Mighty Man

Vet du. Han ger mig blommor så ofta att doften i mitt hem aldrig hinner försvinna. Han ger mig små, små presenter som jag sparar i min speciella låda. Han överraskar mig så ofta att jag blir överraskad över hans handlingar. Han viskar små söta ord i mitt öra då han tror att jag inte hör och han ler varje gång min blick möter hans. När han rör vid mig ryser jag fortfarande som jag gjorde första gången våra läppar blev ett. Vi sitter uppe hela nätter och lyssnar på vackra toner som våra hjärtan bankar i takt med. Han uppvaktar mig och får mig att känna som någon med kunglig ätt. Håller stolt min hand där han går vid min sida. Han talar om sina drömmar och inviger mig i sin framtid. Han talar som om varenda morgondag endast tillhör oss.

Men det jag älskar mest. Det som får mig att veta att det är han ödet valt ut åt mig. Är hans sätt att hålla min hand då tårarna rinner, då hjärtat brinner. Hans sätt att möta mig vart jag än vandrar även de gånger jag går vilse. Hans sätt att ligga i tysthet bredvid mig och försäkra mig om att vad som än sker, så tar vi oss igenom det. Hans sätt att få mig att känna mig så behövd, och tryggheten han ger mig när han alltid finns där. Hur han låter sig själv vara så blottad utan att vara rädd. Hur han alltid är närvarande även om han inte är här. Hur han får mina rädslor att omvandlas till mod. Mina tvivel till tro, min svaghet till min styrka. Hur han får mig att älska honom lite mer för varje stund som går, enbart genom att bara vara.

Hur han ser på mig varje morgon, med samma blick som den natt då våra ögon möttes första gången.

Hur han tar min hand

lägger den på sitt bröst och säger

Känner du hur det slår

Enbart för dig

Hur mitt hjärta slår, när han viskar

Jag älskar dig, mer än vad jag älskar mig själv

Hur jag vet, att han vet

Att jag älskar honom, mer än jag älskar mig själv.