet

Att jag älskar honom, mer än jag älskar mig själv.

feedback!

[12:32:28] A- säger:

who de hellu writin to

[12:32:32] A- säger:

ouch

[12:32:40] A- säger:

verbal slaughter man

[12:32:45] A- säger:

det är vad din blogg borde heta

[12:33:04] A- säger:

titta vad fint en fågel så vacker så..

[12:33:07] A- säger:

PANG!!!

[12:33:14] A- säger:

now its dead and all bloody

[12:33:29] A- säger:

WHY MAN!!??

aGape

Det finns en sanning som ingen känner till. En sanning som jag endast låter det vita bladet befläckas med. En sanning som i en oviss framtid kommer att hamna även i er vetskap.

Till dess vill jag och min sanning, vinka till vår framtid. Vi kysser det förflutna farväl.

Min sanning är trygg hos mig. Den hamnar hos er, när den är redo att blottas. Ni kallar det hemlighet, jag kallar det sanningen som gör min verklighet vackrare än vackraste drömmar.

Krigarens själ

Kanske var det inte vad jag hade hoppats på, ändå trodde jag inte att jag ens hade några förväntningar alls. Men när jag ändå kände en vag besvikelse djupt inuti en plats jag inte ens kände till insåg jag att det inte alls var det här jag hade förväntat mig. För förväntningar fanns. På gott och ont. Omedvetet eller medvetet. På ett par sekunder slog sanningen mig och slaget bedövade mig samtidigt som den befriade mig. Nu fanns det inte längre någon återvändo. Vi hade sprungit fram och krälat tillbaka. Ibland sprungit tillbaka för att stå och stampa på samma plats. Nu visste vi bägge två att vi aldrig mer kunde gå där vi en gång vandrat. När han såg mig i ögonen såg jag förändringen så tydligt. Allting hade förändrats. Även hans sätt att möta min blick. Jag undrade om han uppmärksammade någon förändring i mina ögon. För jag kände den så tydligt. I varenda vrå i min kropp hade förändringen nu bosatt sig, det fanns inte ett enda spår kvar av det som en gång varit. Till och med alla minnen började i en snabbare takt att raderas ur mitt medvetande. Jag såg alla bilder flimra förbi en sista gång. Jag hörde alla ord som uttalats under alla dess år, jag visste att jag aldrig mer skulle få höra dem. Jag skulle varken minnas eller sakna dem. Nu fanns det enbart två val, ett val har man ju alltid.

Stanna kvar och leva med den främmande förändringen. Eller förkasta framtiden precis som vi just tvingats förkasta det förflutna.

Jag såg bilder från en tid då jag aldrig hade kunnat släppa taget. En tid då jag höll en hand som aldrig höll min. En tid då mitt leende och hjärta ägdes av någon som aldrig lyckades hålla dessa levande. Jag såg bilder från den tid då mitt leende sakta dog ut och hans leende långsamt vaknade till liv. Jag minns trevande händer som förtvivlat sökte mina. Jag mins ett förtvivlat hjärta som bedjandes sökte efter mitt. Vi gav och vi tog. Vi rusade iväg och vi gav oss hän. Vi krigade och slöt fred. Vi lärde oss att älska i krig, älska i frid. Vi visste hur långt vi var beredda att gå för att få den andra att följa efter. Vi visste i vilken takt vi skulle springa för att låta den andra få en chans att hinna ikapp. Vi visste vad som gav liv och vad som tog liv. Vi utsatte varandra för en smärtsam tortyr med vetskap om att endast vi kunde läka uppkommande sår. Vi smekte varandras själar så varsamt, så försiktigt. Våra hjärtan blev till hårdaste sten och våra själar till sköraste glas. Våra hjärtan lyckades aldrig rubbas. Men våra själar låg nu i spillror. Skulle de någonsin bli helt återställda. Bara vi kände ju till hur dessa spillror kunde pusslas ihop. Men efter detta eviga krigande fanns det ingen motgång vi inte skulle klara av oss att oss igenom med ett högburet huvud. Vi visste ju bättre än FN hur fred skulle slutas. Hur vrak skulle bära, sår läkas. Hur själar skulle helas.

Det fanns egentligen inget alternativ. Vi måste låta gå. Vi måste släppa dessa händer som älskat, som hatat. Som läkt, som skadat.

Vi hade ingen återvändo. Förändringen var här. För gott.

Sorgligaste faktum var den att frihetskänslan dränkte sorgen.

Vi vände oss om.

Rygg mot rygg vandrade vi nu åt varsitt håll.

Aldrig har våra steg varit stoltare.

Min mur

Det finns murar i min närhet som restes för väldigt längesedan. Dessa murar har alltid funnits där och jag har aldrig ifrågasatt deras existens. Aldrig heller har jag varken försökt ta mig över eller under. Jag har aldrig ens undrat vad som egentligen döljer sig där bakom. Eller under. Anledningen till varför de restes har jag aldrig brytt mig om att undersöka då nyfikenheten aldrig vaknat till liv. Jag har betraktat varenda sten i detalj, jag känner så väl till dess hårda konturer. Jag har även sett helheten och känner till vilken sten som utgör vilken del av dessa ofantliga murar. Men hur och varför just denna sten sitter på denna mur och gör den så ogenomtränglig vet jag inte. Jag vill inte veta. Inte ens då jag funnit mindre eller större hål i dessa murar har jag brytt mig om att se efter. De gångerna en eller flera murar raserat kring min närhet som en invit för min nyfikenhet har jag sällan undrat eller förundrats över öppenheten efter en fallen, sluten mur.

Sedan finns det murar i min närhet som är stabilare än hårdaste bergsrot. Murar som är så höga att jag inte kan urskilja himlen ovanför. Murar som får mig att känna mig så, så liten. Även dessa murars stenar känner jag till. Jag har räknat dem en och en och vet precis vart varenda liten sten sitter. Var sten är så unik med en helt unik historia. Inuti mig finns en brännande längtan efter att få lära mig deras historia. Jag vill besitta kunskapen om vilka händer som så omsorgsfullt har lagt dessa stenar. Så stabilt. Så ogenomträngligt. Jag har stirrat mig blind på varenda liten del samt den ofantliga helhet. Skulle den falla framför mina ögon skulle jag i blindhet kunna bygga upp muren på ett identiskt sätt.

För jag vet hur stenarnas hårda konturer känns mot min hud. Timme efter timme har jag stått och smekt dess hårda ytor och bett om att få svar. Jag har klöst mina händer blodiga i hopp om att få komma till andra sidan. Men muren är så stabil, att inte ens vinden har fått en glimt om vad som döljer sig på andra sidan. Här och var har jag funnit små, små luckor där en sten har försvunnit eller tagits bort. Med ett hårt bultande hjärta har jag kikat in, i hopp om att äntligen få se vad muren döljer. Till min besvikelse har där enbart varit ännu mer sten. Även bakom den hårda murens insida, döljer sig en mur. Det är en vacker mur som på ett sätt jag inte förstår, vittnar om en ännu vackrare insida. Jag har försökt klättra över, med mina bara händer har jag försökt gräva mig under. Men muren har varken en synbar grund eller ett synbart slut.

Jag har blivit vän med tiden i hopp om att muren med tiden en dag ska få låta mig ta mig igenom. Jag har lärt mig att älska den hårda muren och alla dess stenar. Var sten för sig, och helheten som de utgör. Jag har gjort allt i min makt. Jag har älskat och hatat. Hoppats och längtat. Gråtit i förtvivlan.

Nu sätter jag mig framför den mur som jag lärt känna bättre än vad jag känner mina egna konturer. Jag lägger mina varma händer mot dess kalla yta en sista gång. Jag sätter mina spröda läppar mot dess hårda yta en sista gång. Jag låter mitt livfulla hjärta slå mot dess livlösa yta en sista gång.

En sista gång tar jag ett djupt andetag och viskar till min ogenomträngliga mur...

Jag älskade dig på det mjukaste sätt kunde.

När insikten slår mig om det sista som fick mig att fortsätta kämpa övergivit mig, insikten om att inte ens hoppet längre läker mina sår, känner jag hur Jag raserar. Händerna skakar, benen bär inte. Hjärtat väljer att stundom slå, stundom bara vara stilla. Andetagen blir stundom snabba, stundom håller jag de inuti bröstet tills det svartnar för ögonen. Jag drunknar och brinner på samma gång. Jag finner inte ens kraften att resa mina händer för att torka de tårar som sköljer ner över min själ. Bit för bit faller jag. Min grund som tidigare varit så stabil ligger nu i en kaotisk ruin. Ingenting av det jag en gång var finns nu kvar. Smärtan i bröstet, där strax intill hjärtat och i hela min själ gör så ont att jag vädjar om att få ett slut. Jag vädjar till mitt hjärta att låta min själ flyga fritt. Men mitt hjärta slår... slår och slår. Frigör mig inte från den avgrund jag befinner mig i.

Där jag ligger och ser på det som finns kvar av det jag en gång var inser jag att jag aldrig på egen hand kommer att finna styrkan jag behöver för att bygga upp mig själv.

Då upptäcker jag två vackra händer som sticker ut ur min ofantliga mur. Hålet händerna kommer ut ur blir inför mina ögon större och större. Stenar faller bort och försvinner som stjärnorna på himlen som slocknar när solen föds.

Jag hör en röst viska;

I hopp om att riva min mur blev du så förblindad av min yta, att du aldrig såg din egen. När du inte lyckades rubba mina stenar, blev dina stenar fler och fler. Min helhet fick dig så förblindad att du aldrig såg hur hög din egen mur lyckats bli. Jag var tvungen att låta din mur rasa, för att få dig att se igenom mig... En sak är säker...

Bakom det min hårda yta döljer

älskade jag på det mjukaste sätt jag kunde.

hold your breath then count to ten

Let me love you,
Let me be around,
I promise you, I won't make a sound
Cause the wind is blowing hard you see,
we take a ride just you and me

I will follow thee, rising bubbles to the sky

Like a melody, like a melody...

Find a light above the sea, cross your heart and follow me

Imagine how it all could end, imagine how it all could be

the beauty of simplicity

När slutet gått allting gått insåg jag att det aldrig handlade om

de steg som vi förväntades att ta

de saker vi förväntades att säga

de handlingar vi förväntades att uträtta

förväntningar av varandra

för varandra

av andra

Vi slutade klandra, började vandra

Först då kom insikten om vad som egentligen hade betydelse

Som tanken

Tanken om att vilja dela alla tankar som någonsin tänktes

Tanken om att vilja dela alla det ögonblick som sågs

Tanken om att vilja dela på hjärta och kropp

Enbart för att kunna ge sitt hjärta till den som hjärtat slog för

När slutet gått allting gått började vi gå från början

krälandes sedan på stapplande steg som gick fortare och fortare

vi sprang ifrån historien så den inte fick en chans att hinna ikapp

aldrig upprepas aldrig repa våra hjärtan som just reparerats

aldrig mer skulle vi separeras eller divideras

våra själar måste ju varsamt hanteras

Nu är vi här och vart vi har varit eller vart vi ska

har inte längre någon betydelse

Livet i mig vaknar när jag vaknar vid din sida

Drömmarna besannas när jag får drömma vid din sida

Kärleken växer sig oändlig när kärleken växer enbart för dig, med dig, i dig

Det handlade bara om mig och dig

och våra själar som trasslat ihop sig så vackert

En oreda som endast vi kunde hantera

United

Actions might speak louder than words

Words might speak louder than thoughts

But the silence of our thoughts

is the force behind our actions

Even if the actions

are screaming

Can

När hennes höga mur föll

När hennes hårda hjärta mjuknade

När hennes mörka själ ljusnade

Då hennes avsky förvandlades till kärlek

Då hennes sorg blev lycka

Då tårar blev skratt

Tiden där två främlingar

Blev systrar

Han med stort H

Han är så duktig på det mesta

Huvudet på skaft och en jäkla massa skinn på näsan

Han vet vad han vill och han vet vart han ska

Han vet bara inte när det sker

Många beundrar honom

många ser upp till honom

Han har så många talanger

När han talar lyssnar de

När han går följer de efter

Men han vandrar helst själv

Ibland väljer han att ha sällskap för stunden

i nästa väljer han att vandra själv

Hans ögon skrattar när han ler

hans ögon svartnar när ingen ser

Han är så beundransvärd

Han är ju inte som alla andra

Väljer sitt eget öde

Alla beslut tar han själv

ytterst sällan rådfrågar han

Han svävar ofta i det blå

Tycker att livet här nere är allt för utstakat

Han är det bästa han vet

Och många hjärtan, håller med

Även de han en gång, lämnat i det förflutna

Han är bra på nästan allt. Denna unga talang. Älskad av alla som möter hans väg. Denna attraktiva man.

Han är bra på nästan allt

Men värdelös

På att vara sig själv

love

I never have Love Issues

sometimes Issues just Love me

The game

I surrender

slutar hålla tillbaka och ger mig hän

till dig, till mig, till oss.

jag spelar högt

Jag satsar allt

Jag vågar, jag vill

Jag tror, jag vet

Jag vet att jag kan

Låt spelet börja

Vi behöver ju inte ens bluffa

There ain't no substitute for the truth
Either it is or isn't
You see the truth it needs no proof
Either it is or it isn't
Now you know the truth by the way it feels

Hör du?

Psst... hör du mig även fast jag viskar?

Bra. Hör på noga för det jag vill berätta för dig du bör veta!

Egentligen vill mitt hjärta ta mig till högre höjder

så att jag på den höjden kan låta känslorna skrika

Men nu är verkligheten starkare än hjärtats vilja

Därför får jag berätta allt viskandes, i hopp om att du hör mig ändå

Psst... hör du mig?

Ok.

Du undrar varför jag inte säger något?

Du vet väl att

När två hjärtan bankar i takt

när två händer sluter en pakt

När allt som ska sägas är sagt

Då talar tystnaden, för den vet att vi hör

Our story was black as a starless night in the coldest winter

Then we turned the page and made us grow as a flower in spring

Every touch, and every kiss, burned our hearts like a rising sun in our last summer

we watched the seed grow with proud eyes

It is now in sorrow I watch all our leaves... fall

jag följde regelboken till punkt och pricka

för då kan det inte gå fel

eller hur

Jag avstod från att göra det som mina instinkter talade om för mig att göra

för de kan ju ibland ha så fel

eller hur

Jag tolkade handlingar utifrån erfarenhet 

been there done that 

right? 

Men det sket sig ändå

för på vägen, den som är omringad av regler och lekar

spel höga insatser 

på den vägen

glömde vi bort varandra. 

Och det som fick oss att ens börja spela

vi glömde bort att tala

dränkta av tankar som aldrig fått ventilera 

ligger jag nu här

jag gick vilse

och hittar inte tillbaka 

Greatness

Silent Tone

Check check gotta go check !

Breathe you

Even before you were born into my life I did

Right this moment I do

And all those things you're destined to be I will