inte heller för andra. Även om jag inbland undanhåller sanningen. För att skydda mig själv.
Eller andra. Men att göra detta till något som behöver skyddas, är ett brott. Ett brott mot mig själv. Vilket jag inte vill begå. Bör begå. Men begår. Att skydda mig själv från något som endast gör mig fri... Gör mig till en fånge ,instängd, i andnöd. Jag slår mot dessa hårda väggar i hopp om att ta mig ut. Jag måste ut, stannar jag kvar, dör jag. Och det inom mig som strävar efter frihet likaså. Jag slår tills mina händer värker och blöder. Jag måste ut. Annars blir det mitt hjärta som förblöder. Mina händer läker lättare. Så länge hjärtat leker. Jag lyckas med mina bara händer ta mig ut. Jag vinner striden och mitt hjärta försonas med friden.
Jag möter andra hinder på vägen. Jag tvivlar aldrig, jag slår och kliver över. Aldrig tänker jag sluta kriga. Så länge striden mot min kärlek pågår ger jag allt jag har och lite till. Ingenting bör stå i min väg. Den som gör det blir ett med vägen. Sanna mina ord.
Jag kan inte förneka det och då stunden är kommen förstår jag varför. Kärlek är inte skapt för att förnekas utan för att förenas. Förenas med liv, med hjärtan, med fingrar och själar som flätar sig samman.
Jag har förenats med tanken. Aldrig mer kan jag förneka att jag älskar. Jag älskar, det kan mina ärrade händer vittna om. Det kan den omtumlande vägen jag kommer ifrån vittna om. Det kan han själv vittna om för han likt jag har förenats. Han likt mig har krigat och vunnit. Ibland har han fått sällskap av förlusten. Men han talade om för förlusten, att han hade krigat hundra gånger om. Att han hellre sitter tillsammans med förlusten än med förnekelsen.
Det största krig som existerar är trots allt det inom oss själa,
Jag kan inte förneka, inte kan jag längre undanhålla sanningen. Jag älskar. Jag krigar. Jag vinner jag förlorar. Men jag älskar.
Jag strider så länge striderna pågår. Striden i mig, i han, i oss och i er. Jag krigar för allt vad det är värt. För det är ju just det. Det är värt allting. Precis som du. Som jag som han.
Jag förnekar inte. Jag älskar.
Jag älskar att jag inte förnekar.
Jag strider och eliminerar var fiende som korsar min väg. Jag strider mot förnekelsen när den förgiftar mitt sinne. Jag strider mot gravitationslagen när jag svävar. Strävar efter frid men i mitt hjärta har jag det redan. För jag älskar.
Så ligger det till. När man älskar krigar man och strider. Man står aldrig still. Man törstar och man lider.
Tillsammans möter vi bättre tider.
Utan att förneka att det blir en tuff match.
Utan att förneka att vi befinner oss i krig
Utan att förneka att vi befinner oss i krig
Enbart för att vi
förnekar
förnekandet
av kärlek.
För, förnekar vi kärleken
förnekar vi varandra
Förnekar vi varandra
besegras vi av striden
besegras vi av striden
förlorar vi varandra
Förlorar vi varandra
Förlorar vi kärleken
Förlorar vi kärleken
förförs vi
till dödens gränsland
förevigt försonade förevigt förnekade fridfullhet
därför krigar vi
I'm a lover not a fighter but I will fight for Love
2 kommentarer:
U really got the skills!
Gillar flödet i dina texter, hur du knyter ihop början, mitten och slutet.
Fortsätt fortsätt fortsätt
Jag gillar dig! nejnejnej jag ÄLSKAR dig.
1aGape
Skicka en kommentar