jag var orörd, oformad
var jag osynlig
hörde, förblev ohörd
såg, förblev osedd
förstod, förblev oförstådd
var jag opassande
på genomskinlig dimma fastnar aldrig färg
gråa toner finns i miljoner
ohörda röster hör döva toner
tid skänker ålder
främmande händer bildar former
uppslag säger: normer
Evighetens maskerad
Fri klädsel men bestämda teman
Obligatorisk medverkan
Tillställning för påverkan
Skålar med flaskan
som alltid höjs högre än hakan
jag & du ersätt med man
Man ska man bör man gör man hör man ser man vet
Ja, man tycker ju det
Här
ler man, arbetar man, köar man, betalar man, skattar man
Ja, man tycker ju det
Utanför gränsen hamnar man om det inte passar
Osynlighet är något man passerar
Lagom
inför lagen är alla likar
alla som får plats
resten hamnar bortom
döva toner klingar
så opassande
Rötter slits upp där de närts, tärts i århundraden
Flyr över främmande fält som tillhör Ingen
Vinden för dit vinden finner vändningen
Från grenar faller tunga frukter slutligen
Försöker rota mig men färg fastnar inte
på genomskinlig dimma
nacken tyngs ned av fallande domar
Bakom dimman delar vi alla drömmar
Mina rötter får inte rota sig i din jord
Jag får inte tillåtelse att gå ombord
Osynlighet är något man passerar
Vi är inte två, vi är en
dina rötter djupt rotade
mina rötter ytligt hotade
Vi är inte två vi är en
Din jord doftar och känns
Smakar precis som Min
Vi är inte två vi är en
Men du dividerar
norm-al
jag hamnar i kategorin
utanför din norm
Kvar står jag
ohörd
oförstådd
Döva toner klingar
så opassande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar